(ngt vard.) göra en vurpa; äv. om fordon; jfr KULLBYTTERA 1 a. Störtloppsåkaren vurpade i första åket. DN(A) 9/7 1933, s. 10. Han var blodig i ansiktet och hade tydligen vurpat svårt. DN(A) 22/3 1936, s. 19. Den påkörande bilen vurpade och blev liggande på taket. ÖgCorr. 7/9 1970, s. 19. När jag var 15 år vurpade jag med motorcykel och låg på lasarett en lång tid. Expressen 15/7 1990, s. 30. Jag kastade mig ut på glansisen i olika piruetter .. och snurrade runt tills jag fick yrsel. Jag vurpade. DN 24/12 1996, s. C4. En 29-årig man är misstänkt för flera trafikbrott efter att ha vurpat med bilen och sedan smitit från olycksplatsen. SkånD 26/3 2016, s. A15.
