VIDETUR, n.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. =.
Etymologi
[av lat. videtur, det synes, 3 pers. pr. sg. pass. av videre, se (se VETA, v.1)]
(†) omdöme; vitsord l. betyg; ngn gg äv. om betygsgrad. Candidatexamen, .. då professorerne efter slutad examen .. säger sitt videtur om den examinerade. Annerstedt UUH Bih. 5: 119 (i handl. fr. 1783). Om denna Physiska tvist, begärde jag af Bror et kårt videtur: om Bror hinner, så var god och meddela mig det. Porthan BrCalonius 78 (1794). Ingen blef improberad, men Block hade 4 ofördelagtiga videtur, och var Strandberg ock svag. Fehrman Wingård 1: 65 (cit. fr. 1819). ”Hur många stycken videtur fick han?” frågade hökaren och direktören .. ”Han fick non sine laude approbatur,” tillkännagaf kandidaten. Blanche Bild. 4: 154 (1865). LoW (1911).
