SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VRICK, r. l. m. (Weste (1807), Stolt Minn. 51 (1880)) l. n. (Weste (1807), Heinrich (1828)); pl. (ss. r. l. m.) -ar l. (ss. n.) =.
Etymologi
[till VRICKA]
(†) vred (se VRED, sbst. 1) l. kran (se d. o. 4); äv. allmännare, om ngt som bringas i funktion gm kringvridning o. d.; jfr TAPP, sbst.1 2 a. Holmberg 2: 691 (1795; om kran). Snuskvarnarna proppades med torr tobak, som arbetades med en passande vrick, försedd med en smula skarpt järn i änden. Stolt Minn. 51 (1880).
Spoiler title
Spoiler content