sjö | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1969

SJÖ ʃø4, r. l. m. (f. (1807; jämte m.), (c. 1815; jämte m.)); gen. sjös ʃø4s, i bet. 3 b δ, c δ o. k äv. ʃös4 (sjöss Dalin (i bet. 3 b δ)), äv. sjöss ʃös4, förr äv. sjöes (se anm. nedan); best. sjön ʃön4, äv. ʃø4n (sjönn Weste; rimmande med bön (1820), med ön (1920); på uttal med långt n tyder sannol. den äldre skrivningen siönn, t. ex. (i handl. fr. 1563), (1599)), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -en ( (1561), (Elgström o.) Ingelgren 279 (c. 1810: insjöens; i vers)); pl. -ar ( (öv. 1536: watusiögar), (c. 1585) osv.) ((†) -er (1541: jnsöijer), (1671); -or (1610: Siögor); -r (1559: insiör), (1662)). Anm. Gen.-formen sjöss har anträffats (vid sidan av sjös) i bet. 3 b δ, c δ, j o. k; i bet. 3 b δ, c δ o. k har formen sjöss numera nästan helt undanträngt formen sjös. I ä. tid användes ss. gen. sg. i bet. 3 b δ, c δ o. j o. ss. ssgsförled äv. formen sjöes. (1521: til siös; i bet. 3 b δ). (1556: till siöss; i bet. 3 c δ). (1556: 12 wike sjöss). (1561: een halff wicke siös). Därs. 54 (: till siöes; i bet. 3 c δ). (1612: 2 veeke siöes). (1894: Midtsjös). (1931: till lands och sjös; i bet. 3 d δ). (1932: mittsjöss). (1957: till sjöss; i bet. 3 c δ α').

Ordformer

(siuger, pl. c. 1600. siödar, pl. 1680. siöde- i ssg c. 1657 (: till den siöde Strande). siödz- i ssg 1630 (: siödznöd). siöge- i ssgr 1556 (: siögeenderne, pl. best.)—1605 (: siögestrandh). siögen, sg. best. 1680. siöger, pl. 1555—1671. siöger- i ssg c. 1600 (: Siögerstrand). siögha- i ssg 1614 (: siögha strandh). siögor, pl. 1610. siöjar (-öij-), pl. 1588—1690. sjö (siiö, sijö, siö(ö), siööh, skiö(ö), syö(ö)) 1521 (: til siös), 1522 osv. sjögar (siög(h)ar, siöögar), pl. 1536 (: watusiögar)—1705, 1850 (i folkligt talesätt). -söijer, pl. 1541 (: jnsöijer). söös, gen. sg. c. 1585 ( i bet. 3 j))

Etymologi

[fsv. sior, siö, ss. ssgsförled i ortnamn äv. sö-; jfr fd. sio, siø, sø (d. sø), fvn. sjór, sjár, sǽr (nor. sjø, ä. nor. äv. sø), got. saiws, fsax. sēo (mlt. sē), mnl. see (holl. zee), fht. sēo (t. see), feng. sǣ (eng. sea) o. det från germ. spr. sannol. lånade lap. saiva, sjö utan (större) tillflöde, vatten i sjö l. flod; av omtvistat urspr.; för pl. siödar o. ssgsförlederna siöde- o. siödz- jfr blåd (se BLÅ); för pl. sjögar o. dyl. o. ssgsförleden siögha- o. d. jfr BOGEN, p. adj.1, o. snöga vid sidan av SNÖA; sg. best. siögen har sannol. utlösts ur de nyss nämnda formerna (jfr sv. dial. sjög). — Jfr SEVE-, SJÅA, SJÖFLÖJT, SJÖMANA]

1) om insjö; äv. om avgränsad del av större insjö; stundom äv. koll., om insjöar; jfr 3—5, 7. Sjön Siljan. Gennesarets sjö. Läth oss fara vthöffuer till then andra stranden aff syöön (dvs. Gennesaret). (NT 1526). Om Winteren äre .. (i Sv.) alle siögar, Ia och sielffue Haffuet ett ganska långt stycke frå Landet, medh tiock ijs betäckt. (1612). O land, du tusen sjöars land, / Der sång och trohet byggt! (1846). Vänern bildar .. (vid Upperud) en rätt invecklad skärgård med vikar, som kallas än sjöar, såsom Östebosjön, än fjordar, såsom Svansfjorden. Sverige, Norge, Finland och Kanada .. äro världens sjörikaste länder, och 1/12 av Sveriges yta upptas av sjö. — jfr ALP-, AND-, BERG-, BORAX-, BRUKS-, CENTRAL-, DAMM-, DELTA-, DISLOKATIONS-, FISKE-, FJORD-, FJÄLL-, FORN-, FRISK-, FÅGEL-, FÄRSK-, GRAVSÄNK-, GRUND-, GRÄS-, GÖS-, IN-, INLANDS-, IS-, KAR-, KARP-, KLIPPBÄCKEN-, KOLK-, KONST-, KORROSIONS-, KORV-, KRATER-, KÄLL-, LAGUN-, LAND-, MEANDER-, MORÄN-, MOSS-, MUDDER-, MYNNINGS-, MYR-, NATRON-, NUNATAK-, PASS-, PLATÅ-, RAND-, REGLERINGS-, RELIKT-, REST-, RIK-, RÖDING-, SALT-, SEL-, SIDO-, SKOGS-, SLÄTT-, SÖT-, UT-, VATTU-SJÖ m. fl. o. ANCYLUS-SJÖN m. fl.

2) om hav (se d. o. 1); i sht i sg. best.; jfr 3—5, 7. (Den förföljde biskop Arvid) achtade .. giffua sigh (från Finl.) öffuer siöen ååt Swerige. (1561). Vid Junii månads slut äro (ejder-)ungarna kläckta. .. Resan sker då till hafvet. .. När Foglarna således flytta till Sjön; då lämna de sina sköna bon till människjors tjänst. (1773). Jag är nu på westra kusten af England, där jag ej en gång mötes af en sjö, som sköljer Svensk strand. (1810). Du ska inte säga havet. Ombord i en skuta säger vi bara sjön. (1932). — jfr DJUP-, GRÄS-, HAVS-, HÖG-, SALT-, SARGASSO-, UT-SJÖ m. fl. — särsk.

a) i benämningar på vissa avgränsade delar av världshavet; förr särsk. i uttr. Västra sjö(n), om Atlanten l. Nordsjön, Atlantiska sjön, Atlanten, Medelländska sjön, se MEDEL-LÄNDSK; jfr b. Irländska sjön. (Lat.) Oceanus .. (sv.) westra siöö. VarRerV 40 (1538). (Fetaliebröderna) skinnade Bergen i Norighe och wordo så openbara siöröffuare i Westra siöön. (c. 1540). I Atlantiske Siön liggia nije Öar, som kallas Asores. (1682). Flicka från Backafall, briggen Tre Bröder / kryssar i kväll i Karibiska sjön. (1920). Azovska sjön .. (dvs.) n(orra) delen av Svarta havet. (1947).

b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stora sjön, dels om den närmast en viss ort belägna delen av ett hav (jfr a), dels övergående i 3: öppna sjön. När the komo i store siön vthan för Calmarne, hafve the (osv.). (1627). (Den 7 april) kommo wij till .. (Dalarö) och d. 12 dito lade wij uth der ifrån på store siön. ESmepust (c. 1710) i KKD 3: 119. D(en) 13 [Maji] hade .. Jacob .. bref från Sekter Lund, från Borgå, deri det heter, att de hört en stark Canonad ifrån sjön, och att stora sjön då när brefvet skrefs höll på att gå opp. (1808).

3) [jfr 1, 2] i sg., om insjöar o. hav ss. motsats till land (se d. o. 6) l. om större vatten utan särskild tanke på om detta utgöres av insjö l. hav; äv. om öppen (o. för fartygs manövrerande tillräcklig) vattenyta på insjö l. hav (jfr 5), särsk. ss. motsats till skärgård o. d. (äv. i uttr. öppen l. rum, ngn gg äv. [jfr t. hohe see, eng. high sea] hög sjö); ofta ss. förled i ssgr som beteckna ngn l. ngt som förekommer (l. har samband med verksamhet l. förhållanden) såväl på l. vid l. i insjöar som på l. vid l. i hav; äv. (i sht ss. förled i ssgr) i utvidgad anv., med inbegrepp äv. av vattendrag o. d.; jfr 2 b, 7. Rum sjö, se äv. RUM, adj. 2. Hafwet färgas i blod; med dödas rottnade Kroppar / Spijses Fiskarn' i Siön; och gödas Diuren å Landet (vid krig). (1649, 1668). Wij ha intet siö Nog i Natt. / Och watna tu wårt land: / Gif osz nödtorftig föda; / Wälsigna siö och strand. Ps. 1695, 317: 6; jfr Siö tages hos osz för alt Watn både i Åar, Strömmar, Siöar och Haf. Ty när gemene man tala att gå till en Åå att bykia eller effter Kokewatn, säja de sig gå till Siön att hämta watn. (1698). (De) lyftade .. ankar och uppnådde snart hög sjö. (1855). Sjö färglägges (vid avteckning av terräng) med blått, och stranden utmärkes med en ljus fulldragen linie. (1880). Det var de .. längre ut liggande pansarfartygens uppgift att genskjuta ”Skagul” och hindra denna kanonbåt att hinna öppen sjö. Sjön kräver liv. (1938); jfr l. jfr (†, i pl., om öppna vattenytor på hav): Emellan Landzort och här (dvs. Sthm) äre eij så store och farlige siögar. (1668). — särsk.

a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. (Det) ähr skäligt .. att then lille tullen någott excoleras (dvs. ökas). Ty then som årkar öffver sjön, han årkar och fuller öffver bäcken. (1638). I en bäck (i trakten av Arboga) har samlats så mycket fisk, att den kunnat tagas med händerna. Der war således talesättet: ”ta i sjön så får du fisk,” för tillfället tillämpligt. ”Sjön suger!” — sa' bagarn, gick öfver slussen. (c. 1865). ”Stopp, kapten, sjön är slut” — sa' styrman, satte skutan på land. (1876).

b) i vissa prep.-uttr. som beteckna befintlighet (ute) på (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet (o. i anv. som ansluta sig härtill).

α) (ute) i (förr äv. uti) sjön (jfr γ, c α, γ, 4 a, b); numera i sht i α' o. β'. (1524). Tyckis oss rådeligit wara, atj (dvs. att ni) .. lathe .. forhörat hoss her Henrich Roszenkrantz, om the Lubske äre i siön, eller hurv starka the ther äre. (1534). Honn (kunde) för Konungen i Danmarkz fiändtlighe förehaffvandhe i siöenn och i skärigårdherne icke forttkomma, uthan måste begiffve sigh tilbaker (till Viborg) ighenn. (1613). Om något aff wåre Skepp Dagh eller Natt vthi Siön eller någon Hambn .. på Grund eller Klippa råkade, då skal (osv.). jfr språkprov fr. 1796 under δ γ'. Än ligger Norby stark i sjön och stänger köpenskapen. (1902). — särsk.

α') i uttr. ha (fartyg l. båt o. d.) i sjön l. liggande i sjön, övergående i 4 a: ha (fartyg osv.) sjösatt o. (ute till sjöss) redo för användning l. aktion o. d.; om redare o. d. äv. övergående i bet.: äga l. disponera (fartyg). (1524). Söffuerin norby haffuer all redho sin skiip och iagter j siön. (1526). (Nils Grabbe som kämpade på G. I:s sida mot Kristian II i Finl.) Hade .. sijna skäribåtar liggiandes i siöen, och när han förnam the satte flux effter honom .., stack han sigh öffuer till Räffle. (1561). Ha många skepp i sjön .. (dvs.) vara stor skeppsredare. (1888).

β') i sådana uttr. som så l. så många mil o. d. ute i sjön, på så l. så många mils osv. avstånd från land. Långt ute i sjön. Två mil ute i sjön. (c. 1815).

β) (ute) på sjön (jfr γ, c β); äv. i uttr. på land och sjö, till lands och sjöss (se δ, δ γ'); förr äv. i uttr. på sjö och snö o. d., se SNÖ. Norske sälia inthet gärna fisken på siön. (c. 1600). (Prästen frågade:) Hvar har ni far? kära barn — ... (Svar:) ”Far är på sjön.” (1838). Konungen befallte (enligt landskapslagarna) öfver rikets krigsmakt på land och sjö. (1839). Långt ute på sjön. (1904). jfr (i rimmat ordspr.): Then eij nånsin war på Siöö, / Weet eij rätt aff någon nö. (1714).

γ) (ute) i (förr äv. uti) öppen l. rum sjö l. öppna l. rumma sjön l. (ute) på öppen sjö l. öppna sjön, ngn gg äv. i hög sjö, förr äv. på rum(ma) sjö(n) (jfr c γ), på öppet vatten; se äv. RUM, adj. 2. Wdhi rumme siönn. (1527). Om öfwersegling eller den skada, som Skepp tilfoga hwarandra i Hamn eller öpen Siö. (1750; rubrik). När jag kom till universitetet, gick liberalismen i hög sjö, det var långt till land, och himlen var klar. (1892). (1900: i öppna sjön). Ute på öppna sjön. (1938).

δ) till sjöss (jfr c δ), betecknande befintlighet (ute) på (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet (äv. i uttr. ute till sjöss); äv.: på l. under l. i samband med sjöfärd(en) l. sjöfärder- (na) o. d.; i förb. med ord l. uttr. som beteckna farande l. resande o. dyl. äv.: sjöledes l. sjövägen (jfr c ε, e, i); särsk. i uttr. till lands och sjöss o. d. H(er) Jens (gav) Hans sk(re)d(er)e til folket han hade til siös m(edh) sigh til Öregrund, IX m(a)rc. (1521). The som medh skep på haffuet fara, och driffua sin handel til siöös. (Bib. 1541). (En präst får icke vara länge borta från sin församling, om icke) något oundwijkeligit hinder förefaller, såsom ther en blefwe uppehollen til siöös af motwäder. (1659). Emellan Stockholm och Westerås kan man resa både till sjös och lands. (c. 1815). Kanonbåten ”Svensksund” .. återkom i går efter att ha gjort en första titt, dels inomskärs och dels till sjös nordvart till Strömstad och åter. (Sv.) ute till sjöss (eng.) in the open sea. (1944). Mellan Syrien och nedre Egypten har kontakten alltid varit livlig; såväl till lands som till sjöss är det lätt att komma fram. — särsk.

α') i ordspr. Han duger intet til Siöös, som rädz för hwar wäderijling. (1665). Det är ingen herre till siös. (1709).

β') (numera bl. tillf.) övergående i bet.: från sjösidan. (Trupperna i ärkestiftet Bremen) ähre .. noghsampt vuxne at ränssa the orter, som ther ähre ännu af fienden besatte, hälst så frampt I så kundhe laga, at Stade till siöes motte blifva stängd. (1632).

γ') i attributiv anv.: som har avseende på l. förekommer vid l. innebär sjöförhållanden l. sjöfärd(er) l. sjökrig o. d., sjö-; äv. i uttr. till lands och sjöss o. d. (Lat.) Copiæ nauales, (sv.) Häär til siös. (1579). Instructioner för KrigsCollegium, Fältmarskalkar, Generaler och Ammiraler, samt för alla öfrige officerare och betiente till lands och siös. (1720). Dageliga Tjensten til Sjöss. jfr språkprov fr. 1790 under α. Man enades (vid Washingtonkonferensen 1921—22) om en afsevärd begränsning af rustningarna till sjöss. (1925). Olyckor till sjöss. (1936).

δ') i utvidgad anv., i uttr. som beteckna att ngn är sjöman (till yrket); förr äv. i uttr. förstå sig till sjöss, vara kunnig i sjömansyrket, vara sjövan. (För att få manskap till flottan bör man) låtha uppsökia dee båtzmän, som Borgerschapet i dee förre åhr uthleegt hafwa .., men nu med någre utharmade Borgere, som sig och till siöss förståå, haffwe låtet sig af andre uthschrefne uthleija under knechteregementer. (1617). (Sv.) Hennes man far til sjös, (eng.) Her husband follows the sea. (1788). En ej obetydlig del af .. (Hawaiiöarnas) ungdom ligger till sjöss på hvalfartyg. (1854). (Sv.) han har varit länge till sjöss (fr.) il a navigué longtemps, c'est un vieux loup de mer. (1936).

c) i vissa prep.-uttr. som beteckna riktning ut mot l. ut på l. till l. från (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet (o. i anv. som ansluta sig härtill).

α) (numera bl. tillf.) ut i sjön (jfr γ), ut till sjöss (se δ); förr äv. i uttr. gå l. hålla l. giva sig i sjön (jfr 4 b, 4 b slutet), gå till sjöss, komma (ut)i sjön, komma ut på öppet vatten, skicka ngn l. ngt i sjön, skicka ngn l. ngt ut till sjöss. G1R 1: 57 (1523: holla .. i Siön). (När Sthm givit sig) Acthe wj .. skikke wor skip oc folk j siön ther the kwnno priis oc fordeel förwerffua. Därs. 80. Naagre køpmen .. (i Kolberg som) wille løpa til gotland m(edh) .. (ett av dem befraktat) skip (vars besättning förbundit sig att icke anlöpa Gotl.) .. begynte .. lønliga fforstærkia sich at the wille haffwa offu(er)handena m(edh) the and(ra) nær the skwlle ko(m)ma j siøøn. (1524). Otthe gardhiin haffuer tagit tiil sig en skalkahoop och giffuith sigh szedhan j siön paa antasterij (dvs. sjöröveri). (1526). (c. 1585: kom wdj siönn). Wi ginge .. med twå wälbewäpnade Galerer i siön. (1740; t. orig.: in die See). Sticka ut i sjön. (1873).

β) (ut) på sjön (jfr γ, b β, γ), (ut) till sjöss (se δ). Hålla ut på sjön. (1805). — särsk. (vard.) i utvidgad anv., i uttr. gå l. ge sig av på sjön, gå till sjöss (se δ α'), bli sjöman. (Pojkens) föräldrar har berättat att .. (han) ville gå på sjön. Pojken .. som var far till barnet hade smitit, .. gett sig av på sjön. (1964).

γ) (ut) i (förr äv. uti) öppen l. rum sjö l. öppna l. rumma sjön l. (ut) på öppen sjö l. öppna sjön (jfr b γ), (ut) på öppet vatten. (c. 1630: vthi rumma Siön). (Sv.) Begifwa sig ut i öppna sjön. (Fr.) Mettre au large. (1805). Eugenie kom slutligen ut i rum sjö. (1941).

δ) (ut) till sjöss (jfr b δ), betecknande riktning ut mot l. ut på (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet (särsk. i sådana uttr. som gå l. ge sig l. sticka till sjöss, i fråga om att lämna hamn l. skärgård o. d., förr äv. i fråga om att lämna ankarplats för förflyttning in mot land); äv. i sådana uttr. som speja ut(åt) till sjöss, speja ut(åt) mot (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet; i uttr. till sjöss förr äv. dels i uttr. som beteckna transport av ngt fram till en insjö l. ett hav, dels i uttr. som ange att område o. d. sträcker sig fram till en insjö l. ett hav. När the (som hade ankrat utanför en strand) hadhe vptaghit ankaren, gåffuo the sigh till syöös och vplöste rodher bånden, och hadhe vp seghlet till wädhers och läto gå åt stråndenne. (NT 1526). (Allmogen i Börstil) moste .. stongejern och kålestubbe uttföra ifrån brucket och till siöes, dijtt som thet blifwer uttskeppet. (1617). Ei måge de, som bo närmast wid Siön, där Härads- eller Sockne-Allmänningar komma til Siösz, stängia de öfriga ifrån Fisket. (1723). (Vid Kap Branco) lämnade .. (Cadamosto o. A. da Noli) kustfarvattnet och seglade längre ut till sjös. (1897). Eskadern .. är ständigt rustad .. samt klar att gå till sjös. Fadern stod med en kikare och spejade oaflåtligen utåt till sjös i en viss riktning. (1902). Vi .. stack till sjöss i en kraftig dyning. — särsk. i utvidgad anv.

α') i uttr. som beteckna att ngn blir sjöman o. i anv. som ansluta sig härtill; särsk. i uttr. gå l. ge sig till sjöss. Hans fattigdom tvingar honom at gifva sig til sjös. (1788). Föräldrarne skickade honom till sjös. Då .. (vallpojken) blef äldre gick han till sjös, och på många år hörde man ej af honom. (1881). Blåsten går hård över alla tak (nere vid hamnen), den muntra, äventyrliga västanvinden, som lockat så många pojkar till sjöss. (1913).

β') (†) i uttr. utrusta sig till sjöss, utrusta sig för sjöfärd l. sjökrig, utrusta ngt till sjöss, utrusta ngt för användning vid sjöfärd l. i sjökrig. (G. I) vthröstade .. månge Skipzflotha til Siös. (1560). Konung Olaf .. (gjorde) uppenbart, för allom i gemen, at han om sommaren wille utrusta sig til siös, och segla från landet. (1697; fvn. orig.: at han mundi leyþangur hafa uti um sumarit).

