[jfr eng. victorious, fr. victorieux; ytterst av lat. victoriosus, av victoria, seger (se VIKTORIA, sbst.1)]
(numera bl. tillf.) särsk. i militära sammanhang: segrande l. segerrik; äv. allmännare: framgångsrik l. lyckosam. (G. II A.) ähr bleffven genom Gudz nådhe en segervinnere öfver en sådan berömbdh, uthropat fiende och victorios armée. AOxenstierna 6: 490(1631). Han var full af lyckor i alla saker och döde een victorieuser herre. RP 8: 431(1641). Hwad Förstånd och Frijmodigheet han har wijsat i 3 store Victorieuse Feldtslagh. Swebilius SGHelmfeldt Q 1 a(1678). Ljkwel hafwer thet kungeliga Gvardet .. tappert soustenerat feltet, til des Hans Kongl. Maij:t med des victorieuse flygel kom tilbaka. Spegel Dagb. 47(1680). Gärderud passerade ett stålbad oskadd, viktoriös. SvD 30/7 1976, s. 13.
