SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VICKNING vik3niŋ2, sbst.2, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. slang vickning, om måltid som bjuds åt chaufför eller kusk som väntar utanför krog (Thesleff Förbrytarspr. 110 (1912)); sannol. identiskt med VICKNING, sbst.1]
om mer l. mindre enkel l. improviserad måltid som vanl. intas sent på kvällen l. på natten (särsk. i samband med fest); jfr NATT-SEXA, SILL-SEXA. Vi (tog) oss .. en liten ”vickning” ombord, för att med fullt mod kunna möta kommande mödor. NTIdr. 1899, Julnr s. 43. Carl Larssons pilsnerkorv uppskattas av de flesta såsom en utomordentligt god, lättlagad och behändig lunchrätt, och kanske ännu mera fram på kvällen vid vickningen efter middagen eller spelpartiet. DN(A) 30/1 1934, s. 7. Det var hemma i min ateljé vi höllo till i början och där arrangerades små vickningar à 75 öre, för vilket pris man fick smörgåsar, öl och te. SvD(A) 11/11 1934, s. 3. En söndag i slutet av maj kom mannen hem i sällskap med ett par skådespelarvänner för ”vickning”. SvD(B) 20/6 1944, s. 3. Det är hemskt med värdinnor som säger: ”Inte kan ni gå före vickningen!” Uddenberg Rätt 130 (1985).
Ssg: VICKNINGS-RÄTT. jfr rätt, sbst.1 1. (Puddingen) brukar göra succé som vickningsrätt, men passar lika bra till middag, med något grönt till. ICAKurir. 1983, nr 6, s. 39.
Spoiler title
Spoiler content