ε) från (förr äv. utav l. utur) sjön, betecknande riktning från (öppet vatten på) en insjö l. insjöar l. (vanl.) havet; äv. i fråga om inhämtande av nyheter gm förmedling av fartyg: sjöledes, sjövägen. Från öppna (förr äv. utur rumma) sjön. (1524: wtaff siøøn). The som uthur hafwet och rumma siön till hampner lända wele. (1617). Jag .. hemställer Bror, som hvar dagh uthur siööhn kan haffva aviser, .. att (osv.). (1645) i OxBr. 9: 644.

d) i vissa prep.-uttr. som beteckna belägenhet vid insjös strand l. havs kust, särsk. (nere) vid sjön, äv. nedvid, förr äv. nedi sjön; förr äv. i uttr. ligga hit (in)vid sjön, ligga vid den kust som vetter hitåt. Huset ligger (nere) vid sjön. Herman sprick .. vplætt .. And(er)s simo(n)s(on) jtt stenhus .., Huilkit hus han hono(m) lagliga såldt hade for tusende {marker} stocholmske, m(edh) hus och alla træbod(er)ne ned(er) j siøøn. (1526). Till befructandis är .. att han (dvs. ”hundturken”) hele Tyskland intagandis varder och besynnerligen hvad hit vid siön ligger. (1545); jfr (1545: hijt in wedh Siön). (i handl. fr. 1563: nedher widh Siönn). En stad belägen vid sjön. (1788).

e) i vissa prep.-uttr. som beteckna samfärdsel sjöledes (jfr b δ, c ε, f, i), särsk. över sjön, i sht förr äv. över sjö, sjöledes, sjövägen; förr äv. i uttr. handla över sjö, driva med sjöfart förbunden handel. Förbindelserna över sjön voro goda. (K. X G. har på hösten 1657) för sine affairer .. commodast befunnit at begifwa sigh på någon tijdh till Wissmar, .. att hålla correspondencen öfwer siö emillan Swerige och Tysklandh gåendes. (1660). (1686: handla öfver siöö).

f) i uttr. sjö och sand, se SAND 1 d ζ.

g) i uttr. hålla (öppna) sjön, se HÅLLA, v.1 19 a α.

h) (†) i uttr. segla en sjö med ngn, segla över insjö l. hav (i tävlan) med ngn. (c. 1621).

i) i sg. best., i adverbiell anv.: sjövägen, (på isen) över sjön; jfr b δ, c ε, e. ”Det går till en tid” — sa' bonden körde sjön på midsommarsdagen. (1876).

j) i grundform l. gen. sg. i förb. med måttsordet vecka, se VECKA, sbst.

k) i gen. sg. i adverbiell anv., ss. senare led i ssgn MITT-SJÖSS.

l) i sg. best., övergående till en beteckning för livet under sjöfärder l. ss. sjöman l. för sjömannens yrke; förr äv. ss. beteckning för ett lands krigsflotta. (Av ett förslag angående hur mycket krigsfolk som skall brukas framgår bl. a.) om skepzflotan, huruledes siöen tillkommende sommar försörries skall. (1628). En matros som icke ännu är wan wid sjön. (1805); jfr 5. (Den skeppsbrutnes) forna lefnadsyrke, sjön, (hade) bort verka hos honom ett helt annat sätt att tänka, vara och känna än det, han .. visar (i G. H. Mellins berättelse ”Öjungfrun”). (1833). Han har lagt av sjön och jobbar på Elektrolux. (1965).

4) [jfr 1—3] i sg., om vattnet i insjö l. hav o. d., dels med tanke på lukt l. vattenmängd l. vattenstånd o. d., dels med tanke på att ngn l. ngt befinner sig l. befunnit sig l. hamnar l. hamnat i vattnet (äv. i sådana uttr. som stå som uppdragen ur sjön, vara förbryllad, stå som fallen från skyarna); jfr 5, 7. Iagh sorgher for min brodh(e)r / han ligger ij saltan siöö. (1573); jfr a. Hastigt stannade hon, slog mig på armen, och sade med en glad nick: ”Natthugg, herr Fabian, sof godt!” .. Jag stod som uppdragen ur sjön. (1838). Kinesiska hafvet är mycket grundt, .. och först mellan Borneo och Celebes finnes djupare sjö. (1885). (Drakskeppet) låg .. med sidorna målade fagert ofvan sjö. (1898). Odengatans fönster glittrade. Man vattnade gatan och en frisk vattenlukt, lukt av sjö, stannade i luften någon minut. (1929). — särsk. i uttr. i (förr äv. uti) sjön (jfr 3 b α, γ, c α, γ).

a) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt befinner sig l. har befunnit sig i vattnet i insjö l. hav; jfr 3 b α α'. Hwar och en Gesäll (bör vid kattunstryckning) noga efterse desz täcken, at de ej få ligga för länge i Sjön, så at de taga skada. (1753). ”Jag skulle vara med jag också” — sa' hon, som låg i sjön, när folket for till kyrkan. (1876). Så blöt, som om han legat i sjön. (1938). särsk. i nekande l. villkorligt jämförande sats, i uttr. sitta i sjön, övergående till en beteckning för att ha det svårt l. illa ställt o. d. (Sågverksägaren) gormade och lefde hvar dag inne på kontoret för sitt eviga timmer som om han setat i sjön. (1906). Du sitter väl inte i sjön heller och de ä väl ingen människa som gör dej nåt ont? (1923). Inte sitter jag i sjön inte! (1936).

b) i uttr. som beteckna att ngn går l. hoppar l. faller l. kastas l. knuffas o. dyl. l. att ngt faller l. kastas l. knuffas o. d. ned i vattnet i insjö l. hav l. att fartyg o. d. sjösättes; äv. i uttr. giva sig i sjön (jfr 3 c α). Kasta ngt i sjön (äv. bildl., se KASTA, v. I 2 a β). Hon sloo ene qui(n)ne wpa brone och skøt he(n)ne j siøøn at hon dru(n)knade. (1525). När Simon Petrus (som var i en båt) hörde ath thet war herren (som uppenbarade sig på stranden), bandt han om sigh kiortelen (ty han war nakot) och gaff sigh j siön. (NT 1526; äv. i Bib. 1917). ”Här finns rum för flere” — sa' bonden trillade i sjön. (1876). Trehundra och fyrtio telådor vräktes .. i sjön. (1929). Sätta en båt i sjön. (1938). Jag hoppar i sjön, skrek hon, om jag inte får behålla pojken. (1960). särsk. i uttr. gå i sjön (jfr 3 c α), se GÅ VIII 1 b.

5) [jfr 1—4] i sg., om ytan av vattnet i insjö l. (vanl.) hav, i sht med tanke på dess egenskap att vara stilla l. röra sig; äv. om vågrörelser på denna yta l. om strömning i vattnet i insjö l. (vanl.) hav, särsk.: sjögång, sjöhävning; jfr 7. Hög, kort, krabb, lång, smul, svår sjö (sjöt.). Grov, förr äv. stor sjö (sjöt.). Hål sjö, se HÅL, adj.1 1 b. Sida sjö, se SIDA, sbst. 23 g β α'. (1527). (Vi) kunne .. inthet förlathe oss opå att löpe udi năgen stoor sijö medt våre gamble galeijdher, medt mijndre att man lather them få annett och bätre schick än the nu haffve. (1552). När siön häfwer sig eller går håll, antingen med eller mot Skeppet. (1756). Siljans strander (ha) wid en stilla sjö nog behaglighet, af des sandbotn och klara watn. (1762). In i viken låg sjön som en krusad voffla. (1831). På denna ofantliga öppna fjärd (dvs. Ladoga) går ofta en fruktanswärd sjö. (1875). Den frestning på ankare, kätting och skrof, hvartill ett fartygs stampningar mot en mer eller mindre upprörd sjö gifva anledning. (1900). Vid gång med svår sjö tvärs kan man .. kryssa med sjön tidvis på bogen, tidvis på låringen. — jfr BROTT-, DÖD-, HAJ-, HAVS-, HÅL-, KABBEL-, KORS-, KORT-, KRABB-, KRYSS-, LÅRINGS-, MED-, MOT-, NED-, NÄS-, ORKAN-, PÅLANDS-, RULL-, SID-, SVALL-, UPP-, UT-SJÖ m. fl. — särsk.

a) i uttr. (kunna) tåla sjön l. vilken sjö som helst o. d., dels om person: (kunna) färdas till sjöss utan att besväras av sjögången, icke bli sjösjuk, dels om fartyg: vara sjösäker. Twenne af de blesserade blefwo döde, och de andre så friska, at de kunde tåla siön. (1754). Sjösjukan uttog sin rätt allmänneligen, äfven jag som temligen tål sjön, var .. rätt illa ansatt. (c. 1845) hos Ahnfelt HofvLif 2: 44. (Sv.) ett fartyg som tål hvilken sjö som helst, (eng.) a vessel that will live in any sea. (1889). (1955).

b) (†) i uttr. segla sådan l. sådan sjö, segla i sådan l. sådan sjögång; särsk. i uttr. segla hög sjö, segla i svår sjögång (äv. bildl.: vara med om svårigheter l. skaffa sig erfarenhet o. d.). Icke är här segladt den sjö i dag, / Att Törkel torde blekna om kind. SvFolkv. 1: 201; jfr (i variant av samma visa): Haffwer du aldrigh före, / seglath så höga(n) siöö. (c. 1621). H:r Jöran haffuer ingen högre Siö seglat än Jag, uthan kommet så wäl han, som hanss bröd(er), till skiöna beneficia, och god roligheet (ss. unga o. oerfarna). Jagh är kommen af så god Adel som han, och seglat så högh siö som han.

6) (stor) våg (i sht sådan som slår in på fartyg o. d.), störtsjö; jfr 7. (1749). Öfver styrbord gick / nu en sjö med fart, / i ett ögonblick / spolas däcket klart. (1825). Vinden friskar i. Sjöarne bli längre. (1889). Efter tre svåra sjöar följer vanligen en serie af något smärre. (1898). Sjöarna rullade in från vänster. De kom sopande som breda handflator vilka skakade skrovet från för till akter. (1939). — jfr BAK-, BOG-, BROTT-, DÖD-, GRUND-, HAVS-, KORS-, KRABB-, LÅRINGS-, MOJ-, SVALL-SJÖ m. fl.

7) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1—6 (jfr 3, 3 b δ δ', c β slutet, δ α', β', 4 b, 5 b); särsk. dels om samling av vatten l. annan vätska som bildats tillfälligt (t. ex. av regnvatten l. gm att ngt spillts ut), dels om rinnande l. strömmande l. svallande (myckenhet av) vatten l. annan vätska, dels ss. beteckning för en myckenhet av ngt. (Vilddjuret o. den falske profeten) wordo leffuande kastadhe vthi en brennande syöö som brann medh swaffuel. (NT 1526; Bib. 1917: i eldsjön, som brann med svavel). Eric .. (Drar värjan.) Blif diamant! min arm, lät blod i sjöar strömma. (1781). Ni ser (genom den öppna krogdörren) .. några haltande bord, öfver hvilkas skifvor stora sjöar af svagdricka och bränvin utgrena sig i fantastiska figurer. (1844, 1861). Derpå (dvs. efter ”Den fredlöse” o. ”Hermione”) följde en sjö af tidningsuppsatser. (1880). Regnandet (har) bildat hela små sjöar i asfaltens gropar. (1957). — jfr ASFALT-, ELD-, ETER-, LAVA-, SVETT-SJÖ m. fl. — särsk.

a) i uttr. (ha o. d.) en sjö l. sjöar att ta l. ösa (pengar) ur, (ha osv.) omätliga tillgångar. Sven. .. (Jag) ville .. gerna ha et par Riksdaler. .. Mor Greta. .. Jo pytt! — par R:daler? liksom jag hade en sjö at ta ur? (1798). Hon kunde inte hushålla och ta vara på något. .. Hon hade behövt en sjö att ösa ur, och det hade nog inte räckt ändå. (1927). Han gör av med väldigt mycket pengar. Han tror visst att de har sjöar att ösa ur. (1949). Tror du vi har en sjö att ösa pengar ur? (1955).

b) i uttr. segla sin egen sjö o. d., se EGEN 1 j δ, SEGLA 1 h β.

Ssgr (i allm. till 3): A: (2) SJÖ-ABBORRE. (†)

1) [jfr t. seebarsch] havsabborre. (1785). (1872).

2) (den i hav levande, abborrliknande) fisken Labrus berggylta Lin., berggylta. (1852). (1913). —

-AKTION. (numera föga br.) (mindre) drabbning l. träffning till sjöss; förr äv.: krigsföretag till sjöss. Ändoch fuller hösten ähr infallen och den bästa och bequämligeste tijdhen till Siö actionerne nu mehra kan wara förluppen Lijkwähl (osv.). (1657). Den inom Ledsund .. (i Ålands skärgård) den 27 Juli åhr 1720 emot de der då varande Ryske Galleijerne förefalne siöaction. (1727). (1795, 1813). —

-ALMANACKA~0020. (numera bl. tillf.) kalender (se kalender, sbst.2 1 a) som innehåller för navigering erforderliga astronomiska uppgifter o. d., nautikalalmanacka; jfr -kalender. —

(1) -ALMYCKE~020. (-almick 1799. -almycke 1883) [med avs. på formen -almick jfr sv. dial. almick, mjölke] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i l. vid insjöar (o. andra vattensamlingar) förekommande växt av släktet Lysimachia Lin.; särsk. om L. thyrsiflora Lin., topplösa. (1799; från Hällesjö). —

-AMIRAL. (†) = -hertig. (1698; om Minerva). —

(2) -AND. (†) and som lever ute till havs l. vid hav; särsk. om anden Anas acuta Lin., stjärtand. (1788). (1835). —

(2) -ANEMON. [jfr t. seeanemone, eng. sea anemone; djuren leva i hav] zool. koralldjur av underklassen Actiniaria (stundom äv. av underklasserna Ceriantharia o. Zoantharia); i pl. äv. om (släkte av) underklassen Actiniaria l. om de tre nämnda underklasserna; jfr -ros 2. (1865; i pl., om släktet Actinia Lin.). Den lilla sjöanemonen, Sagartia viduata. (1949; i pl., om Ceriantharia, Zoantharia o. Actiniaria). (1960; i pl., om Actiniaria). —

-ANKARE. [jfr t. seeanker, eng. sea-anchor] (numera bl. tillf.)

1) ankare som är placerat vid fartygs sjösida (motsatt: landankare). (1794).

2) drivankare. —

(2) -APA. [jfr t. seeaffe] (†) = -troll 2 b. (1821). —

-ARBETSTID~002, äv. ~200. arbetstid för anställda på fartyg. —

-ARBETSTIDS-LAG. lag som reglerar arbetstiden för anställda på fartyg. —

(1) -AREAL. (i fackspr.) areal som utgöres av insjö(ar). —

-ARM.

1) till 1, om längre o. smalare del l. vik l. förträngning av insjö. (1914).

2) (numera bl. tillf.) till 2: havsarm. (1740).

3) fisk. till 3, om den del av not vars utläggning påbörjas då man befinner sig längst ut från land på insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) på ett vattendrag. —

-ARMADA. (†) = armada 2 b. —

-ARMATUR. (†) konkret, om utrustning för sjökrig; möjl. äv. abstrakt: sjörustning (se d. o. 1). Vthur Holland hafwer man förnummit, at Herrar Staterne om then nya Siöö Armaturen hade ännu fattadt ingen wisz resolution. (c. 1700; konkret). —

-ARMÉ. (numera bl. tillf.) krigsmakt l. krigsstyrka till sjöss; äv. bildl. (1769). (1774; bildl., om stort sillstim). —

-ARSENAL. [jfr t. seearsenal] (numera bl. om ä. l. utländska förh.) marinarsenal l. marinbas; äv. i uttr. militär sjöarsenal. (1794). Till följe af Swartahafwets .. neutralisation .. är widmakthållandet eller inrättandet af militära sjöarsenaler på desz kuster hwarken behöfligt eller ändamålsenligt. —

(1) -ARTAD, p. adj. som erinrar om en insjö. (1906). —

-ARTIKEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stadgande avseende upprätthållande av ordning, tukt o. subordination på örlogsfartyg (stundom äv. tillämpat på handelsfartyg); nästan bl. i pl., om stadga bestående av sådana stadganden; jfr skepps-artikel. (1636). (i handl. fr. 1766; på handelsfartyg). —

-ARTILLERI. mil.

1) artilleri (se d. o. 1) avsett att användas på fartyg, fartygsartilleri; i fråga om ä. förh. äv. med inbegrepp av artilleri avsett för kustbefästnings försvar mot sjösidan (numera kallat: sjöfrontsartilleri). KBrevAmirKoll. 18/4 1691. (Till) Artilleri-Vapnet .. (hör bl. a.) Sjö-Artilleri, som begagnas på Flottor och på Kustbatterier, och består hufvudsakligen af mycket grofva Kanoner. (1833).

2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om den för handhavande av sjöartilleri (i bet. 1) erforderliga personalen (o. de för denna personals utbildning erforderliga anstalterna); äv. med inbegrepp av bet. 1, om såväl sjöartilleri (i bet. 1) som den för handhavande därav erforderliga personalen osv.; i fråga om ä. förh. äv. om förband bestående av sådan personal l. om all sådan personal betraktad ss. ett vapenslag; jfr artilleri 2. Handtwärkare wid Siö-Artilleriet. (1732). Chefen wid Sweaborgs Sjö-Artillerie. Sjö-artilleri och landttrupp begagnas icke allenast vid kanoner och muskötteri, vid äntringar, landstigningar, m. m. utan ock vid manövrer, samt alla inom skeppet förefallande göromål, utom arbeten i vädret. Inspektören för sjöartilleriet.

3) läran l. vetenskapen om sjöartilleri (i bet. 1); jfr artilleri 3. (1761).

Ssgr (till -artilleri 2; om ä. förh.): sjöartilleri-examen. = -artilleri-officers-examen. (i handl. fr. 1841).

-kår. 1824—1832 organiserad kår med uppgift att utbilda sjöartillerister o. att i fredstid bestrida garnisonstjänst vid flottans stationer; i sht i sg. best.; jfr -artilleri-regemente.

-officer.

-officers-examen. examen vars avläggande krävdes för antagande ss. sjöartilleriofficer. (i handl. fr. 1841).

-regemente. regemente tillhörande (l. utgörande) sjöartilleriet; särsk. om sådant regemente som 1832 ersatte sjöartillerikåren o. 1845 ombildades till marinregementet (i sht i sg. best.). Armeens Flottas Sjö-Artillerie Regemente. Kongl. Örlogs-Flottans första Sjö-Artillerie-Regemente. Hofcal. 1819, s. 116. —

-ARTILLERI-KONTOR(ET). (förr) benämning på ett under amiralitetskollegium sorterande kontor (se d. o. 7) med uppgift att handlägga ärenden rörande sjöartilleri (se d. o. 1); jfr amiralitets-artillerikontor, artilleri-kontor(et). InstrBokhAmirArtCont. 1695, § 18. —

-ARTILLERIST. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) artillerist med uppgift att handha sjöartilleri (se d. o. 1) l. tillhörande sjöartilleri (se d. o. 2); jfr -bösse-skytt. —

-ASSEKURANS. sjöförsäkring; anträffat bl. ss. förled i ssgr.

Ssgr (†): sjöassekurans-kompani. sjöförsäkringsbolag. (1801).

-kontor. sjöförsäkringsanstalt; jfr sjöassurans-kontor. Ljungberg 4: 302 (1863).

-sällskap. sjöförsäkringssällskap.

-överrätt. i sg. best., om sjöförsäkringsöverrätten. —

-ASSURADÖR. sjöförsäkrare. —

-ASSURANS. (numera i sht i skildring av ä. förh.) sjöförsäkring.

Ssgr (numera i sht i skildring av ä. förh.): sjöassurans-förening. sjöförsäkringsförening.

-kompani. sjöförsäkringsbolag. (1778; om danska förh.).

-kontor. sjöförsäkringsanstalt(s kontor).

-sällskap. sjöförsäkringssällskap.

-överrätt. i sg. best., om sjöförsäkringsöverrätten. —

-ASTRONOMI. (i fackspr.) astronomi ss. hjälpmedel för navigering vid sjöfärder. —

-ATLAS. av sjökartor bestående atlas. (1689). —

(1) -AVLAGRING~020. geol. konkret: i sjö uppkommen avlagring; jfr -bildning 2. (1892). —

(1) -AVLOPP~02 l. ~20. (i fackspr.) ställe där l. vattendrag varigenom vatten avrinner från insjö; jfr -mun 2, -utlopp. (1906). —

-AVLÖNING~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) abstr. l. konkret: avlöning under sjökommendering; särsk. konkret, om sådan avlöning till personal vid flottan i form av tillägg till den eljest utgående lönen, sjötillägg. Manskapets sjöaflöning tager sin början med dagen näst efter den, då aflöning i land .. upphör.

Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): sjöavlönings-reglemente.

-traktamente. traktamente utgörande sjöavlöning. —

(1) -AVTAPPNING~020. (i fackspr.) = -tappning. (1854). —

(1—3) -BACKE. (numera knappast br.) brant stupande strand vid insjö l. hav. (1790). (1872). —

(1—3) -BAD. [jfr t. seebad]

1) bad (se d. o. 1 a α, β) i insjö l. hav. (Engelske kungen) skall nyttja sjöbaden i Weymouth. jfr 2. (1795).

2) om ställe (stundom äv. badort l. badanstalt) där man badar sjöbad (i bet. 1); jfr bad 2 (b, c). Alla Tysklands sjöbad ligga vid Östersjön och Nordsjön. (1837). —

-BANA.

1) (tillf.) till 1, i pl., om järnvägar mellan insjöar som tillsammans med järnvägarna bilda en sammanhängande transportled.

2) till 1—3, bana för skridskoåkning o. d. på insjös l. havs l. (i utvidgad anv.) vattendrags is; motsatt: landbana. (1919). —

(1—3) -BANK. [jfr eng. sea-bank]

1) bank (se bank, sbst.1 I 1) i insjö l. hav. (1727).

2) bank (se bank, sbst.1 I 2) invid insjö l. hav. (1820). —

-BAROMETER. barometer som är särskilt konstruerad för användning till sjöss, skeppsbarometer. —

-BASERAD, p. adj. (om ä. förh. inom flygvapnet) om (förband av) flygplan: som hade sin bas vid sjöflygplats. —

-BASPLUTON. (om ä. förh. inom flygvapnet) pluton med uppgift att ombesörja stationstjänst, trafikledning o. signaltjänst m. m. vid sjöbaserat förbands bas. —

(1) -BASSÄNG. geogr. o. geol. = -bäcken. —

-BATALJ. jfr -strid. (1658). —

-BATTERI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) batteri (se d. o. 1) anlagt för att skjuta mot mål på insjö l. hav. (1740). —

(1) -BEBYGGELSE. i sht geogr. abstr. l. konkret, om bebyggelse vid insjö(ar); ngn gg äv. om bebyggelse (på pålar) i insjö(ar). (1917). De norditalienska terramarerna, vilka skola utgöra en övergångsform mellan sjöbebyggelse och landbebyggelse på pålar. —

-BEFAREN, p. adj. (ålderdomligt) som farit längre tid till sjöss o. förvärvat erfarenhet av sjömansyrket, sjökunnig; jfr -faren o. befaren 2 a. (1743). —

-BEFARENHET~0102 l. ~0200. jfr -befaren. —

-BEFORDRAN. befordran (se d. o. 1) till sjöss. —

-BEFORDRING. = -befordran.

Ssg: sjöbefordrings-avgift. post. avgift som postförvaltning i ett land erlägger till postförvaltning i annat land för sjötransitbefordran av postpaket; jfr sjö-porto, sjötransit-avgift. —

-BEFÄL.

1) (tillf.) befäl (se d. o. 3 b) inom flotta l. på fartyg.

2) koll., om befäl (se d. o. 4 a) inom flotta l. på fartyg; i fråga om nutida förh. företrädesvis i fråga om handelsflottan. (1788) hos Warburg Ehrensvärd 192 (om militärt befäl).

