SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VIGILERA vig1ile4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. w-, -ll-)
Etymologi
[jfr d. vigilere, t. vigilieren; av lat. vigilare, vaka, vara vaksam, till vigil, vaksam; rotbesläktat med vegere, vara livlig (se VEGETERA). — Jfr INVIGILERA, REVELJ, VIGGA, v.2, VIGILANS, VIGILANT, VIGILIA]
1) (†) bevaka l. övervaka (ngn l. ngt); äv. intr.: vara vaksam l. uppmärksam l. på sin vakt. AOxenstierna 4: 124 (1628). Trenne båtzmän .. hafva .. slept en fången diecknepoike .. och den andra der honom vigilerade gifuit twå kinpuustar, och den tridie .. lofuat vthsleppa. BtÅboH I. 6: 160 (1633). Det lärer landshövdingarne var på sin ort noga vigilera, att härvid intet bliver försummat. SvLantmät. 1: 597 (1694). Smedman Kont. 7: 88 (1874; intr.). — särsk. i rättsliga sammanhang, med avs. på l. i fråga om fordran l. testamente o. d.: bevaka (se d. o. I 2 b). Stiernman Com. 3: 911 (1672). Nog gaf afledne Lieutnant sin qwarlåtne änkia testamente; men som hon ei lagligen och i rättan tid thet vigilerade är thet utan krafft. VDAkt. 1751, nr 329. Jag tror mig redan hafwa uplyst, at alla fordringar, som äro öfwer Nio år til och med Nitton, kunna efter Lag-Utskottets Betänkande, icke annorlunda förlora sin kraft, än om nu det skulle försummas innom et år härefter dem vigilera. AdP 1800, 1: 367.
2) (†) (i syfte att bevaka sina l. ngn annans intressen) vara verksam l. drivande l. driftig; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av för. Stiernman Riksd. 1411 (1662). Ödmiukeligen bediandes, Hr Domb Probsten wille wara så from och gunstig, och vigilera för min wälfärd j detta måhlet. VDAkt. 1688, nr 337. Icke utan mycket vigilerande lyckades det mig slutligen att blifva ledamot af Aurora-orden. Blanche Bild. 1: 48 (1863). Cannelin (1939).
3) (numera mindre br.) (av privatperson o. utan säkerhet) låna ((mindre summa) pengar); äv. utan obj., särsk. i fråga om upprepat sådant lånande; jfr VIGGA, v.2 Sillén Stud. II. 1: 64 (1838). Vår häpnad, när vi efter första helsningens värma funno, att deras egentliga ärende var att vigilera pengar af oss. Ödman StudM 7 (1891). Glunten och hans kamrater rumla och vigilera, aflägga någon gång en klen tentamen, sjunga och bli lindrigt sentimentala. PT 1914, nr 289 A, s. 3. SAOL (2015).
Avledn.: VIGILÖR, m.//ig. (numera mindre br.) till 3: person som ”vigilerar” pengar. Ett svar skall i alla händelser lugna mig äfven om blott Ni försäkrar att Ni ej anser mig som en lättsinnig oförskämd vigilör. Strindberg Brev 1: 77 (1871). SAOL (1986).
Spoiler title
Spoiler content