VOLUMETER vol1ume4ter, äv. VOLYMETER vol1yme4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -trar.
Ordformer
(volu- 1846 osv. voly- 1853 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. volumeter, fr. volumètre; av VOLYMo. -METER]
(i sht i ä. fackspr.) instrument l. apparat för mätning av volym hos vätska l. fast kropp, volymmätare; särsk. om (skal)areometer för bestämning av undanträngd vätskevolym o. specifik volym. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 210. Gay-Lussacs volumeter är så inrättad, att hans skala direkte anger, huru många volymdelar af vätskan instrumentet undantränger, och då dessa äro omvändt proportionela mot vätskans specifika vigt, kan .. denna utan svårighet beräknas. UB 2: 89(1873). Volymmätare, hellre än: volumeter. SpriMedTeknUtr. Basordl. 38(1983).