Ssg: sjöbefäls-skola. till -befäl 2: skola för utbildning av sjöbefäl för handelsflottan; jfr sjöfarts-läroverk, navigations-skola. —

-BEFÄLHAVARE~00200. befälhavare över sjöstridskrafter. (1845). —

-BEFÄSTNING. befästning (se d. o. 3 b) avsedd till skydd mot anfall av sjöstridskrafter; i sht i pl.; jfr -fästning, -kastell, -skans. —

-BEN.

1) (mera tillf.) till 3, om vardera av ett par till flygplan hörande flottörer avsedda att vid landning på vatten skjutas ned i vattnet så att flygplanet hålles i balans, stödflottör.

2) [jfr t. seebeine, pl., eng. sea legs, pl.] (ngt vard.) till 3, 5, i pl., i uttr. som beteckna att ngn är (l. blir) sjövan o. har (resp. får) förmåga att röra sig på ett fartyg under sjögång. (1897). Jag hoppas ni har sjöben. (1898). Eleverna fick sjöben.

Avledn.: sjöbent, p. adj. (ngt vard.) till -ben 2: som har sjöben, sjövan. —

-BESKRIVNING. (numera bl. tillf.) beskrivning av (förhållanden som röra) insjö(ar) l. hav (förr äv., i utvidgad anv., vattendrag); särsk. om beskrivning av segelleder o. d., seglingsbeskrivning, seglingsanvisning. (1674). Sjöbeskrifning .. (dvs.) Beskrifning öfver sjöar, vattudrag och segelleder. (c. 1815). —

-BESLAGSBAND~002 l. ~020. (förr) på örlogsfartyg: lång lina avsedd att sjöbeslå segel med. (1872). —

-BESLÅ. (förr) på örlogsfartyg: vid storm beslå (segel) med sjöbeslagsband (utöver de vanliga beslagsbanden). (1877). —

(1—3) -BEST. särsk. [efter nylat. bestiæ marinæ, pl.] (†) i pl., om en grupp (i sht stora) djur (däggdjur, krokodiler, sköldpaddor) som leva i insjöar l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag; jfr best 1 c. (1611). —

-BESTÄLLNING. (†) tjänst vid flottan; jfr beställning 1 a β. (1730; om spanska förh.). —

-BESVÄR. (numera bl. tillf.) besvär (se d. o. II 2) under sjöfärd. (c. 1670). —

(1—3) -BETE. bete (se bete, sbst.1 1—3) invid insjö l. hav; särsk. motsv. bete, sbst.1 2. —

-BETÄCKNING. (†) konkret, om sjöstridskrafter (med uppgift att skydda kust o. d.); jfr betäckning 5 b β α'. (1734). —

-BEVAKNING. bevakning (se d. o. 1 a α, 2 a) till sjöss; särsk. dels om tullbevakning, dels om militär bevakning. —

-BEVÄRING. (numera bl. i skildring av ä. förh.)

1) koll., om värnpliktiga uttagna till tjänst vid flottan; jfr beväring 3 b.

2) = -bevärings-man; jfr beväring 4.

Ssgr (till -beväring 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): sjöbevärings-karl. = -bevärings-man. (i handl. fr. 1825).

-man. värnpliktig uttagen till tjänst vid flottan; jfr sjö-beväring 2.

-manskap. = sjö-beväring 1. —

(1) -BIFURKATION. geogr. om förhållandet att en insjö (l. myr) har avlopp till två skilda flodsystem. (1904). —

(1) -BILDANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) som bildar en insjö l. insjöar. (1946; om inlandsisens verkan). —

(1) -BILDNING.

1) (i sht i fackspr.) om förhållandet att en insjö l. insjöar bildas; äv. konkret, om resultatet. (1868; konkret).

2) (†) konkret, om sjöavlagring. —

(2) -BINDA. (†) (den bl. a. i Danmark, Tyskl. o. Engl. vid havsstränder förekommande) slingerväxten Calystegia soldanella (Lin.) R. Br. (förr hänförd till släktet Convolvulus Lin.), strandvinda; äv. om drog bestående av den torkade ovanjordiska delen av denna växt; jfr -bindegräs, -kål 1 o. binda, sbst. 4 a. (1659). ApotT 1698, s. 42 (om drog). (1807). —

(2) -BINDEGRÄS. (†) = -binda; jfr binde-gräs a. (1638). —

-BITEN, p. adj. (ngt vard.) om person: starkt intresserad av liv l. färder till sjöss. (1926). —

-BJÖRN. [jfr t. seebär (i bet. 2 o. 3), eng. sea-bear (i bet. 1 o. 2)]

1) [djuret lever vid havskuster o. på öar i hav] (†) till 2: isbjörn; äv. i uttr. vit sjöbjörn. (1776: Den hwite Sjö-björnen). (c. 1815). Staden (dvs. S:t Louis) såg ut att vara blockerad .. af en mängd ofantliga Missisippi-djur, liknande en slags kolossala hvita sjö-björnar. De voro ock sådana. De voro hvitmålade, stora tredäckade ångfartyg. (1853); jfr 4.

2) zool. till 2: individ l. art av det i Stilla havet o. södra Atlanten levande, till öronsälarna hörande släktet Arctocephalus F. Cuv., pälssäl; äv. om den (förr till släktet Arctocephalus hänförda) i norra delen av Stilla havet levande öronsälen Callorhinus ursinus Lin., nordlig pälssäl; i pl. äv. om släktet Arctocephalus F. Cuv. (förr äv. om familjen Otariidæ, öronsälar); jfr -häst 3 b, -katt 1 a, -säl 2. Sydafrikanska sjöbjörnen, Arctocephalus pusillus Schreb. Siöbiörnar och andra hafzwildiur. (1679). (1874; i pl., om familjen). (1918; om nordlig pälssäl). (1953; i pl., om släktet).

3) till 3: (butter o. ohyfsad, gammal o.) erfaren sjöman; jfr -räv 2, -varg 2 o. björn 2 a β. (1842).

4) (tillf.) till 3, oeg., om fartyg. Han pekade på ett fartyg .. — kan ni gissa, hvad detta är för en sjöbjörn? (1857).

5) (†) till 3, om (björnskinns)päls använd vid sjöfärder. Langa ned min sjöbjörn och två buteljer Xeresvin, i fall vi få ta koj i båten eller i en bergklyfta i natt. (1842).

Ssgr: sjöbjörns-fasoner, pl. (i sht vard.) till -björn 3; jfr fason 6. (1938).

-hona. (-björn- 1881. -björns- 1913 osv.) zool. till -björn 2. (1881).

-steg. till -björn 3: sjömanssteg (se d. o. 1). (1934). —

(2) -BJÖRNINNA. (†) sjöbjörnshona. (1783). —

(1) -BLAD. [fsv. siobladh (i bet. 1 o. 3); jfr mlt. sēblat (i bet. 1 o. 3)]

1) (numera bl. i vissa trakter) blad av näckros; äv. om hela växten; jfr 3 o. -blomma. VarRerV 58 (1538). Een knecht hade lagt siööbladh på hennes såår. (1597). (1798; om vit näckros). (1847; om gul näckros).

2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om den bl. a. i insjöar förekommande örten Potamogeton natans Lin., gäddnate; förr möjl. äv. om den på fuktig mark gärna växande örten Stellaria media (Lin.) Vill., våtarv. (T.) Mos-Kraut .. (sv.) sjö-blad, svinnate. (1738, 1749). (1911; från Medelpad).

3) [eg. specialanv. av 1] herald. o. konsthist. om stiliserad bild av näckrosblad, bestående av en hjärtformig figur (vanl. med en i hjärtats övre del djupt nedgående inskärning). (Sten Sture d. ä.) förde try siöbladh som en erligh riddare. (c. 1540). jfr (†, sannol. med tanke på långa o. smala i vatten flytande blad, t. ex. av bandtång): (Stralsunds) vapen, trenne strålar eller sjöblad under en krona. (1880).

Ssgr: sjöblads-blomster. [fsv. sioblads blomster] (†) till -blad 1: blomma av näckros (ss. drog); jfr sjöblomme-blomster. (1578).

-kapitäl. konsthist. till -blad 3: kapitäl prytt med sjöblad.

-olja. (†) till -blad 1: olja beredd av vit näckros; jfr sjöblomme-olja, sjöblomster-olja, sjölilje-olja o. näckblads-olja. (1578).

-vatten. (†) till -blad 1: destillat av blommorna av vit näckros med vatten; jfr sjöblomme-vatten, sjöblomster-vatten o. näckblomsters-vatten. (1578). —

-BLEKT, p. adj. blekt av sol o. vind till sjöss; äv. i utvidgad anv., om öga. (1915; i pl., om ögon). —

(2) -BLICK, m. l. r. ( Hahnsson) l. n. ( (1807), (1847)). [senare ssgsleden är blick, sbst.1] (†) om gisseldjur av släktet Noctiluca Lam., vars arter alstra mareld; äv. i utvidgad anv., om (individ l. art av) det i hav levande borstmasksläktet Nereis (Cuv.) Gr. (1772; om släktet Nereis). (I anordningen av sina simskivor ha kammaneterna) mycken likhet med vissa Sjöblickar (Nereis). (1899). —

-BLOCKAD. hindrande av samfärdsel sjöledes gm avspärrning (medelst krigsfartyg o. d.) av (fientlig) hamn l. kust. (1889). —

(1) -BLOM. (†) om drog av näckros; jfr -blomma. (1642). —

(1) -BLOMMA. [jfr mlt. sēblōme; näckrosen växer bl. a. i insjöar] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (blomma l. drog av) näckros; jfr -blad 1, -blom, -blomster 2, -lilja 1, -ollon 1, -ros 1. Syrop aff Endiuie, .. Violer, Roser, Siöblomer. (1578). (1927).

Ssgr: sjöblomme-, äv. sjöbloms- l. sjöblom-blad. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) näckrosblad. (1642).

-blomster. (-blomme-) (†) = sjöblads-blomster. (1578).

-olja. (-blom- 1739. -blomme- 1578) (†) = sjöblads-olja; äv. i uttr. vit sjöblomme-olja. (1578). Kokad Hwit Siöblom-Olja. ApotT 1739, s. 51.

-sirap. (-blomme-) (†) sirap beredd av blommorna av vit näckros; jfr sjöblomster-sirap o. näckblommor-sirap. (1578: Siöblomme Syrop). (1675: Siöblomme-syrup).

-socker. (-blomme-) (†) = sjö-blomsters-konserv. (1578: Siöblomezucker).

-vatten. (-blomme-) (†) = sjöblads-vatten. (1578). (1675). —

-BLOMSTER. (†)

1) till 1: blombärande växt som växer i insjöar; jfr 2. Säf, fräken, hwasz, rör och flera siöblomster, som årl(igen) upskäres til mång lasz (i en viss sjö). (c. 1730). (c. 1740).

2) [delvis specialanv. av 1] till 1, = -blomma. (1578). (1762).

3) till 2, om den i sht på havsstränder växande örten Armeria maritima (Mill.) Willd., strandtrift; jfr -nejlikegräs o. sjömans-gosse 2. (1746; från Bohusl.).

4) [efter nylat. maris flos] till 2, = salt-blomma 2. (c. 1613).

Ssgr (till -blomster 2; †): sjöblomster-olja. = sjöblads-olja. ApotT 1739, s. G 8 b.

-sirap. = sjöblomme-sirap. ApotT 1739, s. 81 (: Siöblomster-Syrop). (1755: Sjöblomster-Sirup).

-vatten. (-blomster- 1739. -blomsters- 1578) = sjöblads-vatten; äv. i uttr. vita sjöblomster-vatten. (1578). Hwita Siöblomster-watn. ApotT 1739, s. 6. —

(1) -BLOMSTERS-KONSERV. (†) konserv (se d. o. 1) beredd av den vita näckrosens blommor som stötts till mos o. blandats med socker; jfr -blomme-socker, -blomsters-socker o. näckblads-konserva. (1762). —

(1) -BLOMSTERS-SOCKER. (†) = -blomsters-konserv. (1762). —

-BLÅ. blå som insjöar o. hav; om landskap (se d. o. 5) o. d. äv.: blå av en insjö l. insjöar l. hav. VarRerV 20 (1538). (1913; om landskap). särsk. om öga; äv. i utvidgad anv., om blick o. d.: som kommer från öga som är blått som insjöar o. hav. (1842). (1967; i utvidgad anv.). —

(2) -BLÅSA. (†)

1) = -gurka. (1852).

2) [jfr t. seeblase] = segel-blåsa; jfr havs-blåsa. (1890). —

(1—3) -BLÅST. (numera bl. tillf.) jfr -bris. (1773). —

(4) -BLÖT3~2, äv., vid emfatisk betoning, 4 4. (stundom skrivet ss. två ord) blöt av att ha (l. som ngt som) legat i vatten i insjö l. hav, genomvåt, dyblöt. (1914). —

(1—3) -BOD, äv. (numera bl. i Finl., vard.) -BODA. [fsv. siobodh] bod (se bod, sbst.1 1, 2) som ligger vid insjö l. hav o. är avsedd till övernattningsplats vid fiskefärder o. dyl. l. till förvaringsplats för redskap o. tillbehör för fiske l. sjöfärder o. dyl. l. till upplagsplats för varor som transporterats l. skola transporteras till sjöss; stundom äv. i utvidgad anv., om liknande (till förvaringsplats l. upplagsplats avsedd) bod vid vattendrag; jfr -stuga 1, -vist 2, -viste o. boda 1, 2. (1536). Wij hafwe en hop maltt liggiendes vti wåre Siöboder wed Suderkiöping. (1542). (c. 1815; äv. vid flod). (1905: Sjöboda). (1908; för förvaring av fiskeredskap m. m.). (1910; för övernattning).

Ssgr: sjöbods-, äv. sjöbod-länga. jfr länga, sbst. 1 a. (1922).

-plats. (-bod- 1668—1864. -bode- 1670. -bods- 1908 osv.) = -bods-tomt.

-rum. (-bod- 1634. -bode- 1573—1648) (†) = -bods-tomt. (1573).

-ställe. (numera bl. tillf.) = -bods-tomt.

-tak. (1928).

-tomt. (-bod- 1597—1942. -bode- 1615. -bods- 1617 osv.) tomt avsedd för l. bebyggd med sjöbod. (1597: siööbotåmpt).

-vägg. (1928). —

-BODD, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fiskenät o. d.: försedd med telnar; jfr bo, v.2 1 b. —

-BOK. bok som behandlar förhållanden till sjöss; särsk.

a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om seglingsbeskrivning; jfr -märkes-bok, -spegel 2. Een Siö-Book, Som innehåller Om Siöfarten i Öster-Siön. (1644; boktitel).

b) (†) skeppsdagbok. (1873). —

-BOLL.

1) [sjöborren liknar en boll] (†) till 2: sjöborre. (1762). (1889).

2) (mera tillf.) till 3: i insjö l. hav kringflytande (l. på land uppkastad) bolliknande bildning av vegetabiliskt material (barr, mossa, alger o. d.) som bakats samman av vågsvallet l. uppkommit gm allsidig tillväxt. (1914). —

(1—3) -BOM. (förr) bom (se bom, sbst.1 2 a δ) vid vilken sjötull upptogs; jfr -tulls-bom. InförseljournLillTullEnköp. 1659. —

-BONDE.

1) bonde som livnär sig såväl av jordbruk som av fiske (o. sjöfart).

2) (†) ohyfsad o. obildad sjöman; jfr bonde 1 g. (1771). —

-BORG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kätting l. tåg tjänande att skydda l. förstärka l. hålla fast ngt under färd till sjöss, extra surrning o. d.; särsk. dels om kätting l. tåg för fasthållande av underrå på större fartyg, dels om kätting l. tåg för upphängning av livbåt. (1904; till underrå). —

(2) -BORRE, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -BORR. (-borr 1899—1921. -borre 1772 osv.) [djuren leva i hav] individ l. art l. släkte av klassen Echinoidea bland tagghudingarna (särsk. om släktet Echinus Rond.); i pl. äv. om klassen Echinoidea l. om släkte (särsk. släktet Echinus Rond.) inom denna klass; jfr -boll 1, -igel, -igelkott, -äpple 1 o. borre, sbst.2 5. (1772; om släktet Echinus). Sjöborrar. (Echinodea). (1843). (1854; i pl., särsk. om släktet Echinus). (Stuxberg o.) Floderus 3: 400 (1904).

Ssgr: sjöborrs- l. sjöborre- l. sjöborr-art. (1931).

-kaktus. [växterna likna sjöborrar] bot. benämning på (i Sv. ss. rumsväxter odlade arter l. hybrider av) det sydamerikanska kaktussläktet Echinopsis Zucc. (1893).

-larv, m. l. r.

-skal. skal på l. från sjöborre; äv. om fossil; jfr sjö-äppel-skal o. ekinit. (1822).

-tagg. tagg på l. från sjöborre; äv. om fossil; jfr sjöäpple-pigg, sjöäpple-tagg. (1881).

-ägg. (1907). —

(1—3) -BOSKAP~02 l. ~20. (i vissa trakter) boskap som enligt folktron lever på insjös l. havs botten (men stundom kommer upp på land); jfr -djur, -får, -fänad, -häst 2, -kalv, sbst.1 1, -ko 1, -nöt, sbst.2, -oxe 1, -tjur 1. (1746; från Bohusl.). —

(1—3) -BOTTEN. [fsv. siobutn] jfr botten I 3. (1530). särsk. i vissa uttr.

a) (numera bl. mera tillf.) sänka sig ned l. begiva sig till (förr äv. i) sjöbottnen. Thet .. (är) icke alldeles omögheligit att kunna hålla Andedrägten, såsom när man medh wilia säncker sigh nedh i Siöbotnen. (1611). Swalorna flyga bort emot hösten och begifwa sig i sjöbotten. (1691, 1712).

b) ligga l. vara på (förr äv. i) sjöbottnen; särsk. om person: ha drunknat. Snäcker Siöspinlar och andra Matkar som liggia på Siöbotn. (1682). Nu kommer han, Gustaf Hellmer, som de sade vara i sjöbotten för ett år sedan, hem. (1847). (1954).

c) finna ngt på (förr äv. uppfinna ngt i) sjöbottnen. Wahror opfundna i Siöbottn. (1681).

Ssgr: sjöbottens-, äv. sjöbotten-jord. jord på (gammal) sjöbotten.

-lera.

-sand. (1912).

-äng. äng som utgöres av gammal sjöbotten. (1917). —

-BREV. [fsv. siobref; jfr mlt. sēbrēf] (numera bl. i skildring av ä. förh.) fullmakt för befälhavare på örlogsfartyg l. över örlogsflotta vid krigståg; äv. om legitimationshandling för befälhavare på handelsfartyg (särsk. om sådan handling angivande fartygs hemort o. destination samt innehållande uppgift om redare o. specifikation av last o. d.); jfr -pass 3. (1524; för överbefälhavaren över en utsänd flotta). (1536; för befälhavare på örlogsfartyg). (1715; om legitimationshandling angivande hemort o. destination m. m.). —

(1—3) -BRIS. [jfr eng. sea-breeze] i sht meteor. o. sjöt. bris som blåser i riktning från insjö l. hav (in mot land); särsk. om sådan i vissa kusttrakter (vid vissa tider på dygnet, vanl. under dagen) periodiskt återkommande bris; motsatt: landbris; jfr -blåst, -vind 2, -väder 1. (1833). (1898). —

(1—3) -BRO.

1) bro (se d. o. 3) invid insjö l. hav l. över insjö l. vik o. d.

2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) = -brygga; jfr bro 4. (1577: siööbroger, pl.). —

(2) -BROMS. [jfr t. seebremse] (†) om ett på havsfiskar parasitiskt levande kräftdjur av familjen Cymothoidæ (möjl. tillhörande släktet Æga Leach). Sjöbromsen är nästan tumslång, eljest lik gråsuggan, men med längre ben; håller sig på hafsfisk som den mycket besvärar. (1836). (1899). —

-BROTT.

1) (numera bl. tillf.) till 1—3, i strandvall o. d.: brott (se d. o. I 2) uppkommet gm inverkan av insjö l. hav. (1734; under goose).

2) sjöt. till 5, = -brytning. (1880). —

-BRUK.

1) bruk (se d. o. 1) till sjöss.

2) bruk (se d. o. 6) till sjöss. (1805).

3) (i fackspr.) om handlingen att göra insjö l. hav till föremål för ekonomiskt utnyttjande (gm fiske o. d.); jfr bruk 7. (1861). —

-BRUKARE. (i fackspr.) person som yrkesmässigt utnyttjar insjö l. hav (för fiske o. d.); jfr -bruk 3 o. bruka 10. (1949). —

-BRUTEN, p. adj. (†) skeppsbruten. —

-BRYGGA. brygga (se brygga, sbst.1 1) vid insjö l. hav. —

(1—3) -BRYN. (numera mindre br.) om (området närmast) gränslinjen mellan (vattnet i) insjö l. hav o. land, sjökant (se d. o. 1); jfr bryn 2, havs-bryn 1. (i handl. fr. 1673: siöbrynnen, sg. best.). (1924). —

(1) -BRYNING. (†) om insjös yta. (1734). —

(5) -BRYTNING. sjöt. om förhållandet att sjön bryter (se bryta 19 a); jfr -brott 2. —

(2) -BRÅNG, n. [senare ssgsleden till brånga; jfr sv. dial. brång, bullersamt besvär] (†) = -språng. (1715). —

(1—3) -BRÄDD.

1) (†) om havs kust l. insjös strand tänkt ss. en linje invid vilken läget av större landområde kan anges; jfr -kant 3. En part .. (av Finl.) är och widh Siöbrädden liggiande, hwilken vthi Fijskerii öffuerflödhar. (1612). (1614; vid insjö).

2) (numera mindre br.) sjökant (se d. o. 1) l. strand. Han sågh twå båtar stondandes j syööbredden. (NT 1526; Bib. 1917: ligga vid sjöstranden). Drömmar förutan kropp .. / .. ligga (där sömnens gud har sitt läger) så tätt som en åker / Hvimlar af ax, en skog af löf, sjöbrädden af sandkorn. (1818; lat. orig.: littus). (1938). —

-BUREN, p. adj. om person: som färdas l. transporteras till sjöss; om vara o. d.: som transporteras till sjöss; äv. om handel l. trafik o. d.: som försiggår till sjöss. (1937; om handel). Sedan någon tid har kustbevakningen lokalt kompletterats med sjöburen polis. —

-BUSE. (vard.) nedsättande benämning på (ohyfsad o. obildad) sjöman. (1911). —

-BUSS, sbst.1, äv. (numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) -BUSSE, m. om (manhaftig o. robust) sjöman. (1831). En högvuxen man (sprang) upp i land. .. Det var en sjöbusse af äkta slag. (1838). —

-BUSS, sbst.2, r. l. m. (snabbgående) motorbåt som användes för regelbunden trafik på korta sträckor (företrädesvis för personbefordran). —

-BUSSE, se -buss, sbst.1 —

(1—3) -BY.

