VERTERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE.
Etymologi
[jfr d. vertere, t. vertieren, eng. vert; av lat. vertere, vända, vrida; till den rot som äv. föreligger i VARDA. — Jfr AVERSION, AVERTERA, BORDVARTS, DIVERTERA, EVERTEBRAT, GEN-VÖRDIG, INVERTERA, INVÄRTES, KONTROVERS, KONVERTERA, MALVERSATION, PERVERTERA, PROSA, sbst., REVERS, adj., REVERSERA, v.1, SUBVERTERA, SUZERÄN, TERGIVERSERA, TRANSVERSAL, adj., TRAVERSERA, UNIVERSELL, VERS, VERSERA, VERSION, VERSOSIDA, VERTEBRA, VERTEX]
(†) översätta l. tolka (ngt l. ngn, särsk. (författare till) skrift l. diktverk o. d.); särsk. dels med bestämning inledd av prep. till l. (in) på, betecknande det språk (l. textform o. d.) som det översätts (l. tolkas) till, dels med bestämning inledd av prep. (ut)av, betecknande det språk som det översätts från; äv. utan obj. Bleffue .. presterskapet förmante, at the skulle tenkia någet vertera in på wårt tungomål. SynodA 2: 15 (1584). En hoop gamla skalder som aldrigh nogon islendare norsk eller dansk har tords vertera. Rudbeck d. ä. Bref 154 (1677). Åhr 1554, om iag mins rätt, blef den förste Swenske Bibel tryckt i Upsala, verterad af Laurentio Petri. Columbus Ordesk. 52 (1678; uppl. 1963). (Han) som har dätta wärcket utaf fransöskan på latin verterat. HSH 3: 144 (1693). (Han) verterade .. ordagrannt med den finaste linguistiska analys och textkritik. Ahnfelt StudM 1: 62 (1857). Ekbohrn (1936). — jfr RETRO-VERTERA o. O-VERTERAD.
