VIVISEKTION viv1isäkʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ct-)
Etymologi
[jfr d., t. vivisektion, eng., fr. vivisection; ssg av lat. vivus, levande, till vivere, leva (se VIVRE), o. sectio, snitt (se SEKTION). — Jfr VIVISEKTOR, VIVISEKTÖR]
om (i demonstrations- l. experimentsyfte utfört) operativt ingrepp på levande djur (ngn gg äv. människa) (jfr DISSEKTION 1, DJUR-EXPERIMENT); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr DISSEKTION 2). Fries ÅrsbVetA 1832, s. 143. Man skall göra vivisektioner på sin egen andliga varelse, lika som läkaren gör på de arma djuren lekamligen. Svedelius Lif 1(1887). Från Alexandria omtalas vivisektion av brottslingar under Ptolemaios I:s regering. Almquist VärldH II. 1: 555(1931). Apor utsattes för ohyggliga vivisektioner och kved som barn. Pleijel Fungi 64(1993).
