VREDE vre3de2, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. VREDA, r. l. m.
Ordformer
(vreda (w-), nom. c. 1635–1755. vreda, oblik form 1557. vrede (w-, -dh-) 1538 osv. vräda 1798)
Etymologi
[sv. dial. vrede, vreda; i avljudsförh. till VRIDA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kort häv- l. vridstång l. spak (se SPAK, sbst.1 1). (Lat.) Uectis (sv.) wredhe eller iärnstång ther man löffter eller wender thz mz som tungt är. VarRerV 39(1538). Arbetzkarar .. leyas .. at the hielpa til med handspijkar (wredar) vplyffta, och medh rullar wälta. Schroderus Comenius 534(1639).
SAOB
