VENETIAN ven1etsia4n, m.//ig.; best. -en; pl. -er; l. VENETIANARE ven1etsia3nare2, m.//ig.; best. -en; pl. =; förr äv. VENETIANER, m.//ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(venetian 1795 osv. venetianare (-z-, -j-) 1788 osv. venetianer (w-), sg. 1649–1776. venetianer (-c-, -z-), pl. c. 1540 osv.)
Etymologi
[jfr t. venezianer, eng. venetian, fr. vénitien, it. veneziano; efter mlat. venetianus, till stadsnamnet VENEZIA, Venedig. — Jfr VENETIANSK]
invånare i l. person från staden l. provinsen (l. i ä. tid: republiken) Venedig. (Nordmännen) giorde the Venecianer .. stoor twång. OPetri Kr. 39(c. 1540). Påwen .. slogh sigh j förbund medh the Venetianer. Schroderus Sleid. 172(1610). Jag frågade dem .. med hvad tillfredsställelse en Venetian lefver i sitt land, der ingen personlig säkerhet .. kan äga rum. Agrell Maroco 2: 18(1795, 1807). Ingen vet .. orsaken till att lagunens vatten allt oftare hotar .. (Venedig). Något måste göras snabbt. Men vad? Allt, svarade venezianerna själva. SvD 18/6 1970, s. 10.
