VEXATION r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. vexation, eng. vexation; av fr. vexation l. lat. vexatio, till vexare (se VEXERA)]
(†) trakasseri l. plågande l. misshandel. Brahe Oec. 36 (c. 1580; uppl. 1971). Att the som vexation på the twenne novitios föröfwat hafwa, böta tillhopa 8 r.dal:r. ConsAcAboP 2: 441 (1663). (Bojarerna anhöll hos Potemkin om) at han i Freds-Traktaten wille försäkra dem emot Turkiska Regeringens vexationer och grymheter. PT 1791, nr 90, s. 1. Här (vid invigningsritualen) var fråga om en verklig ”afhyfling” och ”rentvättning”, och mången gång urartade ceremonien till en plump vexation. Weibull LundLundag. 159 (1882). Auerbach (1916).
SAOB
