[jfr fr. vénérable; av lat. venerabilis, av venerari (se VENERERA)]
(numera bl. tillf.) vördnadsvärd, aktningsvärd; respektabel. Vår unge drottnings persohn moste holles venerabel, och därjempte af eder därhen sijs, att regeringen och des krafft blifver oförkränckt. AOxenstierna 9: 246(1633). Venerable ålder. Stiernman Com. 3: 1051(1672). En myndig Physionomie uti en venerable peruk. Dalin Vitt. 5: 287(c. 1753). Nu kommer jag .. framtågandes med den venerablaste Antiquitet, som ur Svensk Jord hämtas kan. BrinkmArch. 2: 376(1810).
