publicerad: 2017
VISPA vis3pa2, v.2, -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; jfr VISP, sbst.3
Ordformer
(förr äv. hu-, hv-, hw-, w-, -ss-, -sz-)
Etymologi
[jfr d. visple, mlt. wispelen, ävensom nor. dial. kvispa; till den rot som äv. föreligger i VISKA, sbst. — Jfr VISPER, VISPIG]
(† utom i den särsk. förb. VISPA OMKRING) om person l. djur: röra sig mer l. mindre planlöst l. driva l. fara omkring (i sht utan egentligt mål l. särskilt syfte); särsk. i förb. med hit l. dit; äv.: agera l. yttra sig inställsamt l. lättsinnigt l. opålitligt (särsk.: skvallra, sladdra); äv. mer l. mindre bildl. (Herdarna) spöria aff sina hundar, at the medh vlffuomen kunna wispa, och kunskap göra, och skälla intet på them. PErici Musæus 2: 50 a (1582). Tu löper eÿ på gatun vth, / att låtha skodha tigh, / tu huispar eÿ om huario knutt, / vthan äst skeckeligh, / gärna tu hemma sitter. Visb. 1: 296 (c. 1620). Blyloon (dvs. blykulorna) sku huispa när Trumman slamrar. Prytz OS D 1 b (1620). Hwar och en skule håla mig för en ostadig och lätafärdig iungfru, som inte håler någet ordh, vtan hwispar först mädh den ena och så mädh den andra. Horn Beskr. 58 (c. 1657). Wid Hofwen .. Tala ej lärdt, pedant; utan fladder, tokerie; älliest pedant. Wispa nu hit, nu dit, flattera. Linné Diet. 1: 61 (c. 1750). Gossarne hade et faseligt vispande, at kläda och putsa sig och hoplägga sina saker. Muncktell Dagb. 2: 231 (1818).
VISPA NED. (†) fara l. resa ner (till ngn l. ngt). Haffve vij förståt, att Lage Brae haffver een rättere udi Kollandz härett .. hvilckenn åhrligenn pläger hvispe nedh till .. Lage och för honum giute aff sigh alt thett hann veth eller hörer här i rijkett. G1R 29: 19 (1559). —
VISPA OMKRING10 04 l. KRING4. [numera bl. med anslutning till vispa, v.1] driva l. flacka l. fara omkring; äv.: stryka omkring; äv. med sakligt subj. Löntiwfwar och rofforskor, hwilka vthi löndom hwispa kring om knwterna. Paulinus Gothus ThesCat. 137 (1631). Bäcksländorna vispade omkring som om de skulle med tåget och inte hade tid att se sig för. SvNat. 1958, s. 11. Några fjolårslöv vispade omkring i den kyliga kvällsbrisen. Edqvist MännÖ 235 (1971).
Avledn. (†): VISPERI, n. om handlingen att tala l. uppträda inställsamt l. hycklande l. nyfiket o. d. Murenius AV 148 (1646). Mitt hiärta är altför noblet till att böÿa öronen till sådant (tjänste)fålks skwaller och hvisperi. Ekeblad Bref 2: 59 (1658; rättat efter hskr.). Achrelius Jos. C 4 a (1692).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content