SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VIRO- vi1rω- l. -o-, ssgsförled.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. viro-; av lat. viro-, ssgsform till virus (se VIRUS)]
(i fackspr.) ss. förled i ssgr: som avser l. har samband med virus, virus-.
Ssgr [ofta med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.] (i fackspr.): VIRO-LOG104. person som yrkesmässigt ägnar sig åt virologi. Den amerikanske virologen W. M. Stanley kunde 1934 från infekterade plantor .. extrahera det virus, som var orsaken till tobaksmosaiksjukan. 2SvUppslB 31: 544 (1954). Denna stort upplagda undersökning av spridningsvägarna är ett lagarbete mellan virologer, zoologer och entomologer. DN(A) 9/8 1960, s. 8.
-LOGI1004. lära(n) l. vetenskap(en) om virussjukdomar o. deras behandling. DN(A) 2/7 1943, s. 3. Virologien, läran om filtrerbara sjukdomsalstrare (virus) har blivit ett nytt mäktigt kapitel inom bakteriologien. Fåhræus LäkH 3: 402 (1950).
-LOGISK1040. som hör till l. har samband med l. gäller virologi. Virologisk undersökning av encephaliter. SvD(A) 7/3 1946, s. 7. Behovet av .. förbättrade möjligheter till virologisk diagnostik. LD 1958, nr 143, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content