publicerad: 2019
VÅN vå4n, sbst.1, r. l. f. l. m. (G1R 17: 41 (1545) osv.) ((†) n. Girs Edelh. Förord 4 (1627), Hallström Sagodr. 8 (1910)); best. (tillf.) -en; pl. (tillf.) -er.
Ordformer
(von (u-, w-, -oh-) 1550–1906. vån (w-, -åh-, -åå-) 1532 osv. vånn 1904. wan- i ssg 1527 (: wan vare). wåan- i ssg 1676 (: wåan wara))
Etymologi
[fsv. van; motsv. fd. vån, fvn. ván (nyisl., nor. von), fär. vón, got. wens, fsax., mlt. wān, mnl. waen (nl. waan), fht., mht. wān, förhoppning, förmodan (t. wahn, villfarelse, inbillning), feng. wēn; till den rot med bet.: tycka om, åtrå, som äv. föreligger i VÄN, sbst. — Jfr ARGVÅN, FÖRVÅNA, FÖRVÅNNA, ORVÄN, VÅN, sbst.2, VÄN, adj., VÄNTA, v.]
(numera bl. ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) i fråga om att ngt förväntas ske l. gå i uppfyllelse: hopp l. förhoppning; möjlighet l. utsikt (se d. o. 2 a) l. tillfälle (se d. o. 5); förr äv. dels liktydigt med: avsikt l. åstundan (se d), dels i fråga om ngt oönskat l. otillbörligt o. d., särsk. liktydigt med dels: misstanke (se e), dels: risk (se f); i sht i nekande l. därmed jämförlig sats (se särsk. a, b). Så hoppes oss som och samma sendningabud haffuer dragit oss wåån til at ther skal wel komma böter vppå. G1R 8: 107 (1532). Huruledes han .. medh stort beröm disputerat theologice, såsom och fått någen våån om thett fierde rummet in facultate theologica. OxBr. 12: 535 (1625). Drängens fader .. (har) ijdkeligen sökt effter honom wid Tingplassarna och annorstädess, men intet kunnat finna någon wåhn om at spörja till honom. VDAkt. 1697, nr 219. Der mögeligit och våhn vore at bekom(m)a någon kunskap. VDAkt. 1713, nr 308. (Gustav Vasa) fann rådligare, at .. låta et medelmåttigt Rike få anderum at hemta nya krafter .. än, under en owisz wån at utwidga des gränsor, kanske ännu stympa det mera. Fernow Värmel. 489 (1779). ”Wet då du någon wån till kofoder?” frågade han. Almqvist Grimst. 19 (1839). Om det var någon vån, gjorde .. (militärmyndigheterna) inga svårigheter rörande tillstånd att lämna staden. Quennerstedt Torneå 2: 113 (1903). — jfr BOTS-, LAGS-, LIVS-VÅN. — särsk.
a) i sådana uttr. som inte vara l. finnas någon vån, inte vara l. finnas något hopp (om ngt) l. någon utsikt l. något tillfälle (till ngt); särsk. i förb. med dels inf.-uttr. l. att-bisats (jfr f), dels prep.-uttr. (se slutet). Wår fara war så stor, så gräslig war wår nöd, / At ther war ingen wåån; man såg en hijslig död. Stiernhielm Jub. 52 (1644, 1668). Det har intet varit någon våhn för mig at komma til at skrifva i hälgedagarna. Bark Bref 1: 229 (1704). Så lenge vngdomen .. ei läser .. Bibliska böker, så lenge är intet hopp, ingen wåhn, at wårt språk kommer i skick. Swedberg Lefw. 454 (i handl. fr. 1723). När ingen vån finns, att ni ska komma öfverens, blir det väl bäst att, som du säjer, skiljas. Janson Ön 213 (1908). Jag satte pojken att sopa, men det var ingen vån i den här bråten. Spong Kråkn. 84 (1963). — särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av till l. om l. med, förr äv. på, angivande vad l. vem hoppet osv. gäller. Ther Christeligh lära icke är, ther är platt ingen wåån til salighetena. LPetri 1Post. Förspr. 5 b (1555). At ingen wån är på barnsens lijff. LPetri KO 20 b (1561, 1571). In till thess nu meer ingen wåhn om tröst wara kan. KOF II. 2: 59 (c. 1655). Att med honom var det ingen vån längre. Bondeson Glimm. 22 (1892).
