VOLUMENOMETER vol1umen1ome4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -trar.
Etymologi
[jfr t., eng. volumenometer, fr. voluménomètre; ytterst av lat. volumen (se VOLYM) o. -METER]
(i sht i ä. fackspr.) apparat för bestämning av kroppars volym i vätska l. luft, stereometer. Fock 1Fys. 190 (1859). Volumenometer enl. Cassel. Består av kolv, rymmande c:a 500 ml., med vidsmält glasrör, graderat 0–200 ml. KatalRGrave 484 (c. 1938).
