VIVISEKTOR, m.//ig.; best. -n.
Etymologi
[jfr d. vivisector, t. vivisektor, eng. vivisector; till VIVISEKTION]
(†) vivisektör. Tholander Ordl. (1872). Det underliga i doktorns ögon var vivisektorns lifliga intresse vid åsynen af en ny kanin att sänka tänger och knifvar i. 3Saml. 5: 191 (1889). Ekbohrn (1904).
