VENETER vene4ter, m.//ig., pl.
Etymologi
[jfr t. veneter; av lat. veneti (jfr VEND); av ovisst ursprung]
hist. ss. benämning på olika forntida folkgrupper; särsk. dels om ett västkeltiskt folk i nordöstra Bretagne under antiken, dels om ett icke italiskt folk som under antiken levde i nordöstra delen av nuvarande Italien; förr äv. ss. benämning på slaver bosatta vid Wisła (äv. övergående i l. utan klar avgränsning från bet.: vend). Dryselius Monarchsp. 335 (1691). Veneter .. efter hvilka Venetia (Venedig) har sitt namn. KonvLex. 4: 372 (1866; äv. om slaver). Corbilo, en stad nära mynningen af Loire, i hvilken trakt .. de sjöfartsöfvade Veneterna bodde. AntT 5: 183 (1878).