1) (om utländska förh.) etnogr. by byggd på pålar i insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag.

2) by som ligger vid insjö l. hav. (1634). —

-BYTE. byte (bestående av fartyg med last o. d.) som tagits till sjöss (under krig o. d.), pris; jfr -erövring. (1873).

Ssg: sjöbytes-rätt. jur. prisrätt (se d. o. 1). (1933). —

-BÅT.

1) till 1: båt avsedd för färd på insjö(ar).

2) till 2: båt avsedd för färd på hav; särsk. om ett slags i Bohusl. förr vid storsjöfiske använd tvåmastad (stundom tremastad), på klink l. kravell byggd båt med starkt fallande förstäv o. fylliga bogar; jfr -skepp 1. (1843). (1845; tremastad). (1935; använd i Östersjön).

3) till 3, 5, om båt med tanke på dess egenskaper vid färd till sjöss (särsk. dess snabbhet o. förmåga att tåla sjögång); i sht i sådana uttr. som god sjöbåt; jfr -fartyg 2, -gångare, -skepp 2, -skuta. (1830: god sjöbåt). Allt mera lärde jag känna skonertens förträffliga egenskaper som seglare och sjöbåt. (1870). —

(1) -BÄCKEN. geogr. o. geol. bäcken (se d. o. 4) som inrymmer en insjö; jfr -bassäng. (1878). —

-BÄDD.

1) (mera tillf.) till 1, om fördjupning som inrymmer l. inrymt en insjö; jfr -bäcken, -håla o. bädd 4.

2) skeppsb. till 4, om den del av en stapelbädd som befinner sig under vatten. (1758). —

(2) -BÄVER. [jfr t. seebiber] (numera föga br.) om (det vid Stilla havets nordliga kuster förekommande) pälsdjuret Enhydra lutris Lin., havsutter; förr äv. om (den i ä. systematik ss. en varietet av havsuttern uppfattade) uttern Pteronura brasiliensis Blumenb., jätteutter. (1804; om jätteutter). (1932). —

(2) -BÄVNING. [jfr t. seebeben] (i sht i fackspr.) havsbävning; jfr -skalv. (1881).

Ssg: sjöbävnings-våg. (i sht i fackspr.) våg alstrad av sjöbävning, tsunami. (1881). —

(2) -BÖNA. (†)

1) [jfr t. meerbohne, eng. sea-bean, fr. fève marine, alla med bet.: lock som täckt skalets öppning hos snäcka, frö av Entada scandens Benth., i eng. äv.: kiselsten] om (förstenat) bönliknande lock som täckt skalets öppning hos vissa arter av snäckor o. som anträffas i hav l. på havsstrand; möjl. äv. om kiselsten som slipats rund av havsvatten l. om (till Europas kuster av havsströmmarna fört) frö av den bl. a. i de tropiska delarna av Amerika växande lianen Entada scandens Benth. (1795). (Sv.) Sjöböna .. (Fr.) Fève marine, pierre de S:te Marguerite. (1807). Sjöböna .. (Dvs.) Ett slags stenart. (1854).

2) [anledningen till benämningen är sannol. att växten blivit bekant ss. odlad på de ostindiska o. polynesiska öarna] (den i de tropiska delarna av Asien inhemska, flerstädes för sina ätliga underjordiska stamknölars skull odlade) växten Colocasia antiquorum Schott, taro. (1805). (1854). —

-BÖSSA. (†)

1) skeppskanon; anträffat bl. ss. förled i ssgn sjöbösse-skytt.

2) = -fågels-bössa. (1850). (1854).

Ssg: sjöbösse-skytt. (†) till -bössa 1: person som har till uppgift att betjäna fartygs kanoner; jfr sjö-artillerist. (1568). —

-CEREMONIELL l. -CEREMONIEL. sjöt. ceremoniell som följes vid heders- l. vördnadsbetygelser till sjöss (t. ex. då fartyg mötas); förr äv. i uttr. avlägga sjöceremoniell, fullgöra heders- l. vördnadsbetygelser enligt sådant ceremoniell. Efter aflagd Siö-ceremoniel (vid mötet med holländska krigsfartyg, som gått ut för att möta en återvändande holländsk ostindiefarare), finge wi allahanda förfriskning. (1740; t. orig.: See-Ceremoniel). (1955). —

-CHARMÖR. [med avs. på senare ssgsleden jfr platt-charmör] (ung) sjöman med behagligt o. attraktivt utseende o. sätt; äv. om sångare l. aktör som framträder ss. sådan sjöman. (1931). Sjöcharmörer .. och andra skapare av en förljugen sjömansromantik borde ha nytta av att läsa ”När mistralen blåser”. —

(1) -DAL. dal som inrymmer en insjö. (1819). —

(1) -DAMM. [fsv. siodamber, vattendamm]

1) damm (se damm, sbst.1 I 1) vid sjö. (i handl. fr. 1650).

2) (tillf.) i botanisk trädgård: (med konst anlagd) damm (se damm, sbst.1 II) som innehåller sjöväxter. —

(1) -DEL. del av insjö. —

-DEPARTEMENT.

1) departement (se d. o. 1 a) för sjöärenden; dels om utländska förh., dels (förr) om förvaltningen av sjöärendena (se -ärende 2). (1840).

2) [efter span. departamento marítimo] (†) om var o. en av huvudorterna i de tre delar i vilka Spaniens kuster förr indelades i fråga om sjöförsvar. —

(1—3) -DIMMA. dimma som uppkommer över insjö l. hav, tjocka; jfr -mist, -mörker, -rök 1, -tjocka, -töcken o. havs-dimma. (1761; över hav). (1914; över insjö). —

-DISTRIKT.

1) till 1: område omkring l. invid insjö l. insjöar; jfr distrikt 3.

2) till 1—3: sjöområde (se d. o. 2); äv. (om ä. utländska förh.): distrikt (se d. o. 1) som utgör en enhet inom ett lands sjöförsvar. Väderleksutsikter för sjödistrikt sändas dagligen i radio på bestämda tider.

3) till 2: distrikt (se d. o. 1) l. område invid hav. (1750). —

(1—3) -DJUP. djup (se djup, sbst. 1) i insjö l. hav. (1723). —

(1—3) -DJUR. i insjö(ar) l. hav levande djur (i sht om annat sådant djur än fisk); äv. (numera bl. i folkligt spr. l. etnogr.) om mytiskt djur som enligt folktron lever i insjö l. hav; jfr -boskap, -kreatur o. havs-djur. (1611). Af fisk och siöö diur är .. (i Kalmarsund) een stoor ömnighet. (1679). Kreaturen i Europa delas i Land- och Sjödjur. Der finnas ock några, som kunna lefwa både på landet och i watnet, som Klåszor, Marswin och Holländare. (1746); jfr a. Man måste lägga en lie i höet julnatten, ty då var sjöjungfrun uppe med alla sina sjödjur på höskullen, och underlät man att göra detta, blev höet flytt. (1922). särsk. mer l. mindre bildl.

a) (skämts.) om sjöman l. sjöfarare o. d. (1788). (i handl. fr. 1845).

b) (numera bl. tillf.) om fartyg. (1828). —

(2) -DJÄVUL. [jfr holl. zeeduivel, t. seeteufel, eng. sea-devil] benämning på olika havsfiskar som (gm farlighet l. fulhet o. d.) erinra om de föreställningar man gjort sig om djävulen; numera bl. ngn gg om den i de tropiska delarna av Atlanten o. östra Stilla havet förekommande (med två hornliknande fenor på huvudet försedda) rockan Manta birostris Walb., jättemanta, djävulsrocka. Den 1 September fångades (i Atlanten i närheten av ekvatorn) en Fisk, som Holländare kalla Sjödjefwul. (1783; sannol. om Manta birostris). (1786; t. orig.: Seeteufel; om västindisk fisk av det till piggsvinsfiskarna hörande släktet Diodon Lin.). (1845; om marulk). —

-DOKUMENT. dokument som rör (förhållanden på) ett fartyg, skeppshandling. —

(2) -DOP. (numera föga br.) linjedop. (1783). —

-DRABBNING. jfr -strid. (1635). —

-DRAKE.

1) [jfr t. seedrache, meerdrache, eng. seadragon, nylat. draco marinus] (numera bl. tillf.) till 1—3: i insjö l. hav o. d. levande drake (se drake, sbst.1 1) l. djur som i ett l. annat avseende överensstämmer med de föreställningar man gjort sig om drakar (jfr drake, sbst.1 3); förr äv. bildl., om djävulen. Dieffuulen then gruffuelige Crocodilen, Siödraken eller Leuiathan (som Hiob .. honom kallar). (1582; t. orig.: Meerdrach). (1611; om ett icke närmare känt däggdjur). (1878).

2) (numera föga br.) till 3, om forntida nordiskt långskepp, drake (se drake, sbst.1 6); äv. i utvidgad anv., om annat forntida krigsfartyg. (1833). (1845; i utvidgad anv.). —

(3, 5) -DREV. (†) om vind l. ström l. sjögång som driver (se driva, v.2 14) fartyg (ur dess kurs o. d.). (c. 1580). —

(3, 5) -DRIFT. [jfr mlt. sēdrift] (†) om ngt (vrakgods o. d.) som drives omkring på insjö l. hav av vind l. ström l. sjögång. (1622); jfr (1746). —

(3, 5) -DRIVEN, p. adj. (†) om person: som under sjöfärd förts ur sin rätta kurs av vind l. ström l. sjögång. (c. 1669) i 2Saml. 1: 117. (1845). —

(4) -DRUCKEN, p. adj. (i fackspr.) som legat i (i sht salt) sjövatten o. blivit indränkt l. mättad l. impregnerad därav; särsk. dels om vara o. d. som vid sjötransport l. haveri utsatts för vatten, dels om träfartyg(s skrov); jfr -dränkt, -skadad. 2:ne länstohlar klädde med siödrucket ryssläder. Skrofvet (som tillhör en gammal korvett) har blifvit ”sjödrucket” och tungt. GHT 1896, nr 234, s. 2. —

(2) -DRUVA. [jfr t. seetraube (i bet. 1 o. 2), meertraube (i bet. 2), eng. sea-grape] (†)

1) (det vid havsstränder i de tropiska delarna av Amerika växande) trädet Coccolobis uvifera (Lin.) Jacq., som har druvliknande frukter. (1807).

2) [äggen läggas i vindruvsklaseliknande klungor] ägg av vissa arter av bläckfisk. (1804). (1889). —

(4) -DRÄNKT, p. adj. (i fackspr.) som legat i (i sht salt) sjövatten o. blivit indränkt l. impregnerad därav; företrädesvis om trävirke; jfr -drucken. En matsalsmöbel i genomsvart sjödränkt ek. —

-DUGLIG.

1) om person l. kollektiv av personer: skicklig l. lämplig l. användbar i sjömansyrket. (1875).

2) (tillf.) om träd: vars virke är användbart till fartyg. (1901).

3) om (beskaffenhet hos l. del av) fartyg l. farkost o. d.: sjövärdig. (1873). —

-DUGLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -duglig] egenskapen att vara sjöduglig.

1) motsv. -duglig 1. (1875).

2) motsv. -duglig 3. (1873). —

-DUN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll. l. ss. ämnesnamn, om vippor av vass (använda till stoppning av madrasser o. d.). —

(1) -DY. jfr dy, sbst. 1; särsk. geol. om dy (se dy, sbst. 1 a) bestående av kolloida humusämnen som från omgivningen transporterats ut i sjö (l. annan mindre vattensamling). (1862). (1963). —

-DYGN.

1) sjöt. dygn som enligt bruket till sjöss räknas från middag till middag. (1840).

2) dygn av en sjöresa, dygn till sjöss. När vi lämnade Dakar hade vi tolv sjödygn framför oss. —

-DYKARE.

1) (numera bl. tillf.) till 4, = dykare 5. (1883).

2) (numera föga br.) till 6: fartyg som under segling ofta skär under vågorna; äv. bildl. (1872). (1915; bildl., om flyende hare). —

(1) -EFFIG. (†) = -märke, sbst.2 a. (1638). (1757). —

-EGENSKAP~002, äv. ~200. egenskap hos fartyg vid färd till sjöss; i sht i pl. Bil. nr 4 a, s. 35. —

-EK.

1) [jfr t. see-eiche, meereiche, eng. sea-oak; efter nylat. quercus marina; flikarna av algens bål likna ekblad] (†) till 2: havsalgen Fucus vesiculosus Lin., blåstång. (1659).

2) (i fackspr.) till 4: sjödränkt ek(virke). (1934). —

-EKIPAGE.

1) (†) konkret, om örlogsflottas utrustning; jfr ekipage 1 b.

2) (om förh. i Finl. 1830—1863) av värvat manskap bestående kår inom sjöförsvaret. Första, andra finska sjöekipaget, om 1830 resp. 1853 uppsatt kår. —

-ELD. (†)

1) till 3: (på masttoppar o. d.) till sjöss uppträdande sanktelmseld. (1611).

2) till 3, 4: grekisk eld (se eld 1 f). —

(2) -ELEFANT. [jfr t. seelefant (i bet. a), eng. sea-elephant (i bet. a o. b), mlat. elephas marinus (i bet. b)] benämning på olika havsdjur som i ett l. annat avseende erinra om en elefant.

a) [hanarnas förlängda nos erinrar om elefantens snabel] zool. individ l. art av (det dels i haven omkring Antarktis, dels utanför Kaliforniens kust förekommande) säldjurssläktet Mirounga Gray; i pl. äv. om släktet; jfr -lejon 1 o. snabel-säl. Sydliga, nordliga sjöelefanten, M. leonina Lin. resp. M. angustirostris Gill. (1953; i pl., om släktet).

b) (†) valross; jfr -häst 3 a. ”Sjöelephanten, Elephas marinus,” såsom han af medeltidens lärde kallades, blef ämne för de mest äfventyrliga afbildningar och beskrifningar. (1865). jfr: Detta fyrfota djur (dvs. valrossen) .. kunde med skäl heta Sjö-Elefant, emedan det til hufwud och tänder mycket liknar detta landt-djur. (1776).

c) [de hithörande fiskarna ha ett med nerver rikligt försett bihang som hänger ned framför nosen likt en elefants snabel] (†) fisk av det på södra halvklotet förekommande, till familjen Chimæridæ (havsmusfiskar) hörande släktet Callorhynchus Gron.; jfr -tupp a. (1805). —

(2) -ENHÖRNING. [jfr t. see-einhorn] (†) narval; jfr enhörning 3 b, havs-enhörning. (1785). (1852). —

(2) -EREMIT. [djuret lever i hav] (†) eremitkräfta. (1685: Siö Hermiten, sg. best.). —

-ERFAREN~020, p. adj. erfaren i sjömansyrket l. sjöväsendet. (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 311. —

-ERFARENHET~0102 l. ~0200. jfr -erfaren. (1826). —

-ERÖVRING~020. (numera bl. tillf.) konkret, = -byte. (1579). —

-ESKADER. (†) om ett lands sjöstridskrafter. 2RARP 19: Bil. 44 (1755). —

-ETABLISSEMANG. (†) militär anläggning avsedd för sjöstridskrafter; jfr etablissemang 1 d. (1817). —

-EVOLUTION. (numera bl. i skildring av ä. förh.) evolution (se d. o. 1 b); äv. (i sg. l. pl.) om undervisningsämne omfattande läran om evolutioner. InstrStyrmLotsdir. 14/8 1732. Informator för .. (kadetterna) uti Navigationen och Siö Evolutionerne. KBrevAmirKoll. 5/11 1756. KrigVAH 1841, s. 2 (i sg., om undervisningsämne c. 1775). —

-EXERCIS. övning i tjänsten på örlogsfartyg; numera bl. (i skildring av ä. förh.) i sg.; jfr -exercitie. (1778; i pl.). —

-EXERCITIE. (†) = -exercis; jfr exercitium 2. KBrevAmirKoll. 18/8 1761 (: Siö-Exercitien, sg. best.). (1768: Sjö-Exercitier, pl.). —

-EXERCITIE-REGLEMENTE. (†) reglemente för sjöexercis. —

-EXPEDITION. expedition (se d. o. 5) till sjöss; särsk. (sjömil.) om sådan expedition företagen av örlogsfartyg l. (avdelning av) örlogsflotta (för övnings skull l. under krig); jfr -tåg. (1734; i fråga om örlogsflotta). Med tanke på nordvästpassagen .. startar .. John Ross år 1818 en sjöexpedition för att vinna säkrare kännedom om Baffin Bay. (1934) hos Wulff GrönlDagb. 34. —

(2) -FALK. (†)

1) om ett slags i sydvästra delen av Stilla havet levande falkliknande fågel. (1783).

2) om ett slags icke närmare känt i havet levande däggdjur. Till thetta slaghet, som sin affödho efter thet gemena alle diurs sätte födha, höra och Siödraken, Siöfalken, Siöharan, och flere sådanne, them man icke i synnerhet weet beskrifua. (1611). —

-FALL.

1) geogr. till 1: vattenfall genom vilket vattnet i en insjö faller ut i en annan; särsk. i sg. best., i uttr. Stora sjöfallet, ss. namn på vattenfall mellan sjöarna Kårtjejaure o. Langas i Luleälvs älvdal. Stora sjöfallet. (1834).

2) till 1, om sjösänkning; anträffat bl. ss. ssgsförled.

3) [efter fvn. sjóvarfall] (†) till 2, 4, om (förhållandet att havsvatten periodiskt stiger o. faller vid) flod o. ebb, tidvatten. (1681). (1787; anfört ss. gammalt ord förtjänt att åter upptagas).

4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 5, om sjögång (med tanke på vågornas fall).

Ssgr: sjöfalls-jord. (föga br.) till -fall 2: sjösänkningsjord.

-sandsten. geol. till -fall 1: sandsten av ett slag som anträffas vid Stora sjöfallet. (1915).

-skatt. (†) till -fall 2: i skattetal satt sjösänkningsjord. —

-FARA. fara som hotar l. hotat till sjöss; äv.: sjönöd; jfr -risk, -våda. (1638). (Professor Bureus är) aff then stora siöfara han var uti .. svagh til sitt bröst och mål att vidare Academie läsningar utstå. Rudbeck Bref 38 (1664). —

-FARANDE, sbst.1, n. (numera bl. tillf.) handlingen att färdas till sjöss, sjöfärd. (c. 1755). —

-FARANDE, p. adj. o. sbst.2; ss. sbst. m.||ig., best. -n, pl. = ( osv.) ((†) -er HC11H, (1793))

I. p. adj.: som färdas till sjöss l. idkar sjöfart (i sht förr särsk. i sådana uttr. som sjöfarande man, sjöfarare l. sjötrafikant l. sjöman o. d.); ofta i substantivisk anv. (övergående i II), om person som färdas till sjöss: sjöfarare l. sjötrafikant l. sjöman o. d. Then menige siöfarandis köpman. (1527). Detta är allom siöfarandom bekandt. (1679). Nils Hoffman .. blef Siöfarande Man. (c. 1730). Underrättelser för sjöfarande. (1859; titel på tidskrift).

II. sbst.: sjöfarare l. sjötrafikant l. sjöman o. d.; stundom ss. yrkesbeteckning l. titel, om person som yrkesmässigt färdas till sjöss; jfr I. (Kartor ha blivit utgivna) samtel(iga) sjöfaranderne til nytta. (1697). Jemlikt Sotholms Häradsrätts beslut denna dag kallas Sjöfaranden Knut Fredrik Hagberg att gifva sig an hos Rätten. —

-FARARE. [jfr mlt. sēvarer, t. seefahrer, eng. seafarer] person som färdas till sjöss; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. yrkesbeteckning l. titel. Sindbad Sjöfararen är en av sagofigurerna i ”Tusen och en natt”. (1613). Pastor Westander från Wästerås, och Sjöfararen Fr. W. Hjelt från Marstrand, bo på Källaren Freden.

Ssgr: sjöfarar-, äv. sjöfarare-folk. folk som ägnar sig åt sjöfart. (1931).

-sägen. sägen som berättas av l. handlar om sjöfarare. (1936). —

-FAREN, p. adj. [fsv. siofarin] (ålderdomligt) sjöfarande; äv. (o. numera företrädesvis): som farit längre tid till sjöss o. förvärvat erfarenhet av sjömansyrket, sjökunnig; äv. dels övergående i substantivisk anv., om person som yrkesmässigt färdas till sjöss: sjöman o. d., dels i utvidgad anv., om egenskap: som kännetecknar en sjökunnig person; jfr -befaren. (1524). På thet alle Swenska Siöfahrne i gemeen, så mycket meer vthi sin Seglatz måghe blifwa vpliuste, .. Hafwer iagh (osv.). (1644). Fächtningen (till sjöss) består af tappert Modh och Siöfahren Försichtigheet. Rålamb 10: Föret. 1 (1691). (Efter alldeles lugnt väder) Plää Ijlingar och Storm taa Krafft och Nödfull Mognad; / Som een siö-farin Mann Döds-fahror offta bäär. (1698). —

-FARENHET. [jfr -faren] (†) sjömanskonst. —

-FART. [jfr mlt. sēvart (i bet. 2), t. seefahrt (i bet. 1 o. 2)]

1) (†) sjöfärd, sjöresa; jfr fart 1. (1671). (1888).

2) samfärdsel l. trafik med fartyg l. farkoster på insjö(ar) l. hav l. (i utvidgad anv.) på vattendrag l. kanal(er); äv. om handlingen l. förhållandet att färdas till sjöss (i sht ss. sjöman); äv. övergående i konkret anv., ss. sammanfattande beteckning för personer o. företag som idka samfärdsel l. trafik (inom visst område); jfr fart 2. (1640; under navigatio). Förra än siöfarten stannar i dänne hööst. En Yngling, som gjordt en eller annan resa til Sjös, men genom ytterligare Sjöfart ägnar sig uti Sjö Wetenskapen förkofra. (1793). Den skönas ledsagare hade sökt sin hytt, men hon, som syntes van vid sjöfart och sjögång, satt ännu qvar på däcket. (1842). Sjöfarten på Elbe. (1905). Meddelande .. till sjöfarten om felaktigheter hos eller förändringar av fyrar. (1955). jfr handels-, kofferdi-, kust-, linje-, ocean-, segel-, vinter-, världs-sjöfart m. fl. särsk. (†) i uttr. bruka sjöfarten, utnyttja transportmedel till sjöss, färdas till sjöss. (i handl. fr. 1634).

