VITELLIN vit1eli4n, n.; best. -et.
Etymologi
[sannol. av t. vitellin; jfr ffr., fr. vitellin, adj., som hänför sig till äggula; till lat. vitellus, äggula, möjl. (på oklara grunder) etymologiskt identiskt med vitellus, dimin. till vitulus, kalv, möjl. (med bet.: årsgammal) till vetus, gammal (se VÄDUR)]
(i fackspr.) om fosforhaltigt globulin i äggula. Under namn af vitellin förstå .. (kemisterna Mulder o. Liebig) det albuminartade ämne, som erhålles ur ägg-gulan, sedan den efter koagulering i värme, blifvit sönderrifven och extraherad med eter från den gula oljan. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 432. (Äggulan) innehåller betydligt mindre vatten än hvitan, däremot mer ägghvita .. af ett annat slag, vitellin. Walin Födoämn. 22 (1906).
SAOB
