SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VELUM ve3lum2, sbst. oböjl., n.
Etymologi
[av lat. velum, segel, duk, möjl. till den rot som äv. föreligger i VEKE, sbst.3 — Jfr REVELATION, VELAR, VEXILLOLOGI, VIL, sbst., VOILE]
1) (i fackspr.) om rörelseorgan i form av hudveck hos larv av blötdjur, simflik. VetAH 1839, s. 240. (Det har visat sig) att hafvets Gastropoder, när de lemna ägget, hafva, såsom enda rörelseorganet, på hufvudet ett i två lober deladt velum, hvars tjockare rand bär starka svingande cirrer. VetAH 1848, 2: 331.
2) (†) om skyddande (segelliknande) tak l. hölje l. duk o. d. av tyg (för mer l. mindre tillfälligt bruk). Hillman Palacio Valdés SSulp. 123 (1899). Vid storkyrkobrinken utspännes ett större velum öfver gatan. Det kommer att likna en tronhimmel och prydes med fursteparets namnskiffer. Kalmar 26/6 1905, s. 3.
3) (i fackspr.) gomsegel, mjuka gommen. Västerb. 1941, s. 153. (En klaffliknande konstruktion hos protesen) står i förbindelse med velum och uvulan genom hävstänger. SvTandläkT 1950, s. 305.
Spoiler title
Spoiler content