3) (†) farled till sjöss, sjöväg; anträffat bl. i uttr. i Uppsala sjöfart, vid farleden till Uppsala; jfr fart 4. Nockeby, allom bekant Hamn, en Mijl från Stockholm i Vpsala Siöfart. (1698).

4) (†) fartyg l. farkost; jfr fart 5. Trettijo Galleyer och .. någhre andre smerre Siöfahrter. (1626). (1629).

Ssgr (till -fart 2): sjöfarts-affär. jfr affär 1, 4; i sht i pl. (1917).

-angelägenhet. i sht i pl. (i handl. fr. 1870).

-avdelning.

1) avdelning (se d. o. 3 a, b) ägnad åt sjöfart.

2) (i Finl.) inom sjöfartsstyrelsen: avdelning (se d. o. 3 d) med uppgift att handlägga ärenden rörande fartygs sjövärdighet o. sjöfartssäkerhet m. m.

-avgift. avgift (t. ex. fyr- och båkavgift, lotsavgift, bogseringsavgift, karantänsavgift) förknippad med sjöfart; jfr -farts-umgäld. (om avgift utgående med 3 % av tidigare fastställd tullavgift). (1948).

-avtal. jfr -farts-fördrag.

-bevillning. (i Finl., om ä. förh.) = sjömans-bevillning. (1883).

-bok. legitimationshandling för sjöman i form av bok som bl. a. innehåller uppgifter om den tjänstgöring innehavaren fullgjort till sjöss.

-bry. (numera bl. tillf.) besvär till sjöss. (1713).

-byrå.

1) (†) = -farts-kontor. (1873).

2) byrå med uppgift att handlägga ärenden rörande sjöfart; särsk. om sådan byrå inom kommerskollegium 1919—1955.

-folk.

1) folk (se d. o. 1) som idkar sjöfart, sjöfolk (se d. o. 1). (1900).

2) folk (se d. o. 3 h) som idkar sjöfart (i sht ss. redare o. d.).

-fond. särsk. i uttr. handels- och sjöfartsfonden, se handels-fond.

-förbindelse. jfr förbindelse 1 c.

-fördrag. (mellan stater slutet) fördrag angående sjöfart; jfr sjö-reglemente. (1855: handels- och sjöfartsfördrag). (1882).

-förening. förening som har till ändamål att främja sjöfarten (i ett land l. en stad o. d.). Sveriges allmänna sjöfartsförening, bildad 1902. (cit. fr. 1895).

-förhållande, n. i sht i pl.

-handel. (†) sjöhandel. (1626). (1903).

-historia. om (framställning av l. vetenskapen om) sjöfartens historia (i ett land l. en trakt o. d.).

-historiker. jfr -farts-historia.

-historisk. jfr -farts-historia. (1923).

-hotell. för sjömän avsett hotell (i hamnstad); jfr sjömans-hem, -hotell.

-idkande, p. adj. (-fart- 1844—1869. -farts- 1846 osv.) som idkar sjöfart; äv. substantiverat: sjöfartsidkare. (1844; om stad). Grosshandlare, sjöfartsidkande, minuthandlare och hantverksembeten .. klaga med en mun öfver försämrad ställning.

-idkare. person som yrkesmässigt idkar sjöfart (i sht ss. redare o. d.).

-inspektion. särsk. i sg. best., om avdelning inom sjöfartsstyrelsen med uppgift att handlägga ärenden rörande sjöfartssäkerhet o. d.

-inspektör. (i Finl.) tjänsteman som bl. a. har att övervaka att föreskrifter rörande sjöfartssäkerhet iakttas.

-intresse. intresse (se d. o. 3, 4) som gäller sjöfart.

-karta. karta angivande sjöfartsförbindelser. (cit. fr. 1936).

-kommitté. kommitté med uppdrag att utreda frågor rörande sjöfart. ForhNordSøfMøde 1888, s. 141.

-kommunikation.

-konferens.

1) (internationell) konferens för behandling av frågor rörande sjöfart; jfr -farts-kongress, -farts-möte.

2) sjöt. sammanslutning av rederier som trafikera samma linje, linjekonferens. (1948).

-kongress. jfr -farts-konferens 1. (1875).

-kontor. kontor tillhörande företag o. d. som sysslar med sjöfart. (1873).

-kontroll. kontroll av sjöfarten (inom en stat l. inom visst farvatten o. d.); särsk. om sådan kontroll som avser att skydda en stats territorialvatten för obehörigt intrång. (1945).

-krig. om krigsåtgärder som avse att förstöra fientliga handelsfartyg o. avskära fiendens sjöfartsförbindelser. (1950).

-lag. lag angående sjöfart, sjölag. (1873).

-lagstiftning. jfr -farts-lag. (1858).

-land. land (se d. o. 3) som idkar sjöfart; jfr sjö-land 4. (1894).

-linje.

1) pedag. i skola: linje (se d. o. 8) där studierna äro inriktade på utbildning för sjöfart.

2) linje (se d. o. 9) på vilken sjöfart upprätthålles.

-läroverk. (utom i Finl. bl. tillf.) undervisningsanstalt för utbildning i sjökunskap (särsk. för utbildning av befäl på handelsfartyg); jfr sjöbefäls-skola.

-man. man som yrkesmässigt ägnar sig åt sjöfart (ss. ledare för l. tjänsteman inom rederi o. d.).

-meddelande. meddelande som rör sjöfarten; i sht om sådant meddelande som rör aktuellt hinder för sjöfart l. felaktigheter hos l. förändringar av säkerhetsanordningar. (1955; i fråga om felaktigheter o. d.).

-minne. jfr minne, sbst.1 4, 10.

-museum. museum avsett att belysa sjöfartens utveckling (inom ett land o. d.).

-möte. jfr -farts-konferens 1.

-nation. jfr -farts-folk 1.

-nämnd. nämnd som handlägger ärenden rörande sjöfart; särsk. dels i uttr. handels- och sjöfartsnämnd, se närmare handels-nämnd, dels i uttr. statens sjöfartsnämnd, om en 1939—1940 verksam nämnd med uppgift att medge undantag från 1939 års lag om förbud mot överlåtelse av svenska fartyg till utlandet. Statens sjöfartsnämnd.

-näring. om sjöfarten ss. näringsgren; i sht i sg. best.

-organisation. särsk. motsv. organisation 3.

-politik.

-pool. pool för samverkan inom sjöfart; särsk. (om förh. 1944—1946) om sådan pool varigm västmakterna o. andra stater (äv. Sv.) samordnade sitt tonnage för användning till krigstransporter o. hjälpsändningar. Den tysk-engelska sjöfartspoolen. (1917; i pl., om pooler bildade av enskilda företag i syfte att reglera konkurrensen inom sjöfarten). I februari 1946 upplöses den internationella sjöfartspoolen.

-premie, äv. -premium. premie (se d. o. 1) avsedd att understödja sjöfarten; jfr seglations-premie. (1917: Sjöfartspremium).

-riksdag. benämning på en av sjöfartsorganisation(er) hållen kongress o. d. med deltagare från ett helt land; särsk. om Sveriges allmänna sjöfartsförenings ordinarie årsmöte (o. sammankomster som hållas i anslutning därtill av andra sjöfartsorganisationer). (1913; om tyska förh.).

-råd.

1) råd (se råd, sbst.3 22) med uppgift att handlägga ärenden rörande sjöfart. Förenade sjöfartsrådet (inom den internationella sjöfartspoolen).

2) (i Finl.) (titel för) ämbetsman med uppgift att förestå avdelning inom sjöfartsstyrelsen; äv. ss. honorärtitel för person som gjort sig förtjänt om sjöfartsnäringen. Sjöfartsrådet, vem var det? Åjo, de hade hört att Nordkvist av själva statsöverhuvudet fått en sådan titel. (1936).

3) (titel för) ämbetsman med uppgift att förestå byrå inom sjöfartsstyrelsen.

-rörelse. jfr rörelse 7.

-skola.

1) (numera bl. tillf.) skola för utbildning i sjökunskap; jfr -farts-läroverk. (1850).

2) undervisningsanstalt för utbildning av tjänstemän på sjöfartskontor. (1939).

-skydd. särsk.: militärt skydd för (ett lands o. d.) sjöfart.

-stad. (1903).

-statistik.

-statistisk.

-styrelse. styrelse som handlägger ärenden rörande (ett lands o. d.) sjöfart; särsk. i sg. best., dels ss. benämning på 1917 inrättat centralt ämbetsverk i Finl., dels ss. benämning på 1956 inrättat sådant ämbetsverk i Sv.

-säkerhet. om säkerhet för (personer ombord på) fartyg till sjöss. (1910).

-säkerhets-konferens. konferens för behandlande av frågor rörande sjöfartssäkerhet.

-säkerhets-lagstiftning. (1910).

-teknisk. (1900).

-telegram. (1903).

-tidning. Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning (1832; titel).

-traktat. jfr -farts-fördrag.

-tur. (cit. fr. 1936).

-umgäld. sjöfartsavgift; nästan bl. i pl., om olika slag av sjöfartsavgifter som åvila fartyg; jfr skepps-umgäld.

-underrättelse. jfr -farts-meddelande; i sht i pl. (1955; i pl.).

-verk. 1956 för ärenden rörande sjöfart inrättat statligt verk bestående av sjöfartsstyrelsen, lots- och fyrstaten samt statens fartygsinspektion; i sht i sg. best. —

-FARTYG~02 l. ~20.

1) till 3: fartyg (se d. o. 2); äv. (o. numera bl., mera tillf.): sjögående fartyg (motsatt: flodfartyg). Effter man så wäl kan resa til Siös med fartyg som til landz, så gafz Siöfartygen samma nampn som de tygen bära med hwilka man fortkommer til Landz. (1698); jfr fartyg 1. Sådana personer, som användas för segling och fiske .. på floderna, .. så långt sjöfartygen kunna gå.

2) till 3, 5, i anv. motsv. -båt 3. (1830: Ett godt sjöfartyg). (1884). —

-FASAN. (†)

1) [jfr t. seefasan, meerfasan, eng. sea-pheasant, fr. faisan d'eau; fisken anses lika välsmakande som fasan] till 2: piggvar l. slätvar. (1805). (1824).

2) [jfr eng. sea-pheasant, fr. faisan de mer samt t. fasanente] till 3, ss. benämning på (såväl vid insjöar som hav levande) andfåglar vilkas hannar ha de mittersta stjärtpennorna förlängda; dels om Anas acuta Lin., stjärtand, dels om Clangula hyemalis (Lin.), alfågel. —

-FAST. [jfr t. seefest]

1) (†) till 3, om föremål ombord på fartyg: fastsurrad (för att stå emot påfrestningar) under färd till sjöss. (1757).

2) (†) till 3, om fartyg o. d., = -värdig. (1796). (1873).

3) (mindre br.) till 3, 5, om person: sjöstark (se d. o. 3). (1904). (1943).

Avledn.: sjöfasthet, r. l. f.

1) (†) till -fast 2: sjövärdighet. (1807).

2) (mindre br.) till -fast 3: egenskapen att vara sjöstark. (1943). —

(1) -FATTIG. om land l. trakt o. d.: fattig på insjöar. (1899). —

(1) -FATTIGDOM ~002, äv. ~200. jfr -fattig. —

-FEBER. (numera bl. mera tillf.) stark lust att gå till sjöss l. stark lust för sjöresor. (1825). —

-FEJD. (numera bl. i vitter stil) jfr -krig. (1672: siöfeide). —

(2) -FINNE. [jfr nor. sjøfinn] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (fiskar)-lapp som lever vid havet, havslapp; jfr -lapp. (1551). (1928; om förh. 1554—55). —

-FISK.

1) till 1: insjöfisk; jfr 3. (1778).

2) (†) till 2: havsfisk; jfr 3. (1640; under cantharus). (c. 1755).

3) (†) till 3, ss. sammanfattande benämning på insjöfisk o. havsfisk (motsatt: flodfisk). (1832).

4) (†) i pl., i utvidgad anv. av 1—3, om fiskar o. andra (större) djur som leva (l. antagits leva) i vatten, vattendjur. (1639). —

-FISKAL.

1) [efter d. søfiskal] (om ä. danska förh.) ämbetsman som under krig utsändes med flottan o. som hade till uppgift att under strid övervaka att officerarna gjorde sin plikt. (1840).

2) (titel för) tjänsteman (inom Sthms åklagardistrikt, tidigare i sjöfartsstyrelsen) med uppgift att undersöka o. beivra förseelser mot föreskrifter rörande sjöfartssäkerhet o. d.; företrädesvis i uttr. förste sjöfiskal; jfr -åklagare. —

(2) -FJÄDER. [jfr t. seefeder, eng. sea-feather; om anledningen till benämningen jfr -penna]

1) zool. koralldjuret Pennatula phosphorea Lin.; i pl. äv. om släktet Pennatula Lin. l. (allmännare) om ordningen Pennatulacea; jfr -penna 1. Första ordningen: Sjöfjädrar (Pennatulacea). (1931). (1960; om Pennatula phosphorea). (1966; i pl., om släktet).

2) (föga br.) om fjäderliknande koralldjur av ordningen Gorgonacea (hornkoraller); jfr -penna 2, -ris. (1939). —

(2) -FLOD. (†) om förhållandet att vattenståndet vid kusten stiger hastigt i samband med storm från havet o. dyl. (så att havsvatten strömmar in i vattendrag o. d.), uppsjö, uppström, stormflod, sjösprång; äv. konkretare, om (vattenmängd som strömmar in vid) enskilt tillfälle då uppsjö förekommer. (1746). På den södra (sidan av Bohusl.) flyter Götha älf, hwilken dels befuktar de på ömse sidor belägne härliga åkrar och ängar, dels gifwer ansenlig ömnoghet af siöfloder. (1773). —

(1) -FLOTA. [senare ssgsleden bildad till förleden i flota-gräs (se flott, sbst.1 ssgr)] (†) (bl. a. i insjöar förekommande) hybrid av vattenväxterna Sparganium angustifolium Michx (plattbladig igelknopp) o. S. Friesii Beurl. (flotagräs). (1901). —

(1) -FLOTAGRÄS~002, äv. ~200. (numera föga br.) bot. (den i insjöar förekommande) vattenväxten Sparganium Friesii Beurl., flotagräs (äv. i uttr. stort sjöflotagräs); äv. i uttr. litet sjöflotagräs, om den närbesläktade växten Sparganium angustifolium Michx, plattbladig igelknopp. (1865). Thedenius FlUplSöderm. 417 (1871: Stort .. Litet). —

-FLOTTA. (numera bl. tillf.) = flotta, sbst.1 1. (1636). —

(1) -FLOTTNING. skogsv. flottning (av timmer) i insjö(ar). —

-FLYG. flyg (se flyg, sbst.1 1) som utnyttjar sjöflygplan (l. flygplan som starta o. landa på hangarfartyg). —

-FLYGPLAN~02 l. ~20. flygplan avsett för start o. landning på vatten (l. is); jfr -plan 3. —

-FLYG-PLATS. plats där sjöflygplan starta o. landa (o. där hangarer o. verkstäder för underhåll av flygplanen finnas). (cit. fr. 1925). —

-FLYG-STATION. (mindre br.) flygstation för sjöflygplan, sjöflygplats. —

-FLYKTIG. (†) om befälhavare på örlogsfartyg: som flytt (l. förhållit sig passiv) i sjöstrid. (1564). —

(2) -FLÄDERMUS. [jfr t. seefledermaus] (†) den västindiska fladdermusfisken Ogcocephalus vespertilio Lin., havsfladdermus; jfr enhörnings-djävul. (1786: Sjö-Flädermösen, sg. best.). (1811). —

(1) -FNAS. (†) koll., om lämningar av sjöväxter (i myr). —

(1—3) -FODER. (i sht förr) foder (se foder, sbst.1 1) bestående av växter (särsk. vass l. säv l. fräken) som växa i insjöar l. hav l. (i utvidgad anv.) i andra vattensamlingar l. i vattendrag. (1690). Siö-foder äta .. (fåren) gierna, hälst ifrån Saltsiön, efter det håller någon sälta. (1727). (Utom hö) erhålles ett rikt, utmed elfwens stränder wäxande, sjöfoder, som här (dvs. i trakten norr om Kungälv) kallas Strippel. (1845).

Ssg: sjöfoder-slåtter, äv. (i vissa trakter)

-slått. (i sht förr) = sjö-slåtter. BtRiksdP 1886, I. 1: nr 2, Utlåt-Lapp. s. 10 (1884; konkret). —

-FOLK. [fsv. siofolk (i bet. 2); jfr mlt. sēvolk (i bet. 2)]

1) till 1—3: folk (se d. o. 1) som bor vid insjö l. hav l. idkar sjöfart. (1821, 1830).

2) till 3: folk (se d. o. 3 h) som ägnar sig åt sjöfart (i sht ss. besättningsmän på fartyg) l. åt sjösport; äv. (motsv. folk 5 c) om besättningen på fartyg l. (motsv. folk 5 d) om krigsfolk som tjänstgör till sjöss. (1544). Ingen Skipare hafwe mackt at wräkia thet Siöfolck som han stadt .. vthan thera samtykio och goda willia. När Konung Oloff .. hörde (att en norsk hövding med sina skepp härjade svenska kuster), sänder han vth emoot honom sitt Siöfolck. (1678). Mycket känt sjöfolk hade samlats i Sandhamn. (1955). jfr kofferdi-sjöfolk.

Ssgr (till -folk 2): sjöfolks-förbund. särsk. i sg. best. o. i uttr. Svenska sjöfolksförbundet, om de svenska sjömännens år 1932 (gm sammanslagning av äldre organisationer) bildade fackförbund.

-kompani. (†) kompani bestående av till sjöss tjänstgörande krigsfolk. (1665).

-ordning. (†) förordning rörande besättningen på örlogsfartyg. (1617).

-predikant. (†) om prästman tjänstgörande inom örlogsflottan. (1644).

-profoss. (†) profoss (se profoss, sbst.2 1 a) tjänstgörande inom örlogsflottan. (1633). —

-FORA. (†) sjötransport; anträffat bl. i pl.; jfr fora, sbst.1 1. (1785). (1797). —

-FORDRAN. jur. fordran som uppkommit i samband med sjöfart o. för vilken betalning kan sökas bl. ur sjöförmögenhet; jfr -fordring. —

-FORDRING. jur. = -fordran; nästan bl. i pl. o. i sg. best. —

(1) -FORELL. [jfr t. seeforelle] (†) insjööring. (c. 1755). —

-FORMAN~20, äv. ~02. (numera bl. i skildring av ä. finländska förh.) person som utförde sjötransporter; särsk. om person som var skyldig att hjälpa resande vidare med båt; jfr forman 2. (1760). —

-FORT. [jfr d. søfort, t. seefort] (numera bl. i skildring av ä. förh.) för försvar mot sjöstridskrafter avsedd befästning; i sht om sådan befästning anlagd på sandbank l. skär l. konstgjord holme o. d. Anskaffandet af fästningsartilleri till sjöforterna vid Köpenhamn. —

(2) -FOSTER. (†) = havs-foster. —

(1—3) -FRADA, r. l. f., l. -FRADE, m.? (-frada c. 1613—1666. -frade 1666) (†) = -skum 1. (c. 1613). (Han) hadhe förwijdt Lissbeta at uthi widskepelig mening hadhe kokat rågbrudd med siöfrade. (1666). —

(1—3) -FRADGA. (†) sjöskum (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om manet som erinrar om sådant skum. (1666). (1757: sjö-fragge; i utvidgad anv.). —

-FRAKT. [jfr t. seefracht] (i sht i fackspr.)

1) frakt (se frakt, sbst.1 1) vid transport sjöledes.

2) frakt (se frakt, sbst.1 2) sjöledes, sjötransport. (1756). —

-FRED l. (numera bl. i bet. 1 men där alltid) -FRID. (sjö- 1663 osv. sjöa- 1915 (i vers))

1) (i vitter stil) till 1: frid som kännetecknar en insjö (i motsats till en älv o. d.); jfr fred 6 b. (1915).

2) till 3: fred (se d. o. 1) till sjöss. (1933; om tillstånd då inga tullkrig hämma sjöfarten).

3) till 3: fred (se d. o. 2) till sjöss. (1810).

4) (numera bl. tillf.) till 3: avtal om sjöfred (i bet. 3); jfr fred 3. (1663). —

-FRISK.

1) till 3, om klimat o. d.: frisk (se frisk, adj.2 4) gm närheten till insjö l. hav; äv. i utvidgad anv., om ort l. tidsperiod o. d.: som kännetecknas av sådant klimat. (1880; om klimat). (1935, 1954; om ort).

2) (numera bl. tillf.) till 3, 5, om person: frisk (se frisk, adj.2 5) under (sjögång vid) sjöfärd (motsatt: sjösjuk). (1848) hos Brofeldt Soldan 139. —

-FRONT. mil. för tryggande av försvaret mot sjösidan avsedd del av en kustbefästning; äv. allmännare, om sjösidan av ett kustområde o. d. (äv. om ett lands hela kustlinje) sedd ss. föremål för försvar l. angrepp. Bil. nr 3 a, s. 58 (i fråga om fästning). Vår sjöfront är genom vattenförträngningarna vid Ålands hav och Öresund avdelad i skarpt begränsade operationsområden. (1942; i fråga om stad).

Ssgr (mil.): sjöfronts-, äv. sjöfront-artilleri. artilleri avsett för kustbefästnings l. kustområdes sjöfront.

-batteri. jfr -fronts-artilleri. —

-FRU, förr äv. -FRUGA.

1) (i folkligt spr. o. folklor.) till 1—3: mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i insjö l. hav o. ofta visar sig i kvinnogestalt (l. ss. mellanting mellan kvinna o. fisk); jfr -jungfru 2, -kvinna 1, -rå o. havs-fru 1. Tiselius Vätter 1: 71 (”101”) (1723).

2) (†) till 2, om sirendjur; jfr -jungfru 3. (1611).

3) [sannol. eg. bildl. anv. av 1 med syftning på den tänkta rörelsen hos en simmande sjöjungfru] (†) i sg. best., ss. benämning på viss (gymnastisk) rörelse utförd på häst l. dyl. (Sv.) sjöfrun (vid voltigering), (t.) Wippen. (1851, 1872). —

(1) -FRÄKEN. bot. (den bl. a. i insjöar förekommande) växten Equisetum fluviatile Lin.; jfr dy-fräken. —

-FRÄT. (mindre br.) av insjö l. hav orsakad erosion. —

-FRÖKEN.

