VOLTIGE volti4ʃ, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. voltige, till voltiger (se VOLTIGERA)]
ridk. o. sport. om (tävlingsgren bestående av) gymnastiska l. akrobatiska rörelser på l. hopp från l. upp på voltigehäst; förr äv. om dans på slak lina. Golfvet på Fäcktsalen repareradt på några bräder, som blifvit skadade vid voltigen. PHLing hos Norlander LingFäktsal 15 (1805). Dalin (1855; om dans på slak lina). Med voltige förstås ett särskildt slag af rörelser på (trä)häst, afsedda att tjena såsom förberedelse till voltige på lefvande häst. Balck Idr. 3: 244 (1888). Att med ögonen följa springarnes och dansarnes voltiger, det betyder detsamma som att .. förnimma en del af den spänning .. som ingår i vågstyckenas utförande. Hirn Barnlek 333 (1916). Voltige är en gammal sport, eller rättare sagt övning, inom kavalleriet men ny som tävlingsgren. SvD 25/7 1990, 2: 9. I EM (i dressyr) ingår även hoppning, körning fyrspann, reining och voltige. FaluKurir. 16/7 2015, s. 19. — jfr SADEL-VOLTIGE.
Ssgr (ridk. o. sport): VOLTIGE-GJORD. gjord avsedd för l. använd vid voltigeridning l. voltigeövning. Balck Idr. 3: 250 (1888). —
-HÄST. häst använd l. lämplig vid voltigeridning; äv. om trähäst använd vid voltigeövning (jfr voltiger-häst). Ling Regl. 96 (1836). Lefvande häst kan ersättas af en voltigehäst på trissor. Balck Idr. 3: 250 (1888). En bra voltigehäst skall vara över 160 centimeter hög, lugn, snäll och ha ett bra steg. GbgP 12/2 1981, s. 24. —
-ÖVNING. övning i voltigeridning. KrigVAT 1854, s. 549. Voltigeövningar borttaga hos rekryten fruktan för att falla av och göra ryttaren mera skicklig att undandraga sig skadliga följder av fall och omkullridningar. RidI 1914, s. 122.
