VIDHÖVD l. VIDHÖVDE, m. l. r.; best. -en; äv. VID(E)HOPPE, m.
Ordformer
(videhoppe (-håppe) c. 1780–1839. widhofde c. 1645. widhöfd 1725. widhöfden (-ij-, -ff-), sg. best. 1541–1703. wijdhop- i ssg c. 1613 (: Wijdhopnäste). wijdhåppom, dat. pl. 1621)
Etymologi
[av t. wiedehopf resp. mlt. wede-hoppe, av fht. wituhopha resp. fsax. wido-hoppa, ssg av witu resp. wido, skog (se VED, sbst.2), o. ett ljudhärmande ord, syftande på fågelns parningsläte; jfr lat. upupa, gr. ἔποψ, om samma fågel; senare leden -hövd(e) sannol. ombildad gm anslutning till HÖVD]
(†) härfågel; äv. mer l. mindre bildl. (med tanke på att fågeln enl. folktron har ansetts oren l. olycksbådande o. d.). Wijdhöffden, och Swalan, och alle foghlar som krypa, skola wara idher orene. 5Mos. 14: 18(Bib. 1541). Then sijne Föräldrars footspor icke fölier, vtan wanährar theras dygdeliga lefwerne och edla gerningar, han är fast lijk Wijdhåppom. Forsius Fosz 393(1621). Ty endoch Diefwulen är sielff een oreen Ande och stinkande Widhofde, lijkwäl mädan han är ganska Högferdigh, kan han icke lijda något föracht. IErici Colerus 2: 33(c. 1645). Upupa Epops – Härfogeln, Videhoppen .. Brokig af svart och hvitt som en hackspett. Ström SvFogl. 28(1839).