1) till 1, om ung kvinna som bor på ö i insjö; nästan bl. [efter eng. the lady of the lake] om huvudpersonen i ett diktverk av Walter Scott (o. bearbetningar av detta); jfr -jungfru 1. Sjöfröken. (1829; boktitel); jfr: Sjöfröken. Skådespel med sång i fyra akter. Dramatiserad efter Lars Arnells öfversättning af Walter Scotts romantiska skaldestycke. Feilitzen (1896; titel).

2) (numera mindre br.) till 1—3: sjöjungfru (se d. o. 2), kvinnligt sjörå. (1872; i bild). (1939).

3) till 3, ss. namn på båt. Sjöfröken. Berättelser ur sjö- och skärgårdslifvet. (1869; boktitel). —

(1) -FYLLD, p. adj. om terräng o. d.: fylld av insjöar. —

(1—3) -FYLLNING. (numera mindre br.) om handlingen att (i samband med byggnadsarbete) lägga fyllning i insjö l. hav; äv. konkret(are). (1868; konkret, om resultat). De där sjöfyllningarne ä' alltid dyra historier. (1909). (1939). —

-FYND. fynd som göres i l. på l. vid insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag o. d.; särsk. (i sht jur.) om sådant fynd i form av (del av l. tillbehör till l. last på) fartyg. (1890). Av vårt kannbestånd äro de flesta kannorna jordfynd, några äro sjöfynd. (1933). jfr (†, i inskränktare anv.): Sjöfynd, (dvs.) öfverbord vräkta varor eller skeppstillhörigheter, som vid vräkningen äro medelst tåg fästade vid på vattnet flytande märken, t. ex. en boj, ett tomt vattenfat, en planka o. d., tjenande att utvisa stället der det ligger och kan återfinnas. (1855). —

(1—3) -FÅGEL. (sjö- 1577 osv. sjös- 1611 (: Siöössfoglar)) [fsv. siofughl] fågel som företrädesvis lever på l. vid insjöar l. hav (motsatt: landfågel); i sht om jaktbar fågel som under jakttid uppehåller sig på öppna havet l. vid kusterna; ofta koll.; äv. ss. ämnesnamn, om kött l. fjäderpälsverk av sådana fåglar; i ä. systematik äv. (i sg. l. pl.) om grupp av sådana fåglar, omfattande andfåglar, pelikaner, måsfåglar o. gumpfotade fåglar (jfr flyt-, sim-fågel). Änder, Knipor, Sneppor och annan Siöfogel. (1689). Sjöfogel. .. Denna klass är skild ifrån vattenfogel i allmänhet, hvartill också räknas hägrar, beccasin-slägtet m. fl. som vada i vattnet, men icke simma. (1831). Nu skulle jag resa till åländska fiskarbefolkningen och leva på strömming, salt sjöfågel och sälspäck. (1935). Person, tillhörande den bofasta kustbefolkningen, (är befriad från jaktvårdsavgift) vid .. jakt efter säl eller sjöfågel. Jag såg en päls av sjöfågel häromåret. (1947). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om sjöman (jfr -hane 4, -orre 4, -örn 2). (1838; om sjöman). (1842; om båt).

Ssgr: sjöfågels-, äv. sjöfågel-art. (1831).

-bössa. (numera bl. tillf.) för jakt på sjöfåglar avsedd hagelbössa; jfr sjö-bössa 2. (1887).

-dun. (1821).

-fjäder. särsk. koll. l. ss. ämnesnamn. (1890).

-flock. (1917).

-fångst. (1797).

-fänge. (numera bl. arkaiserande) = -fågels-fångst. (1757).

-gödsel. (-fågle- 1671) (numera bl. tillf.) (gödsel bestående av) spillning från sjöfåglar; förr äv. i pl. Gåse- Aande(-) och Siöfoglegödzler äro skadelige både för Åker och Ängh. (1671).

-hund. vid sjöfågelsjakt använd hund. (1865).

-jakt. jakt på sjöfåglar. (1831).

-jägare. (1896).

-nät. (förr) nät avsett för sjöfågelsfångst. (1865).

-reservat. reservat (se d. o. 5 b) för sjöfåglar; äv. övergående till en beteckning för de inom ett sådant reservat skyddade sjöfåglarna. (1925; om fåglar). (1926).

-skydd. skydd för sjöfåglar (gm fridlysning).

-skytte. (1850).

-skytteri. (-fågel-) (†) = -fågels-skytte. (1755).

-sträck. om förhållandet att l. tid då sjöfåglar sträcka; äv. konkret, om skara av sträckande sjöfåglar. (1901). (1962; konkret).

-träck. (1922).

-unge. (1555).

-vette. (1880).

-ägg. (1762). —

(1—3) -FÅR. (i vissa trakter) jfr -boskap. (1746; från Bohusl.). —

-FÄKTANDE. (†) sjöstrid. (1657). (1680). —

-FÄKTNING. (numera föga br.) sjöstrid. (1685). (1889). —

(1) -FÄLLNING. (i Finl.) sjösänkning. (1935).

Ssg (i Finl.): sjöfällnings-företag. sjösänkningsföretag. —

(1—3) -FÄNAD. (numera bl. tillf.) = -boskap. (1751). —

(2) -FÄNKÅL. [jfr t. seefenchel, meerfenchel, eng. sea-fennel, nylat. foeniculum marinum] (†) (den vid västra o. södra Europas kuster växande) örten Crithmum maritimum Lin. (1638: Siöö Fennekål). (1889). —

-FÄRD. färd till sjöss. (1664). —

-FÄRDIG. särsk. fisk. till 4, om fiskeredskap (särsk. nät): färdig att användas i sjön. —

-FÄRGAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som har samma färg som insjö l. hav. —

-FÄSTE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sjöbefästning l. sjöfästning. (Sedan man upptäckt att Kronstadts försvar var illa tillgodosett) har man sörjt för tillräckelig säkerhet .. för rikets (dvs. Rysslands) alla sjöfästen. (1857). Hufvudfästningen (dvs. Sveaborg) låg på Vargö, söder därom låg det starka sjöfästet Gustafssvärd. SvH 8: 282 (1905). —

-FÄSTNING. (numera i sht i skildring av ä. förh.) på ö(ar) l. vid kust belägen fästning (se d. o. 2 b) avsedd till skydd mot anfall av sjöstridskrafter; förr äv. om sjöbefästning; i fråga om nutida förh. ofta ersatt av: kustartillerianläggning l. kustartilleribefästning. (Parlamentet i London gav) alle Gouverneurer på Siöfästningarne Befallning, at (osv.). (1680). För underhållande af förbindelse emellan Karlskrona och dess sjöfästningar har en ångslup blifvit färdigbyggd. Den stora sjöfästningen på Malta uthärdade (under 2:a världskriget) en treårig fruktansvärd belägring. —

-FÖRBINDELSE. förbindelse (se d. o. 1 c) till sjöss; äv. konkretare, om kommunikationsled till sjöss. (1865; konkretare). (1908). —

-FÖRBUND.

1) av sjöstater bildat förbund (se d. o. 4 a). (1884).

2) (numera bl. tillf.) av sjöfarare bildat förbund (se d. o. 6 b). (1832). —

-FÖRDELNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om Svenska krigsmannasällskapets (sedermera Krigsvetenskapsakademiens) avdelning för sjökrigsvetenskap; i sht i sg. best. —

(1—3) -FÖRE. (släd)före på tillfrusen sjö l. tillfruset hav. —

-FÖRFAREN, p. adj. = -erfaren. (1644; om amiral). —

(1) -FÖRGRENING. konkret, om förgrening av insjö. (1903). —

-FÖRHÅLLANDE. i pl., om förhållanden som råda till sjöss. —

-FÖRHÖR. jur. av offentlig myndighet (särsk. rådhusrätt l. svensk konsul) anordnat förhör för utredande av svårare olycka som drabbat (person l. last ombord på) fartyg. (1890).

Ssg: sjöförhörs-protokoll. jur. (1910). —

-FÖRKLARING. jur. av fartygsbefälhavare inför offentlig myndighet (särsk. rådhusrätt l. svensk konsul) avgiven redogörelse för olycka som drabbat (person l. last ombord på) fartyg; äv. om dokument innehållande sådan redogörelse l. om förrättning varvid sådan redogörelse avgives (o. kompletteras med utsagor av medlemmar av fartygets besättning); jfr -protest. Sjöförklaring å utrikes ort skall författas på Swenska språket, der så ske kan. Sjöman, vilkens närvaro vid sjöförklaring påkallas, (äger) icke påfordra avmönstring, förrän sjöförklaringen avgivits. särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om erkännande av misslyckande. Finland är för stolt öfver sin bildning för att i en så vigtig del deraf, som den dramatiska konsten ofelbart är, afgifva sin sjöförklaring eller framställa sig såsom insolvent. (1853). —

-FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. [jfr fr. fortune de mer] jur. om sådan förmögenhet (bestående av fartyg o. intäkter av frakt, stundom äv. av det på fartyg lastade godset m. m.) ur vilken fordringsägare har att söka betalning för sjöfordringar. —

-FÖRSVAR. (rikes o. d.) försvar mot anfall till sjöss l. från sjön; äv. konkretare, ss. sammanfattande beteckning för den del av ett rikes krigsmakt som är avsedd för sådant försvar, marin (jfr -vapen 2). (1786; konkretare). Bil. 4, s. 2.

Ssgr: sjöförsvars-departement. departement (se d. o. 1 a) för handläggande av ärenden rörande sjöförsvar; i sht i sg. best.; dels om sv. förh. 1840—1920, dels om utländska förh. (1944; om engelska förh.).

-minister. om chef för sjöförsvarsdepartementet; jfr sjö-minister. (1939; om ä. förh.).

-portfölj. (numera bl. tillf.) bildl., om statsrådsämbete l. ministerbefattning som är knuten till sjöförsvarsdepartement; jfr sjöministers-portfölj. (1860).

-ärende. —

-FÖRSÄKRA. [jfr -försäkring] försäkra (fartyg l. last o. d.) mot förlust l. skada under (l. i anslutning till) sjötransport; äv. abs.: ta sjöförsäkring(ar). (1879). (1890; abs.). —

-FÖRSÄKRARE. [jfr -försäkra] person (l. anstalt) som meddelar sjöförsäkring; jfr -assuradör. (1902). —

-FÖRSÄKRING. [jfr t. seeversicherung] försäkring (av fartyg l. last o. d.) mot förlust l. skada under (l. i anslutning till) sjötransport; jfr -assurans, -transport-försäkring. (1801). (1926).

Ssgr: sjöförsäkrings-aktiebolag. jfr -försäkrings-anstalt. (i handl. fr. 1863).

-anstalt. (aktie)bolag l. förening som meddelar sjöförsäkring. (1850).

-bolag. jfr -försäkrings-anstalt, sjöassekurans-kompani o. sjöassurans-kompani.

-förening. jfr -försäkrings-anstalt o. sjöassurans-förening.

-givare. jfr -försäkrings-anstalt. (1891).

-man. person som yrkesmässigt sysslar med sjöförsäkring.

-mål. jur. jfr mål, sbst.2 1. (1799).

-plan. [jfr nor. sjøforsikringsplan] (av sjöförsäkringsgivare utarbetad) plan angivande de allmänna villkoren för sjöförsäkring.

-rätt. 1) jur. om den gren av rättsordningen o. rättsvetenskapen som rör sjöförsäkring. 2) (förr) om sjöförsäkringsöverrätten. (1801).

-rörelse. (1910).

-sällskap. jfr -försäkrings-anstalt, sjöassekurans-sällskap o. sjöassurans-sällskap.

-verksamhet.

-överrätt. i sg. best., om en 1750—1866 verksam domstol som (ss. sista instans) dömde i sjöförsäkringsmål; jfr -försäkrings-rätt 2, sjöassekurans-överrätt, sjöassurans-överrätt o. försäkrings-rätt 1. (1799). —

-FÖRVALTNING. särsk. (om förh. 1803—1878) i sg. best., om förvaltningen av sjöärendena (se -ärende 2). (1820). —

-GALANT. (†) sjöman som uppvaktar en kvinna l. kvinnor; jfr galant, sbst. 1. (1771). —

-GAMMAL. (†) om brännvin: som transporterats till sjöss (o. därav fått bättre kvalitet); jfr -rullad. —

(1—3) -GAST, sbst.1 (numera nästan bl. i skildring av ä. föreställningar) illasinnat spöke med hemvist i insjö l. hav (äv. tänkt ss. gengångare av person som drunknat); äv. om ilandflutet lik av drunknad; jfr -vrak 2 o. gast, sbst.1 Sjögastarnes spökerier på det öppna vilda hafvet. (1832). (1937; om gengångare l. ilandflutet lik). —

-GAST, sbst.2 (ngt vard.) sjöman, sjöbuss; förr äv.: kapare l. sjörövare; jfr gast, sbst.2 (1740; om kapare). Utrikes plågades .. (Sv. år 1398) af sjögastar och inrikes af stråtröfware. (1776). (J. L. Runebergs broder) Viktor var en rask och glad äkta sjögast. (c. 1878). särsk.

a) [möjl. delvis med anslutning till -gast, sbst.1, o. gasta] nedsättande, om högljudd l. bråkig l. obelevad l. ovårdad sjöman; jfr -gasteri. Wi (män) skulle see ut, som de wärsta siö-gastar (om vi skulle leva utan kvinnligt sällskap). (1733, 1754). Sjögast .. säjs skämtvis för Sjöman, och i synnerhet om en som rustar el. är bullersam. (c. 1815).

b) om förh. 1717—1719) i uttr. Roslags sjögastars regemente, ss. benämning på ett 1717 av fyra halva båtsmanskompanier från Roslagen bildat sjöregemente, Ölands sjögastars regemente, ss. benämning på ett 1717 av Ölands o. Gotlands båtsmanskompanier bildat sjöregemente.

Ssg: sjögaste-regemente. (om förh. 1717—1719) om Roslags sjögastars regemente l. Ölands sjögastars regemente; jfr -gast b. (c. 1750). Norra och Södra Roslags sjögaste- samt Ölands sjögasteregemente. (1943). —

-GASTERI. [till -gast, sbst.2 a] (†) för sjögast kännetecknande obelevat uppträdande (som i sht utmärkes av högljuddhet o. svordomsspäckat tal). jfr (1838). —

(1—3) -GATA. [fsv. siogata, gata som löper ned till en strand]

1) gata (se d. o. 2) som löper ned till en strand l. längs med en strand; numera i sht i sg. best., ss. namn på trafikled i stad. (c. 1650).

2) (†) = -gatt; anträffat bl. i pl.; jfr gata 3. (1796). (1852). —

(1—3) -GATT. (mera tillf.) = gatt 3; jfr -gata 2. (1939). —

-GRUND, sbst.1 r. l. m. (†)

1) till 1, om insjös botten; jfr grund, sbst.1 I 1. (1723).

2) till 2, om ytan av hav med tanke på att ngt höjer sig däröver. Med fredadt majestät från sjögrunden, som skälfver (till följd av storm), / Hans (dvs. Neptunus') hjessa lyfter sig. (1807; lat. orig.: caput extulit unda). —

(1—3) -GRUND, sbst.2, n. ((†) r. l. m. (1784), (1807)). (numera bl. tillf.) grund (se grund, sbst.3) i insjö l. hav. (Sju gatlopp) ware .. then undergifwen, som .. (för att förorsaka skeppsbrott) bortrifwer och tager the lagde wettar och wisare utaf Siö-Grunden och Stranden. (1697); jfr (1773). —

(1—3) -GRUS. grus i (l. vid stranden av) insjö l. hav. —

(1—3) -GRYNNA. särsk. (†) om jord som varit sjöbotten. (1707). Siö-grynda, eller then jord, som i forna tjder legat under watn. (c. 1730). —

-GRÅ. jfr -blå. (1888; om ögon). —

-GRÄNS.

1) geogr. till 1, i sg. best., ss. benämning på en (i stort sett parallellt med kusten gående) linje som avgränsar det område inom vilket de norrländska floderna bilda sjöar från det (intill kusten belägna) område inom vilket de icke göra det. (1824).

2) till 1—3, om gräns som går genom insjö l. hav (särsk. om den yttre gränsen för en stats yttre territorialvatten, territorialgräns); motsatt: landgräns. (1678). Sveriges sjögräns ligger 4 nautiska mil (7,408 m.) från kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och skär. (1907). —

(1—3) -GRÄS. [jfr t. seegras, meergras, eng. sea-grass] benämning på gräs l. mer l. mindre gräsliknande växter som växa vid l. i insjöar l. hav (särsk. dels om växt av släktet Zostera Lin., bandtång, dels om växten Potamogeton crispus Lin., krusnate); ofta koll. l. ss. ämnesnamn (äv. om material bestående av torkade delar av sådana växter, särsk. dels om bl. a. till stoppning av madrasser o. dyl. o. till emballage använd torkad bandtång, dels om ett till flätning av korgmöbler o. d. använt material bestående av tågor av ostasiatiska arter av släktet Cyperus Lin. l. släktet Scirpus Lin.). (1619). (1638; om den på havsstränder växande örten Armeria maritima (Mill.) Willd., strandtrift, gräsnejlika). (1683; om krusnate). Siö- och kärrgräs böra ingalunda försummas (ss. kreatursfoder vintertid), nemligen Wasz, Tång, Agh, m. fl. (1781). (1823; om art av släktet Zostera Lin.). Ekenberg (o. Landin) 76 (1888; använt till stoppning av bolstrar o. d.). Hallfåtölj av sjögräs. Enhalider .. (dvs.) en intressant biologisk växtgrupp, omfattande de egentliga s. k. sjögräsen, d. v. s. sådana i havet levande och helt nedsänkta växter, som växa på lera, sand, slam eller annan lös botten. (1927).

Ssgr: sjögräs-bevuxen, p. adj. bevuxen med sjögräs. (1918).

-fåtölj. (cit. fr. 1933).

-madrass.

-sits. stolsits av sjögräs.

-soppa. (om utländska förh.) soppa tillredd på sjögräs. (1929).

-äng. om sådant område på havsbotten som utmärkes av rik vegetation av sjögräs. (1939). —

-GRÖN.

1) som har den (blå)gröna färg som (under vissa väderleksförhållanden) utmärker insjöar o. hav; i n. sg. obest. äv. substantiverat, ss. benämning dels på ifrågavarande färgnyans, dels på färgämne som har l. ger sådan färg. Måla med sjögrönt. (c. 1815). Hafvets tunga blå har gått öfver i lättaste sjögrönt. (1908). särsk. i anv. motsv. grön, adj. 1 c. Hennes Nåd .. blef nu sjögrön .. af ondska och harm. (1838). Han .. såg honom rätt in i ögat med en lång, sjögrön, falsk blick. (1879).

2) (tillf., skämts.) omogen l. outvecklad; jfr grön, adj. 3, 6 a. Hjältinnan i senaste skiljsmässoskvallret exponerar sina långt ifrån sjögröna behag i senaste modeskapelsen. (1912). —

-GRÖNA. (†) sjögrön färg, sjögrönt; jfr celadon 2. (1738). (1755). —

-GUBBE.

1) (mindre br.) till 1—3, om mytiskt väsen som enligt folktron uppehåller sig i insjö l. hav o. visar sig i gestalt av en gubbe; jfr -karl 2. (1922).

2) (mera tillf.) till 3, om gammal sjöman. (1933). —

(1—3) -GUD. gud som tänkes bo i (o. härska över) insjö l. hav. (1674). —

(1—3) -GUDINNA. jfr -gud. (1719). —

(1) -GULL, äv. (numera föga br.) -GULD. (-guld 1896. -gull 1900 osv.) [växten har guldgula blommor] bot. (den bl. a. i insjöar förekommande, i Sv. dels ss. prydnadsväxt odlade, dels förvildade, näckrosliknande) växten Nymphoides peltata (S. G. Gmel.) O. K.; ngn gg äv. om sjögullssläktet. (1926; om släktet).

Ssg: sjögulls-, äv. sjögull-släkte(t). bot. släktet Nymphoides Hill. (1904). —

(2) -GURKA. [jfr t. seegurke, eng. sea cucumber; djuren leva i hav o. likna gurkor] i sht zool. djur av den till tagghudingarna hörande klassen Holothuroidea (av vars arter några i vissa länder användas till föda); i pl. äv. om denna klass; jfr -blåsa 1, -korv, -pung 1, -spöke 2 slutet, havs-gurka o. trepang. (1868; i pl., om klassen).

Ssgr (om utländska förh.): sjögurks-fiskare. (1938).

-fiske. (1938). —

(2) -GUST. (†) stark havsvind. (1746). —

(1) -GYTTJA. i sht geol. grönaktig jordart bildad i insjö av bottenfällt plankton o. fina fragment av högre växter, planktongyttja. (1690). —

-GÅENDE, p. adj. [jfr eng. sea-going] sjöt. o. sjömil.

1) om fartyg l. flotta o. d.: som användes vid l. är lämpad för färd i öppen sjö; äv. i utvidgad anv., särsk. dels om försvar(sgren) o. d.: baserad på fartyg som äro lämpade för färd i öppen sjö, dels om egenskap hos fartyg: som visar sig vid färd i öppen sjö, dels om övning med fartygs besättning: som äger rum i öppen sjö. Under de första årtiondena efter 1814 års fred följde kanske ej någon egentlig lyftning för det sjögående vapnet, men otvifvelaktigt ett nedåtgående af skärgårdsvapnet. Bil. nr 4, s. 8. Då vi (enligt ett förslag angående sjöstridskrafterna) .. icke ega något sjögående försvar, så riskerar fienden naturligtvis icke det ringaste af att sprida sig. NDA 1875, nr 269, s. 2. (Pansarkryssaren) Fylgia besitter synnerligen goda sjögående egenskaper. Sjögående övningar. (1913).

2) om person l. personal: som tjänstgör till sjöss; äv. (i sht sjömil.) i utvidgad anv., dels om tjänst: som fullgöres till sjöss, dels om befäl: som utövas till sjöss. Sjögående staber. Roland Engdahl (stridsutbildade besättningen) under sitt sista sjögående befäl på ”Göta Lejon” 1964. Trots sina många år bakom chefsskrivborden behåller .. (den förutvarande sjöofficer som blivit tullgränschef) den gamla svaghet för sjögående tjänst, som (osv.). Därs. —

-GÅNG. [fsv. sioganger (i bet. 1 o. 3)]

1) (†) till 3, om rätt att förfoga över strand vid insjö l. hav, tillgång till sjö. Hemingh j Säby sampt Wäsby och Råda bönder beklagade sigh, at Wälbyrdigh Truls Palneson til Raffnäs, hafuer nedhriffuit theras Siöboodar och Båth huss wedh Raffnäs landh .. och nu will förhindra och förneka them thär sin Siöögångh.