b) i sådana uttr. som (inte) ha vån att göra ngt l. om (förr äv. på) ngt (jfr d, e), (inte) ha hopp om l. utsikt l. tillfälle till (att göra) ngt. Om thet skal .. wara meningen, at hans wener altijdh .. skola gråta och iemra sigh, eller om the skola haffua wåån på någhot annat? LPetri 2Post. 56 a (1555). Will du icke lijda, så har du ey heller Wåhn om een winnande Seger. Kempe Proberugn Dedik. A 6 b (1664). Sådana åsigter hade ej vån att göra sig gällande. Hedin Rev. 364 (1880).
c) (†) i sådana uttr. som vara l. varda i vån(om), vara l. komma i utsikt l. vara l. bli att vänta. At .. (hertigen) icke wille at sådana blodz vthgiutelse skee skulle som thå i wånom war. OPetri Kr. 88 (c. 1540). Ther siwkdom är på ferde, eller ock dödhen är j wissa wåån, ther haffuer man icke mera til gagns aff godz och penningar, än aff stenarna som liggia på markenne. LPetri 3Post. 4 a (1555). War tröst och hoppas på Honom (dvs. Gud), Så warder strax tigh hielpen i Wånom. Aschaneus HwsRegl. 4 (1614). VDAkt. 1674, nr 81.
d) (†) avsikt l. åstundan; särsk. i uttr. ha vån (till) att göra ngt (jfr b), ha för avsikt att l. åstunda att göra ngt. Medh lepparna tiena the honom, / Men hiertat haffuer alt annat j wånom. OPetri 4: 508 (c. 1550). Jag var .. en man i min starka ålder och hade ingen vån till att gråta qvinnotårar. Topelius Fält. 4: 499 (1864).
e) (†) misstanke; särsk. i uttr. ha vån (upp)å l. om ngt (jfr b), misstänka ngt. Det hafwer warit så mörckt, at de inthet kunnat skillia rådiuren ifrå wargen .. och hade wåhn uppå, at än då een wargh war inne vthi Näthet. GullbgDomb. 21/6 1655; möjl. till b. Hon skall vara en listig och intriguant qvinna .. Att Regeringen i längre tid haft vån härom, det kan klarligen skönjas. Calonius Bref 9 (1793). Nu hafwer man wån å, eller någon kunskap, hwart tjuf eller tjufnad är kommen; begäre då lof .. att der ransaka. SFS 1864, nr 11, s. 108.
f) (†) i uttr. (inte) vara (någon) vån att osv. (jfr a), (inte) vara (någon) risk att osv. Intet wåhn är, at thenne dräng och piga hafwa något olofligit umgänge plägat. VDAkt. 1762, nr 458; möjl. till e. ”Det är vån, att gäster hinna både att komma och gå, innan du, Jorunn, blir färdig med ditt arbete”, sade husfrun. Lönnberg Sigtr. 24 (1892).
Ssgr: A: VÅN-FÅGEL. (†) om måsfågel, särsk. fiskmås l. silltrut. Fiskmåsar och Truttar äro .. et godt märke (i fråga om väder), hvarföre man äfven gifver dem et nog passande namn, neml. Wån-Foglar. VetAH 1782, s. 164. Rosenius SvFågl. 5: 204 (1939). —
-LÖS. [fsv. vanalös] (vån- 1681–1886. våns- 1656) (numera bl. mera tillf., ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) som är utan hopp. Fast råd- och wåånslös, huar iagh skall finna meddel, till att vppehålla migh. Stiernhielm (SVS) III. 1: 188 (1656). Linder Regl. 208 (1886). —
-VARA. [fsv. vanvara] (†) i uttr. på vånvara, för säkerhets skull; äv.: på måfå, på en höft. Ær och wår vilie atj latha tilpyntha salen ther oppo gorden med glassfenster och annat huad ther behoff görs, på wan vare om wij ther kommandis varda j jwl. G1R 4: 325 (1527). Cotin och jag, som på wånwahra blott / Hopsmidom någre rim. Düben Boileau Sat. 50 (1722). Dähnert 1410 (1784).
B: VÅNS-LÖS, se A.
Avledn.: VÅNA, v.1 [fsv. vana] (†) vänta l. avvakta; hysa hopp l. förtröstan. Forsius Fosz 164 (1621). Dett lