VIGILIA vigi4lia, r. l. f.; best. -an; pl. -or (IllSvOrdb.(1955) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. vigilie, LPetri 4Post. 28 b(1555), SAOL(1973)); förr äv. VIGILIE, r. l. f.; best. -en; pl. -er (se ovan); l. VIGILIAS, n.
[jfr fd. vigilia, vigilie (d. vigilie), t. vigilie, eng. vigil, ffr., fr. vigile; av lat. vigilia, vaka, sbst., till vigilare, vaka, v. (se VIGILERA)]
relig. i sht i fråga om romersk-katolska förh.: nattlig gudstjänst (i sht före vissa större högtidsdagar); förr äv. dels om vaka (under bön), dels om bön; jfr NOKTURN 1. At then samma presth .. skal .. læse for hennes siel et vigilias om areth. JönkTb. 108(1522). Öfwer .. (de döda) hölts inge Vigilier eller Siälemessor. Schroderus Os. 1: 93(1635). Den äldsta vigilia kyrkan kände var vakan under natten före påskdagen. Hildebrand Medelt. 3: 774(1902). Vigilierna, gudstjänster på aftonen före de tre stora högtiderna .. och de största apostlafesterna, avskaffades vid reformationen. Gruddbo 536(1938). — jfr PÅSK-VIGILIE.
