[fsv. vilnas; motsv. sv. dial. velnas, fvn. vilna, vilnask; till VILJA, v.1 — Jfr VELN]
(†) ha förhoppning om l. hoppas på l. förvänta sig (ngt); särsk. med att-sats ss. obj. (äv. utan utsatt att); äv. utan obj., särsk. i förb. med prep. åt: känna lust l. begär. I then ackth och förhoop, ath wii wälnes och then tro haffwe tiil edher .. thet i fölie skääl och räädeliigheth och aaff sätie alth obestondth och forderff. SvTr. 4: 8(1521). Bruden effter hoon seer sigh wara öfuergifuen och inthet hafua att wälnas, will hon gerna lofua sigh bort. Murenius AV 9(1637). Ty måge wi intet welnas någon wår syndaförlåtelse, ther wi icke förlåte. Swedberg Cat. 353(1709). Til dantz at locka then med qwäd, / Som wälnas sielf åt dantz, och gerna hoppar med. Kolmodin QvSp. 1: 150(1732). (Han) wäntade alt på bätre tid, och welnades få sin tienst igen. Lange Norby 59(1742). Lundell(1893).
