VOLTAIRIAN vol1tæria4n, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -aire-)
Etymologi
[till namnet på den franske upplysningsfilosofen o. författaren François de Voltaire (1694–1778)]
filos. anhängare av den franske upplysningsfilosofen o. författaren Voltaires filosofi l. filosofiska skola. AB 17/5 1845, s. 2. Antingen tror .. (fransmannen) icke, och då är han voltairian och skeptiker. Eller också tror han – och då är hans tro kristen. GbgP 1949, nr 134, s. 2.
Avledn.: VOLTAIRIANISM10104 l. 01004, r. l. m. åskådning som ansluter sig till Voltaires filosofiska skola. GHT 5/2 1861, s. 2. Nationalförsamlingen, drifven af upplysningstidens två hufvudströmningar – voltaireianism och rousseauism. PedT 1890, s. 352.—
VOLTAIRIANSK, adj. som tillhör l. kännetecknar l. avser Voltaire l. en voltairian l. voltairianismen. AB 7/2 1850, s. 1. Jag förstod att prästerna och kristendomen voro djupt förhatliga för de voltairianska småborgarna. Böök 4Sekl. 175(1925, 1928).