2) (†) till 3, i uttr. öppen sjögång, om förhållandet att (l. period då) insjö l. hav går (se gå I 3 f slutet) öppen (öppet). Han hade icke kunnat fått tilfelle hwarken i wintras, eller wid öpen siögång få .. (paketet) nedersändt.

3) till 5, om förhållandet att det går (större) vågor på insjö l. hav (till följd av vindens inverkan); äv. konkretare, om enskilt fall då sådant förhållande föreligger; äv. övergående i konkret anv., ss. sammanfattande beteckning för själva vågorna; jfr -fall 4, -hävning, -kastning, -sättning, sbst.2 1. (1552). Masterne och tunnorne wore uthi en stoor siögång om hwar annan mängde och wältradhe. (1640). Då skönjer han (dvs. en fågel) gossen, bland spillror och vrak / Å lugnande sjögången drifvas. (1815). Det var klart väder men rätt stark sjögång. (1924).

4) i mer l. mindre bildl. anv. av 3; särsk. dels om förhållandet att ett fordons gång är gungande (äv. i uttr. gå sjögång, om fordon: gå gungande, gunga fram), dels om förhållandet att ngn är berusad o. går ostadigt; jfr -hävning slutet. Dyningarne efter krigets stora sjögång spökade mycket länge. (1865). Arbetsförmannen .. kommer stagad och treflig och i börjande sjögång ned till sitt arbetslag i Stadsgården. Slädarne gå sjögång öfver sten och stock. (1907). särsk. (i vissa trakter) ss. benämning på en lek varvid de i två lag uppdelade deltagarna mellan sig hålla en filt, på vilken en boll ligger, o. gm att vicka på filten, söka få bollen att rulla så att den träffar ngn. (1950; från Västmanl.). —

(3, 5) -GÅNGARE. (föga br.) sjöbåt (se d. o. 3) l. sjöfartyg (se d. o. 2). Den kinesiska junken . är en dålig sjögångare. (1910). —

(1—3) -GÅRD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (med kaj, sjöbodar o. d. försedd) tomt l. gårdsplan o. d. som gränsar intill insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag o. d.; äv. om (en invid en sådan tomt osv. belägen, av pir o. d. skyddad) hamn. (1597). Tvenne runda flyglar eller bryggor af huggen sten med balustrader uppå skola utskjuta, som likt tvänne moler formera och innesluta en oval sjögård .. hvari de kungliga fartygen kunde ligga säkra för stormväder och sjösvall. (i handl. fr. 1726). På Norremalm .. är et nybygt Stenhus .. samt instängd Sjögård och Lastage-Brygga .. at kjöpa. Sjögård .. (dvs.) Gård eller tomt som går ned till sjön el. ån hvarvid den ligger. (c. 1815). —

-GÅS. (†)

1) grågås. (1874).

2) (den vid insjöar l. hav levande) fågeln Pelecanus onocrotalus Lin., vanlig l. vit pelikan. (1611).

3) mås. (1734; under sea-mew). —

(2) -GÄDDA. [jfr t. seehecht, meerhecht]

1) (†) saltsjögädda. (T.) Seehecht .. (sv.) sjö- el. hafsgädda; äfv. ett slags torsk, (lat.) gadus merlucius. (1804).

2) (i vissa trakter) havsfisken Merluccius merluccius Lin., kummel. (1886; från Bohusl.). —

(1—3) -GÄRDE. gärde (se d. o. 3) som gränsar intill insjö l. hav. (1768). —

-GÄSTGIVARE ~0200. (förr) person som hade myndigheternas uppdrag att mot betalning tillhandahålla resande husrum, mat o. båtlägenhet. (cit. fr. 1918). —

-GÄSTGIVERI3~0102 l. 10104. (förr) inrättning l. lokal (gård) där mot betalning husrum, mat o. båtlägenhet tillhandahölls åt resande. (1897). —

(1—3) -HAGE. jfr -gärde. (1856). —

-HAJ. (vard.) om (erfaren) sjöman. (1846, 1865). —

(5) -HAJNING. (numera föga br.) sjöt. = hajning, sbst.2 2. (1815). —

(1—3) -HAMN. [jfr t. seehafen] (vid insjö l. hav belägen) hamn dit sjögående fartyg kunna gå in. (1629). —

(2) -HAND. [jfr t. seehand; korallkolonien liknar en hand] (†) koloni av (det bl. a. i Skagerack o. Kattegatt förekommande) koralldjuret Alcyonium digitatum Lin., fingerkorall, död mans hand; äv. om det i Medelhavet förekommande koralldjuret A. palmatum Pall.; jfr -träd 1 slutet. (1793; om A. palmatum). —

-HANDEL. handel som idkas i samband med transport av varor sjöledes. (1629).

Ssg: sjöhandels-stad. Sundström Hellwald HNord. 365 (1881). —

-HANE.

1) [jfr t. seehahn, meerhahn, nylat. gallus marinus samt fr. coq, span. gallo, port. peixe-galo; fiskens främre ryggfena liknar en tuppkam] (numera föga br.) zool. till 2: havsfisken Zeus faber Lin., sanktepersfisk. (1754). (1953).

2) [jfr nylat. gallus marinus samt port. peixe-galo; fisken erinrar om den under 1 nämnda] (†) till 2, = silver-skrabba. (1754).

3) [jfr mlt. sēhane, t. seehahn, eng. sea-cock; om anledningen till benämningen jfr -tupp b] (†) till 2: havsfisken Trigla pini Bl., rödknot; äv. i uttr. röda sjöhanen. (1740). Röda sjöhanen. (1879).

4) [jfr ä. d. søhane, mlt. sēhane; med avs. på senare ssgsleden jfr hane, sbst.1 1 c] (†) till 3: sjörövare, kapare, fribytare; äv.: person med erfarenhet av krigföring till sjöss. Hwar i offwerkome kunde någre rethsinnige och forfarne krigxlewde och besynnerlige the rette sziöhaner Thå lather them eder icke vngå vtan tilseija them en redelig besoldung. (1536). —

-HANTVERK. (†) sjömansyrke. (1761). —

(2) -HARE.

1) (†) sälen Erignathus barbatus nauticus Pall. (underart av släktet Erignathus barbatus Erxl., storsäl). (1859; t. orig.: Seehase). jfr: Shiälen medh sijne kwthar är allom wäl kunnogh. .. Till thetta slaghet .. höra och Siödraken, Siöfalken, Siöharan, och flere sådanne, them man icke i synnerhet weet beskrifua. (1611; bet. oviss).

2) [jfr lat. lepus marinus; snäckan har på huvudet två flikar som likna haröron] zool. snäcka av den i hav levande familjen Aplysiidæ (särsk. om arten Aplysia depilans Lin.); äv. (i sg. l. pl.) om släktet Aplysia Gmel.; i pl. äv. om familjen Aplysiidæ; jfr -kanin. (1772). (1879; i sg., om släktet). (Stuxberg o.) Floderus 3: 469 (1904; om Aplysia depilans). (1953; i pl., om släktet). (1963; i pl., om familjen).

3) [jfr nylat. lepus pelagicus] (†) (den i Sargassohavet levande) snäckan Scyllæa pelagica Lin.; jfr -hare-valp, -valp 1. (1752, 1757); jfr (1754).

4) [jfr t. meerhase] (†) havsfisken Cyclopterus lumpus Lin., sjurygg. (1804).

Ssg: sjöhare-valp. (†) till -hare 3, = -hare 3. —

-HARPAD, p. adj. (förr) om stenkol l. stenkolsstybb: som transporterats till sjöss o. harpats på redden i samband med omlastning i pråmar l. läktare. —

-HASARD. (†) i uttr. stå sjöhasard, löpa den risk som är förenad med sjötransport. (1684). —

(1) -HAVRE. (†) (det bl. a. i insjöar i Nordamerika växande) gräset Zizania aquatica Lin. (vars frukter förr insamlades av vissa indianstammar), vattenris. (1761). —

-HERRAVÄLDE~0020. herravälde (se d. o. 1) till sjöss. (1919). —

-HERTIG. (†) befälhavare över en örlogsflotta, ledare av krigsföretag till sjöss; jfr -amiral o. hertig 1. (1698; i pl., om Näcken o. Minerva). —

-HISTORIA.

1) om (den gren av den historiska vetenskapen som behandlar) sjöfartens (o. sjökrigens) historia o. sjöväsendets utveckling (under viss tid l. i visst land l. rörande viss fartygstyp o. d.). Det vakraste tideskifte af vår Svenska Siö-Historia, .. (näml.) Erich XIV:s åtta åriga regerings tid. (1783). Segelfartygens sjöhistoria. Studier i 1500-talets krigs- och sjöhistoria.

2) skriftligt arbete i vilket sjöhistoria (i bet. 1) behandlas. —

-HISTORIKER. person som bedriver studier l. forskningar i sjöhistoria (se d. o. 1). —

-HISTORISK. som utgör l. tillhör l. har avseende på l. sysslar med sjöhistoria (se d. o. 1). TSjöv. 1837, s. 65 (1836; om avdelning inom Örlogsmannasällskapet). —

-HITT. (†) sjöfynd. (c. 1650). —

-HJÄLTE.

1) (i sht i högre stil) till 3: hjälte som utmärkt sig i sjöstrider. (1778).

2) (skämts., numera bl. tillf.) till 3, 5, om person som tål sjön väl (o. icke blir sjösjuk). (1764). —

-HJÄRTA. (numera bl. tillf.) om sjömans hjärta. (1771). —

(1—3) -HOLME. (numera bl. tillf.) holme (se d. o. 2). (c. 1645). —

(2) -HORISONT. [jfr eng. sea-horizon (i bet. 1)]

1) i sht sjöt. havshorisont (se d. o. 1); jfr -kant 2. (1837).

2) (†) i uttr. artificiell sjöhorisont, artificiell horisont (se d. o. 2 c). —

(2) -HORS. [senare ssgsleden syftar på likhet med en bevingad häst] (†) (fisk av) det i Indiska oceanen o. Stilla havet förekommande släktet Pegasus Lin. (pegasfiskar); särsk. om arten Pegasus draco Lin., havsdrake. (1772). (1889). —

(1) -HUMLE. (†) (den bl. a. på insjöars stränder växande) busken Myrica gale Lin., pors; jfr -pors. (1716). —

-HUND. [jfr mlt. sēhunt (i bet. 1 a), t. seehund (i bet. 1 a, b o. 3), meerhund (i bet. 1 b), eng. sea-dog (i bet. 1 a, b o. 3), sea-hound (i bet. 1 b), lat. canis marinus (i bet. 1 a, i nylat. äv. i bet. 1 b)]

1) till 1—3, ss. benämning på olika i insjöar l. hav levande djur som i ett l. annat avseende erinra om en hund; numera bl. i a o. b. (Bladh o.) Hornstedt 115 (1783; om ett på Java fångat sjödjur av okänd art). särsk.

a) [djurens läte erinrar om en hunds] i sht zool. säl (av familjen Phocidæ inom underordningen Pinnipedia); i pl. äv. om familjen Phocidæ (egentliga sälar) l. underordningen Pinnipedia (säldjur); jfr -kalv, sbst.1 2 a, -ko 2 d, -varg 1 a o. säl-hund. (1639). (1918; i pl., om underordningen). (1954; i pl., om familjen).

b) (numera föga br.) ss. benämning på haj (särsk. om hajen Squalus acanthias Lin., pigghaj); jfr hund-haj. (1650). (Lat.) Sqvalus, (sv.) Haj, Wågfisk, Sjöhund, Sågfisk, Brugd. (1785). (1925).

2) (skämts.) till 3: hund som är van att färdas till sjöss. (1866).

3) till 3; om (erfaren) sjöman; jfr -kalv, sbst.1 3, -valp 2. (1833).

4) till 3, i sg. best., ss. namn på fartyg.

Ssgr (till -hund 1 a): sjöhunds-, äv. sjöhund-bössa. (förr) grovkalibrigt o. tungt gevär avsett för säljakt, sälbössa. (1850). (1854).

-skinn. sälskinn. —

-HUSAR. (förr, skämts.) officer tillhörande skärgårdsartilleriet (med uniform liknande kavalleriets). —

(3, 5) -HUVUD. (†) oeg., ss. beteckning för förmåga att färdas till sjöss, i uttr. försöka sitt sjöhuvud, ge sig ut till sjöss, ha gott sjöhuvud, tåla sjön väl. Om ett par dar ha vi pratiquable seglation; våra köpmän ämna försöka sitt sjöhufvud. (1864). Det måtte ha varit något till duskväder (som trollen åstadkommit), när hvalfiskarna, som annars ha godt sjöhufvud, funno för godt att krypa till kojs en half mil ned i hafvet. (1891). —

(1) -HÅLA. (mera tillf.) om fördjupning i vilken en (uttorkad l. igenvuxen) sjö funnits; jfr -bädd 1. (1900). —

-HÄR. (mera tillf.) om (här ombord på) örlogsflotta. (1915; om forntida förh.). —

-HÄRNAD. (i vitter stil) krigståg till sjöss, vikingatåg. (1737). —

-HÄST. [jfr t. seepferd (i bet. 1, 3 a o. 6), meerpferd (i bet. 1, 3 a, c o. 4), eng. sea-horse (i bet. 1, 3 a, c o. 4)]

1) [djuret lever i insjöar o. vattendrag] (†) till 1: flodhäst; jfr -ko 2 a o. hav-häst 2. (1639). (1872).

2) (i vissa trakter) till 1—3; jfr -boskap o. hav-häst 1. Landsm. 6: XII (1886; från Närke).

3) till 2, om olika i hav levande djur som i ett l. annat avseende erinra om en häst; utom i a o. c numera bl. ngn gg i skildring av ä. föreställningar. (1611; om föregivet sjödjur som anges ha framdel som en häst o. bakdel som en fisk); jfr 4. (1925; om föregivet sjödjur som anges ha hästhuvud o. klövar samt tvåkluven stjärt som en fisk); jfr 4. särsk.

a) (numera knappast br.) valross; jfr -elefant b, -ko 2 c. (1698). (1939).

b) (†) om ett sydafrikanskt sjödjur, möjl. Arctocephalus pusillus Schreb., sydafrikansk pälssäl (jfr -björn 2). (I Taffelviken) låto esomofftast sigh see allehanda Siödiur, som Siöhäster, Siökoor, hwilka vthi alt wore som andre Hästar och Koor, vndantagandes att the hade inthet Håår, och theras Fötter som Siäle eller Gåsefötter, men Hästen hade Maan som een annan Häst, men nedan som Fisk. (1667).

c) zool. om sådana fiskar tillhörande familjen Syngnathidæ (kantnålsfiskar) vilkas huvud är ställt i vinkel mot bålen o. liknar en hästs huvud; särsk. om fisk av (det i tropiska o. tempererade hav inhemska) släktet Hippocampus Leach (i pl. äv. om släktet Hippocampus l. om detta släkte jämte en grupp närstående släkten); jfr hav-häst 4, häst-fisk. (1640; under hippocampus). (1927; i pl., om grupp av släkten). (1953; i pl., om släktet Hippocampus). En särdeles skyddsformad och skyddsfärgad sjöhäst är den australiska flikfisken (Phyllopteryx eques A. Günther). (1962).

4) till 2, om fabeldjur som enligt de gamla grekernas (o. romarnas) föreställning levde i havet o. var skapat som en kombination av en häst o. en fisk, hippokamp; särsk. om bild l. skulptur o. d. föreställande sådant djur; jfr hav-häst 5. (i handl. fr. 1668). Poseidon, havets härskare, brukar färdas fram över vågorna i en vagn, förspänd med sjöhästar. (1927).

5) till 3, om en av gummi bestående leksak som liknar en häst o. som kan blåsas upp så att den flyter på vatten.

6) (i vitter stil, i sht i skildring av ä. nordiska förh.) till 3: fartyg; jfr beck-häst. (1814). —

(5) -HÄVNING. sjöt. abstr.: sjögång (se d. o. 3); stundom äv. konkretare, om enskilt fall då sjögång föreligger (äv. övergående i konkret anv., ss. sammanfattande beteckning för vågorna under sjögång l. om enskild sådan våg). Tvifvelsutan komma vi under resans lopp att upplefva ännu argare sjöhäfningar (än på Nordsjön). (1853). Regnbyar, dyning och hög sjö — det var mottagandet .. på Nordsjön. .. Men .. Sjöhäfningen lade sig, himmeln klarnade. (1896). Vågorna slogo över däcket, då ångaren slingrade i sjön med stark slagsida, och mellan sjöhävningarna kunde man se propellern sticka upp ur vattnet. särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -gång 4. De senaste dagarnas starka sjöhävning inom arbetarrörelsen (har) bekräftat tillvaron av även andra blindskär inom socialdemokratien än de bolsjevikiska korallbyggarna. Ideologier tagas i östern på ett helt annat allvar än i Västerlandet; de äro ingalunda endast en böljas skum, utan verkligen en våg, en sjöhävning därunder. (1959). —

(1—4) -HÖJD. (numera bl. tillf.) om (mer l. mindre) högt vattenstånd i insjö l. hav; jfr höjd 1 b. (c. 1660). —

(1) -HÖJNING. höjning av vattenståndet i en insjö (vid sjöreglering). —

-HÖK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fiskgjuse. —

(1) -HÖNA. [fågeln häckar företrädesvis i dammar o. insjöar] (†) fågeln Podiceps auritus Lin., svarthakedopping. (1793). (1852). —

-HÖVDING. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om ledare av krigiskt företag o. d. till sjöss; särsk. dels om befälhavare över (flotta av) vikingaskepp, dels om ledare för sjörövare l. kapare o. d.; jfr -amiral, -hertig, -konung 2 b. (1783; om förh. under vikingatiden). (1942; om Sören Norby). —

(2) -IGEL ~i2gel, m. l. r.; best. -n; pl. -glar (Oldendorp, OMagnus). [jfr t. seeigel, meerigel; senare ssgsleden är t. igel (se igelkott)] (numera föga br.) = -igelkott. (1786; t. orig.: Seeigel). (1925). —

(2) -IGELKOTT. (†) sjöborre; jfr -igel. (1747). (1785). —

-INGENJÖR.

1) [jfr span. ingeniero marino] (†) skeppsbyggmästare, skeppsbyggnadsingenjör.

2) (sedan 1950 officiell titel för) person med behörighet att (i befälsställning) handha skötseln av ett större fartygs maskiner (förr kallad: förste maskinist l. övermaskinist o. d.).

Ssgr (till -ingenjör 2): sjöingenjörs-brev. behörighetsbevis för sjöingenjör.

-examen. vid sjöbefälsskola: examen för blivande sjöingenjör.

-klass. vid sjöbefälsskola: klass avsedd för blivande sjöingenjörer.

-kurs. jfr kurs 7. —

-INGENJÖR-KÅR. (†) om kår med uppgifter motsvarande dem som tillkommo flottans konstruktionskår; anträffat bl. i sg. best.; jfr marin-ingenjör-kåren. —

(1—3) -INSEKT~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) insekt som lever vid l. i insjöar l. hav; förr äv. allmännare, om kräftdjur med liknande levnadssätt. —

-INSTRUMENT. sjöt. instrument avsett för l. använt vid navigering, nautiskt instrument. —

(1) -INVIK. (†) (långsträckt) vik av insjö. (1773). —

(1—3) -IS. is på insjö l. hav. (1730). —

(1—3) -ISBANA~020. sport. isbana (se d. o. 2) på insjö l. hav. —

-JAKT. (†) sjöröveri, kaperi. (Sören Norby) brukade .. (under sin tid på Gotl. 1523—24) siöiacht, vptagandes all the köpmannskep han .. kunde öffuerkomme. (1561); jfr (1622). —

(1) -JORD. lant. (åker)jord som varit insjös botten (men gm torrläggning gjorts tillgänglig för odling). (1880). —

-JOURNAL. (numera föga br.) (av befälhavare l. styrman förd) dagbok innehållande uppgifter om fartygs resa, skeppsdagbok, loggbok; jfr journal 1 a γ. —

-JUNGFRU. [jfr t. seejungfer (i bet. 2 o. 3), meerjungfrau (i bet. 2), eng. sea-maid, mermaid (i bet. 2 o. 3)]

1) (†) till 1, = -fröken 1. (1829).

2) till 1—3, ss. benämning på olika kvinnliga mytiska väsen som enligt folktron uppehålla sig i insjöar l. hav; särsk. om sådant väsen som tänkes skapat som en kvinna med fiskstjärt (ofta om bild o. d. av sådant väsen); jfr -fru 1, -fröken 2, -kvinna 1, -rå, -tärna, sbst.1 (1874). (1933; om bild). särsk. bildl., om kvinna som i ett l. annat avseende motsvarar föreställningarna om en sjöjungfru. Sjöjungfrurna. Rogberg Boros (1957; boktitel; eng. orig.: The mermaids; om kvinnor som stå utanför vanliga mänskliga relationer).

3) [djuren leva företrädesvis i hav; honornas spenar erinra om kvinnors bröst] (†) till 2: djur av ordningen Sirenia, sirendjur; särsk. om Dugong dugong Erxl., dugong; jfr -fru 2, -ko 2 b, -kvinna 2. (1865). (1874; ss. förklaring av eng. seemaid; om dugong).

Ssg: sjöjungfru-släkte. (†) till -jungfru 3, i sg. best., om släktet Dugong Lacép., dugongsläktet. (1865). —

-JUNGFRULIG~020, ngn gg ~200. [till -jungfru] (mera tillf.) motsv. -jungfru 2: som kännetecknar l. erinrar om en sjöjungfru. —

-KABEL. [jfr t. seekabel] (i fackspr.) kabel (se d. o. 2) avsedd att förläggas under vatten, vattenkabel; särsk. = kabel 2 slutet.

Ssgr (i fackspr.): sjökabel-förbindelse. (1918).

-väsen(de). sammanfattande, om allt som har med utläggning o. användande av sjökablar att göra. (1918). —

-KADETT.

1) mil. lärjunge vid undervisningsanstalt (l. på linje o. d.) avsedd att meddela sjömilitär utbildning (för officerstjänst); särsk. dels (om förh. 1756—1792) om lärjunge (på den för blivande sjöofficerare avsedda linjen) vid kadettskolan i Karlskrona, dels (om förh. 1792—1868) om lärjunge tillhörande sjöklass (se d. o. 1, 2) vid krigsakademien (krigsskolan) på Karlberg, dels om lärjunge vid sjökrigsskolan (i fråga om förh. 1867—1879 dock bl. om lärjunge tillhörande övre avdelningen, dvs. de två högsta klasserna, o. i fråga om förh. efter 1902 bl. om lärjunge på sjöofficerslinjen). (1746). När nu Cadet genomgådt första classen i öfre Scholan, så at dess skickelighet till wettenskaper och böijelse för siöwäsendet någorlunda utrönas kunnat .. så må han til Siö-Cadet hos Presidenten af Directeurerne (för kadettskolan i Karlskrona) föreslås. KBrevAmirKoll. 18/8 1761. Sjö-Cadetterne i Tredje Classen läsa Spheriska Trigonometrien. Sjökrigsskolans lärjungar i öfre afdelningen benämnas Sjökadetter, men i den nedre Elever. Extra kadett åtnjuter ombord å öfningsfartyg dietpenningar i likhet med sjökadett.

