VÅL vå4l, sbst.3, r. l. m. (NorrlS 10: 41(1637) osv.) ((†) n. Gyllenius Diar. 97(c. 1670)); best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. våle, NorrlS 10: 41(1637) osv.) ((†) = Gyllenius Diar. 280(c. 1670)); äv. VÅLE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan).
Ordformer
(vål (w-, -åå-) c. 1670 osv. vålar (w-), pl. 1768 osv. våle 1915 osv. vålen, sg. best. 1900 (: risvålen) osv. wållar, pl. 1637)
Etymologi
[sv. dial. vål(e), m.; jfr nor. nn. vål, m. l. n.; av ovisst ursprung]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om i skog liggande oordnad samling l. hög av fällda l. nedfallna träd l. trädgrenar l. ris o. d., (träd)bråte (se BRÅTE, sbst.2 1, 3); äv.: svedjeland l. svedjefall (särsk. i uttr. bränna vål); förr äv.: förhuggning (se FÖRHUGGNING, sbst.2 2; jfr BRÅTE, sbst.2 1 a). At Jempterne hafuer uprest wållar i grensserna och hulles wacht och wåll der. NorrlS 10: 41(1637). Om afftonen war jagh uthi Lyckan och lätt ther bränna Wåål. Gyllenius Diar. 292(c. 1670). Genom djup, dyster granskog gick jag utan väg och arbetade mig fram genom vålar och stenras. BotN 1880, s. 36. Ännu rikligare växte fodret, sedan vålarna, d.v.s. liggande träd och borthuggna grenar, ruttnat ned. Levander DalBondek. 1: 150(1943).
2) fisk. (fisk)vase (se VASE, sbst.3 1 b); jfr BRÅTE, sbst.2 4, RISVASE 2. I slutet af Julii eller början af Augusti .. böra alla stränder besigtigas, alla strömmar och forszar rensas, samt där hopbundne wålar loszas. Bergv. 3: 348(1768). (Fiskevårdsföreningens årsmöte anslog) 30 000 kronor .. för att bygga vålar i lämpliga vatten. FaluKurir. 6/4 2005, s. 1.jfr RIS-VÅL.
SAOB
