VOLUBILITET vol1ubil1ite4t, r. l. f.
Etymologi
[liksom t. volubilität, eng. volubility, fr. volubilité av lat. volubilitas, till volubilis, vridbar, rörlig, till volvere (se REVOLVERA)]
rörlighet, förmåga att röra sig snabbt o. lätt; äv. (o. numera bl., ngn gg) mer l. mindre metonymiskt l. bildl., i fråga om att vara talför l. snabb i repliken o. d. En den ytterst tänkbara .. volubilitet i tungan. Atterbom Minn. 151 (1818). Jag .. njöt av att höra, hur faster med smak och volubilitet spelade .. valser .. (o.) pianoarrangemang. Laurin Minn. 1: 273 (1929).