2) (om ä. förh.) yngling som tjänstgjorde på handelsfartyg ss. ett led i utbildningen till sjöofficer l. befäl i handelsflottan; jfr kofferdi-kadett. (1754; på franskt handelsfartyg). (1916).

Ssgr (till -kadett 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): sjökadett-aspirant, se nedan.

-kår. om den kår som sjökadetterna vid en utbildningsanstalt utgjorde (numera motsvarat av: marinens kadettkår). BondP 7: 799 (1756).

-skola. (1778; om kadettskolan i Karlskrona). —

-KADETT-ASPIRANT, äv. -KADETTS-ASPIRANT. (-kadett- 1897 osv. -kadetts- 1902) (förr) yngling som undergått inträdesexamen till sjökrigsskolan o. därefter deltog i sjöexpedition för att kvalificera sig för antagande ss. sjökadett. (1897). —

-KALENDER. (†) = -almanacka. Siö-Calender För Åhr 1743. Celsius (1742; titel). —

(1) -KALK. geol. kalk som avlagrats i insjö. —

-KALV, sbst.1

1) (i vissa trakter) till 1—3; jfr -boskap. (1746; från Bohusl.). (1899; från Skåne).

2) till 1—3, ss. benämning på olika i insjöar l. hav levande djur som i ett l. annat avseende erinra om en kalv.

a) [jfr t. seekalb, meerkalb, eng. sea-calf, lat. vitulus marinus] (numera föga br.) säl; jfr -hund 1 a, -ko 2 d, -ko-kalv 2, -oxe 2 a. VarRerV 55 (1538). (1747; om Pusa hispida Schreb., vikare). (1843; om Phoca vitulina Lin., knubbsäl). (1925).

b) (†) = -svin 2. (c. 1700).

c) [jfr t. wasserkalb, nylat. vitulus aquaticus] (†) (den i sötvatten levande) masken Gordius aquaticus Lin., tagelmask. (1754).

3) (†) till 3, om sjöman; jfr -hund 3. —

(2) -KALV, sbst.2 [fsv. siokalver] zool. manet; särsk. (o. numera bl.) om maneten Aurelia aurita Lin., öronmanet. (1611). (1930; om öronmanet). jfr kalott-, klock-, klot-, lys-, manet-sjökalv. —

-KAMP. jfr -strid. SvH 8: 240 (1905). —

-KAMPANJ. (numera bl. i skildring av ä. förh.) av örlogsfartyg l. (avdelning av) örlogsflotta företagen sjöexpedition. (1697). Till en längre tids sjökampanj voro ledungsskeppen icke tjänliga. (1942). —

-KANAL. (i fackspr.) kanal (se d. o. 2 b) avsedd för sjögående fartyg. (1905). —

(2) -KANIN. (föga br.) sjöhare (se d. o. 2). (1964). —

-KANON. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanon avsedd att användas ombord på fartyg, fartygskanon, skeppskanon; jfr -stycke 2. (1790). (om kanon konstruerad 1708). —

-KANT. (sjö- 1593 osv. sjös- 1713) [jfr mlt. sēkante, sēkant (i bet. 3)]

1) till 1—3, om strandlinje tänkt ss. gräns mellan (vattnet i) insjö l. hav o. fast land (särsk. i sådana uttr. som ligga (nere) i l. vid sjökanten, om mindre jordområde l. hus o. d.: ligga (nere) vid stranden l. vattnet); ofta med inbegrepp av l. med tanke uteslutande på den remsa av insjö l. hav l. den landremsa som befinner sig allra närmast strandlinjen; strand; strandremsa; jfr 3 o. -bryn, -brädd 2, -lagg, -skval, -skvalp 2, -skål samt kant, sbst. 4 b. (1649). Widh Röösteen på Wänstre Landet (av Mälaren) ligger Hunhammar, det gambla folkungarnes Sätherij. .. Nedre i siökanten ligger folkungarnes Borg på Bergz klippa, som än är till att see. (i handl. fr. 1673). Huset ligger just vid sjökanten. (c. 1815). Flockar af mennisko-skepnader .. som lutade sig öfver sjökanten och .. sågo .. ned i vattnet. (1856). Att inbilla sig, att det finns så mycket som en stenknalle i sjökanten att lägga sig på och andas hafsluft, det förblir en inbillning. (1884, 1890). Hon såg på svanen som sam i sjökanten med sina nyss kläckta ungar. (1885).

2) (†) till 2, = -horisont 1. (1756).

3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 2, om kustlinje tänkt ss. gräns mellan hav o. större landområde (särsk. ett rike) l. ss. en linje invid vilken läget av större område l. ort o. d. kan anges (särsk. i sådana uttr. som ligga vid sjökanten, om större område l. ort o. d.: ligga vid kusten); äv. med inbegrepp av l. med tanke uteslutande på område av hav l. (befolkningen inom) landområde utmed kustlinjen; kust; kusttrakt; jfr 1 o. -brädd 1, -sida 2 samt kant, sbst. 4 b, 11. Wed alle grensser och siökanther .. schall man icke medh någodt krigzfålck, stor eller ringe macht, senda eller bekriege bådhe till land och watenn. (1593). Ded ähr (i händelse av krig) .. aff nöden, att någre flere galeijer och lådior opslås, därmed man kan bequemligen passere Strömen och siökanten och lända hvar man vill. (1622). Krigz wässendet j Tyskland war wältradt neder till Pommer- och Mechellburgische Siökanten. (1640). De tvenne gamle Städer: Wä, som ligger upp i landet och Åhus vid sjökanten. (1658) i HSH 6: 134. Et Örlogs-skepp sätter en hel kust, en hel sjökant i bäfwan .. när det wisar sig på en wisz högd. (c. 1760). Hertig Bernhard av Weimar sträckte (under trettioåriga kriget) sina operationer ända till trakterna av Bodensjön, mer än 800 km. avlägsna från operationsbasen vid ”sjökanten”. (1933).

Ssgr (till -kant 3; †): sjökants-fästning. fästning vid kust, kustfästning. (1633).

-ort. kustort. (1740). —

-KAPARE. (†) kapare (se d. o. 1, 2); jfr -kaprare. (1758). (cit. fr. 1809). —

-KAPRARE. (†) = kaprare; jfr -kapare. (1737). —

-KAPTEN. befälhavare på (större) handelsfartyg (förr äv. örlogsfartyg); i fråga om nutida svenska förh. bl. om (l. ss. titel för) person med behörighet att vara befälhavare på fartyg i all slags fart; jfr kofferdi-kapten. GuvSkånBrev 20/8 1713, Bil. VDAkt. 1722, nr 229 (på örlogsfartyg). Militaire Embetsmän .. måge hålla Kock; äfwen som Sjö-Capitainer under sina sjöresor, tillåtas, at fritt nyttja en sådan Betjening. (1789). (1955).

Ssgr: sjökaptens-brev. behörighetsbevis för sjökapten.

-examen. vid sjöbefälsskola: examen som i förening med viss praktik medför behörighet ss. sjökapten; i fråga om ä. förh. äv. om motsv. examen vid navigationsskola l. underbefälsskola tillhörande flottan. (i handl. fr. 1840: sjö-capitaines-examen).

-förening. (i handl. fr. 1877).

-klass. vid sjöbefälsskola l. (om ä. förh.) navigationsskola l. underbefälsskola tillhörande flottan: klass avsedd för blivande sjökaptener. (1882; vid flottans underbefälsskolor).

-kurs. jfr kurs 7.

-societet. sedan 1848 använd benämning på en av sjökaptener i Sthm bildad (tidigare under annat namn verksam) sammanslutning med uppgift att bevaka frågor rörande sjöfart o. utdela pensioner m. m.; i sht i sg. best. (cit. fr. 1848). —

-KAPTENSKA. [till -kapten] (numera bl. i Finl.) sjökaptens hustru l. änka. Bladh (o. Hornstedt) 27 (1799). —

-KARANTÄN. (i fackspr.) karantän för personer l. djur l. fartyg l. varor o. d. som anlända till en ort sjövägen. (1880). —

(1—3) -KARL.

1) man som bor vid insjö l. hav l. som ägnar sig åt sjöfärder l. sysslor till sjöss; sjöman; numera företrädesvis dels med bestämning betecknande ngns egenskaper ss. (god l. dålig) sjöman, dels pregnant, om god sjöman l. om person som har erfarenhet av o. tycker om sjöfärder l. sysslor till sjöss. Som i well wette att then Jacob småleninge ther boor vdi Nyköpungh en god skickeligh siökarll ware skall, .. Therföre är (osv.). (1545). Sedan Magistraten genom föregången efterlysning .. låtit genom trumslag efterslå Sjö karlen Jonas Lustig .., blef (osv.). (1801). Rundqvisten är inte någon sjökarl, utan oppe ifrån land ..; och sjökarlar få vi aldrig mer (till gården), för de gå till flottan och tullen och lotsverket, så hit kommer bara landsfolk. (1887). Invånarna i vissa byar vid Orsasjön kallades sjökarlar. (1944).

2) (†) = -gubbe 1. (1824). (1847). —

-KARTA. karta över (del av) insjö(ar) l. hav; äv.: sjökort. Cartemakare för Landpasz eller Siö-Carter. (1669). På Siö-Charter upteknar man intet de Orter som uppe på Landet liggia, utan de som kunna anten fortsättia eller förhindra Seglationen. (1690). särsk. i oeg. l. utvidgad anv., om förhållanden i (ett lands o. d.) insjöar l. (till ett land o. d. gränsande) hav. Säkerligen kommer det att i framtiden visa sig, att Sverges sjökarta även å många andra punkter undergått liknande förändringar (som strandförskjutningarna inom norra Smålands o. södra Östergötlands sjöar). (1918).

Ssgr: sjökarte- l. sjökarts-, äv. sjökart-arkiv. (organisation med uppgift att samla o. förvalta) arkiv för sjökort; i sht i sg. best. Kongl. Danska Sjökarts-Archivet. särsk. om 1809 inrättat centralt arkiv för sjökort, organisatoriskt förenat med (sjömätningskåren o.) sjömätningskontoret (o. 1849 ombildat till sjökartekontoret).

-avdelning. (i officiellt spr. i formen -karts-) inom den finländska sjöfartsstyrelsen: avdelning med uppgift att utarbeta o. utge sjökort m. m.; i sht i sg. best.; jfr sjö-karte-verk 1 b.

-byrå. byrå med uppgift att utarbeta o. utge sjökort m. m.; särsk. om 1956 inrättad sådan byrå inom sjöfartsstyrelsen (i sht i sg. best.).

-kontor. i sg. best., om 1849 (gm omorganisation av sjökartearkivet) tillkommen institution för utarbetande o. utgivande av sjökort m. m. (vars uppgifter 1872 övertogos av sjökarteverket).

-verk, se nedan.

-väsen(de). sammanfattande, om allt som har med utarbetande o. utgivande av sjökort att göra. (1868). —

-KARTA-VERK, se -karte-verk. —

-KARTERING. (i fackspr.) = -kartläggning. —

-KARTE-VERK l. (i sht i bet. 2) -KART-VERK, äv. (i Finl., i bet. 1 b) -KARTA-VERK. (-kart- 1831 (i bet. 1), 1841 (i bet. 2) osv. -karta- 1919—1937. -karte- 1788 osv.)

1) (förr) organisation l. ämbetsverk med uppgift att (samla l.) utarbeta (o. utge) sjökort (o. seglingsbeskrivningar o. d. samt att utföra mätningar, kontroller, undersökningar o. d. för sjöfartens behov). Såsom tjenstgörande vid nya Sjö-Carte-Verkets (dvs. sjökortsförbättringens) göromål, har jag .. under 45 månaders vistande på våra Hafs-kuster, träffat åtskilliga (hägringar o. d.). särsk.

a) om 1872 (gm omorganisation av sjökartekontoret) tillkommet ämbetsverk (vars uppgifter 1956 övertogos av sjöfartsstyrelsens sjökartebyrå); i sht i sg. best. Bil. nr 5 b, s. 23.

b) om finländskt ämbetsverk (vars uppgifter 1937 övertogos av sjöfartsstyrelsens sjökartsavdelning); i sht i sg. best.

2) kartverk (se d. o. 3) bestående av sjökartor. —

-KARTLAGD~02 l. ~20. (i fackspr.) om (del av) insjö l. hav l. (i utvidgad anv.) vattendrag o. d.: som varit föremål för sjökartläggning. —

-KARTLÄGGNING~020. (i fackspr.) utarbetande av en sjökarta l. sjökartor. (1868). —

-KARTOGRAF. (i fackspr.) person som utarbetar en sjökarta l. sjökartor. (1902). —

-KARTOGRAFI. (i fackspr.) vetenskapen om (l. konsten att utarbeta) sjökartor; utarbetande av sjökartor. (1922). —

-KARTOGRAFISK. (i fackspr.) adj. till -kartograf o. -kartografi. (1922; i pl., om arbeten). —

-KART-VERK, se -karte-verk. —

-KAST. [jfr mlt. sēworp, t. seewurf] sjöt. handlingen att i nödläge till sjöss kasta (del av) last l. tillbehör överbord för att lätta fartyg; äv. konkret, om det som kasta(t)s. Nödgas Skeppare til at frälsa Lif, Skepp och gods, uti yttersta siönöd eller annan fara, skrida til siökast, .. bör han (osv.). (1750). (1898; konkret). —

-KASTELL. under ä. tid uppfört kastell (se d. o. 1) avsett till skydd mot anfall av sjöstridskrafter; jfr -befästning. (1695). —

(5) -KASTNING. (†) abstr.: sjögång (se d. o. 3). (1790). (1828). —

(2) -KATT. [jfr t. seekatze (i bet. 1 a, c o. d), eng. sea-cat (i bet. 1 a—d o. 2)]

1) (†) benämning på olika i hav levande djur som i ett l. annat avseende likna en katt. (I Taffelviken) funnos .. Siöhundar, Siökatter, Siörottor, etc. (1667; bet. oviss). särsk.

a) [anledningen till benämningen är möjl. att sälen har morrhår liksom en katt] öronsälen Callorhinus ursinus Lin., nordlig pälssäl; jfr -björn 2. (1881).

b) [jfr den etymologiska avdelningen under havs-katt 1] fisken Anarrhichas lupus Lin., havskatt; jfr -varg 1 b slutet. (1824).

c) den med lång svanslik stjärt försedda broskfisken Chimæra monstrosa Lin., havsmus; jfr havs-katt 3. (1795). (1854; med hänv. till hafskatt).

d) om olika till klassen Cephalopoda (bläckfiskar) bland blötdjuren hörande djur. Een hoop (japaner) hadhe Castanie Nötter, stoora som Hönsägg, medh ett stycke aff een Siökatt, vthi Papper, medh een Guldtrådh ombundit (ss. nyårsgåva). (1667). (1751, 1757; om bläckfisk av släktet Loligo Naef, kalmar). (1825; om Sepia officinalis Lin., vanlig bläckfisk).

2) [efter motsv. anv. i eng.] (tillf.) i sg. best., ss. benämning på ett (av marinen) mot flygplan använt robotvapen (officiellt kallat: robot 07).

Ssg: sjökatt-skinn. (†) till -katt 1 a: skinn av nordlig pälssäl. —

(2) -KATTFOT. [efter eng. sea-cudweed] (†) (den på havsstränder vid Medelhavet o. i Engl. förekommande) växten Diotis candidissima Desf. (1757). —

-KAVALLERI. (†) sammanfattande benämning på kryssare, torpedbåtar o. rekognoseringsfartyg. (1890). —

(1) -KEDJA. i sht geogr. system av insjöar som äro förbundna med varandra av älvar l. forsar; jfr -räcka. (1856, 1864). —

-KIKARE. (numera bl. tillf.)

1) för bruk till sjöss avsedd kikare; jfr -tub o. marin-kikare.

2) av en tub med fönsterglas i ena ändan bestående hjälpmedel för att se i vatten, vattenkikare. (1919). —

-KISTA. (i sht förr) kista avsedd för förvaring av sjömans kläder o. personliga tillhörigheter, sjömanskista; förr äv. om kista avsedd för förvaring av sjukvårdsmateriel o. d. ombord på fartyg. Dee Siöö Kijster, Jnstrumenter och anders slijckt som kan wara brukligt widh barberare Embetet. Bil. (efter amiralitetskirurg). Martin Elfdahl stod för ut på däcket bredvid sin gröna sjökista. (1921). —

-KJORTEL. (†) till sjöss använt överplagg; jfr kjol 2. (1590). —

-KLAR. [jfr t. seeklar] sjöt. om fartyg l. farkost o. d.: fullt rustad l. klar att gå till sjöss; äv. om person: vars fartyg osv. är fullt rustat att gå till sjöss, som gjort sitt fartyg osv. klart att gå till sjöss; segelfärdig; äv. i uttr. göra sjöklart, om person: göra sitt fartyg osv. klart att gå till sjöss. (1875; om fartyg). (1904; i pl., om personer). (Jag) släpar .. ned segelsäckarna till båten och gör sjöklart. —

-KLASS.

1) i fråga om krigsakademien på Karlberg 1792—1863: var o. en av de (ettåriga) klasser som bestodo av blivande sjöofficerare.

2) i fråga om krigsskolan på Karlberg 1862—1868: benämning på den av skolans båda avdelningar som bestod av blivande sjöofficerare.

3) i fråga om sjökrigsskolan 1867—1914: var o. en av de klasser vari lärjungarna indelades under övningstjänstgöring till sjöss (o. av vilka var o. en motsvarade en sommars sjöexpedition); jfr -kurs. (i handl. fr. 1879). —

(2, 3) -KLIMAT. [jfr t. seeklima] klimat som förekommer till sjöss; äv. (o. numera bl., mindre br., meteor.): havsklimat, maritimt klimat. (1782). (1953; om maritimt klimat). —

-KLÄDD, p. adj. klädd för sjöfärd; jfr -riggad 2. (1916). —

-KLÄDER, pl. kläder använda l. avsedda för användning till sjöss; jfr -rigg. —

-KLÄDNING. (†) om sjöofficers uniform; jfr klänning 1. (1734). (1735). —

(1) -KLÖVER. [växten växer bl. a. i o. vid insjöar] (föga br.) koll., om de inom medicinen använda bladen av växten Menyanthes trifoliata Lin. (vattenklöver), vattenklöverblad. (1951). —

-KNEKT. (†) soldat som tjänstgör till sjöss, sjösoldat. (1749; under schiff-soldat). —

(1—3) -KO. [jfr t. seekuh (i bet. 2 a—c), eng. sea-cow (i bet. 2 a—c)]

1) (i vissa trakter) jfr -boskap o. havs-ko 1. (1751).

2) om djur som (företrädesvis) leva vid l. i insjöar l. hav o. i ett l. annat avseende erinra om en ko; numera nästan bl. i b o. d. (1925; om ett icke identifierbart sjödjur som föder levande ungar). särsk.

a) (†) = -häst 1. (1783). (1806).

b) zool. djur av ordningen Sirenia, sirendjur; särsk. dels (äv. i uttr. vanlig sjöko) om det företrädesvis i Indiska oceanen levande djuret Dugong dugong Erxl., dugong, dels (i sht i uttr. Stellers sjöko) om det utdöda djuret Hydrodamalis gigas Retz., barkdjur; jfr -jungfru 3, -kvinna 2 o. havs-ko 2. (1611). Sjökon som Steller beskrifvit. Stellers sjöko. (1874). Smalnosiga lamantinen, Manatus australis Tiles., .. äfven kallad sjöko. (1879). Dugong eller vanlig sjöko. (1963; text till bild). särsk. i pl., om ordningen Sirenia, sirendjur; i sht förr äv. dels om släktet Trichechus Lin., manater, dels om den numera vanl. i familjen Dugongidæ (dugonger) inlemmade familjen Hydrodamalidæ. (1861; om släktet Trichechus). Fam. sjökor, Hydrodamalidæ. (1953). (1963; om ordningen).

c) (†) valross; jfr -häst 3 a. (1730). (1847).

d) säl; numera bl. i ssgn sjöko-kalv; jfr -hund 1 a, -kalv, sbst.1 2 a. (1773). (1891).

Ssgr: sjöko-kalv. 1) (†) till -ko 2 a: flodhästs unge. (1783). 2) (föga br.) till -ko 2 d: sälen Pusa hispida Schreb., vikare; jfr sjö-kalv, sbst.1 2 a. (1937).

-släkte. zool. till -ko 2 b: släkte inom ordningen Sirenia. (1865; i sg. best., om släktet Trichechus).

-stek. till -ko 2 b. (1928).

-tand. särsk. (†) till -ko 2 a: tand av flodhäst. ApotT 1698, s. 21. (1783). —

-KOCK, sbst.1, m. kock (se kock, sbst.1 1) som tjänstgör till sjöss. (1939).

Ssg: sjökocks-, äv. sjökock-skola. (cit. fr. 1920). —

(2) -KOCK ~kok2, sbst.2, m. l. r., best. -en; pl. -ar. [fiskarna leva i hav o. utmärkas av bjärta färger (o. ryggfenor) erinrande om en tupps fjädrar; senare ssgsleden är kock, sbst.2]

1) zool. fisk av släktet Callionymus Lin. (särsk. arten C. lyra Lin.); i pl. äv. om detta släkte l. om familjen Callionymidæ; jfr flyg-fisk c. Vanlig(a) l. randig(a) sjökock(en), C. lyra Lin. Fläckig(a) sjökock(en) l. lilla sjökocken, C. maculatus Rafin. (1876; i pl., om familjen). (1894; i pl., om släktet). (1955).

2) (†) fisken Sebastes viviparus Kröyer, mindre kungsfisken; jfr berg-abborre, käring 4 b β. (1846; från Bohusl.). (1885; från Bohusl.).

Ssg: sjökocks-, äv. sjökock-släkte. zool. till -kock, sbst.2 1; särsk. i sg. best., om släktet Callionymus Lin. (1838). —

-KOFTA. (†) till sjöss (av sjöman) använd kappa l. dyl.; jfr kofta 1. Siökofftor lyda til båtzmän. (1639). (1755). —

(2) -KOKOSNÖT~002, äv. ~200

Sök i tre ordböcker på en gång

Sök i tre ordböcker på en gång