publicerad: 2017
VESSLA väs3la2, sbst.1, förr äv. VISSLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. VISEL, r. l. m.; best. -en; pl. vislar.
Ordformer
(vesla (w-) 1700–1892. vessla (w-, -sz-) 1745 osv. visla (w-) c. 1645–1787. vissla (w-, -sz-) c. 1645 (: Wiszleskin)–1865. vässla 1889–1901. weeszla 1640. wisel 1586–1608. wäsel 1734–1749)
Etymologi
[fsv. visla; jfr fd. væsle (d. væsel), nor. bm. vesel, fvn. (hreysi)visla, mlt. wesel(e), mnl. wesel(e) (nl. wezel), fht. wisala (t. wiesel), feng. weosule, wesle (eng. weasel); inlånat i de nordiska språken från andra germ. spr.; av omstritt ursprung. — Jfr VESSLA, sbst.2]
(individ av) den till mårddjursfamiljen Mustelidae hörande däggdjursarten Mustela nivalis Lin., småvessla; ibland äv. om arten Mustela erminea Lin., hermelin, lekatt; äv. (zool.) i pl. ss. gemensam benämning på de mindre arterna av släktet Mustela. Simonis SiälÖrt. B 6 a (1586). När Wiselen eller Lekatten wil strijda moot Huggormen, tå sterker han sigh tilförenne medh Rwta. PJGothus Martini 212 (1608). Då och då ser man skymt af någon Härmelin .. Visslor och Mullvadar äro mera obekante. VetAH 1761, s. 262. Till Tågångarne höra: Katt- och Hundslägtet, Hyenorna, Weszlorna, Utter- och Skunkslägtet. Hartman Naturk. 163 (1836). Ibland klo-djuren blir visslan genom omskrifning kallad den lilla. Hon må icke nämnas vid sitt rätta namn; ty då tros hon göra skada. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 338 (1864). Satt han på stengärdsgården, skulle han inte glömma vesslan, som kunde krypa genom de minsta hål. Lagerlöf Holg. 1: 61 (1906). Andra djur, såsom vesslor och ugglor, ha med framgång använts i lador eller magasinsbyggnader för utrotande .. av råttor eller möss. Wirgin Häls. 3: 310 (1933). — jfr RÖSSEL-, SMÅ-, SNÖ-VESSLA. — särsk.
a) i utvidgad anv., om djur som till utseendet anses l. ansetts likna en vessla, ss. senare led i ssgn SJÖ-VESSLA.
b) i sådana uttr. som snabb som en vessla, betecknande att ngn rör sig hastigt l. vigt o. d. Han var .. snabb i vändningarne, rörlig som en vessla. Hülphers Ångermanl. 90 (1900). Snabb som en vessla försvann han genom den södra porten. Malmqvist BerTräskmark. 1: 88 (1976).
Ssgr: VESSLE-, äv. VESSEL-BLÅST. (vessle-) (†) om hudsjukdom (hos människa l. kreatur) enl. ä. folktro orsakad av vesslas blåsande (se blåsa, v.2 3 d); jfr blåst 6. Nilsson Fauna 1: 32 (1820). Vesslans bett förorsakar döden, om man ej – liksom öfver ”vessleblåst” – röker med vessleskinn. SvFmT 10: 168 (1898). —
-DJUR. (vessel- 1891 osv. vessle- 1861 osv.) (numera bl. tillf.) i sht i pl., om djur tillhörande underfamiljen Mustelinae i mårddjursfamiljen Mustelidae. Thorell Zool. 2: 103 (1861). —
-SKINN. (vessle-) (numera bl. tillf.) skinn l. pälsverk av vessla. IErici Colerus 2: 216 (c. 1645). —
-SLÄKTE(T). (vessel- 1900 osv. vessle- 1813 osv.) (numera bl. tillf.) om släktet Mustela; förr äv. med inbegrepp av vissa mårddjursarter som numera förs till andra släkten. Regnér Begr. 2: 27 (1813). Vesleslägtet .. Kroppen långsträckt och jemnsmal samt understödd af korta ben. Holmgren Däggdj. 194 (1865). —
-SMIDIG. (vessle-) (numera bl. tillf.) smidig (se d. o. 2 d) som en vessla. Den vesslesmidige majoren med 55 glada år på nacken. Öberg Makt. 1: 38 (1906). —
Spoiler title
Spoiler content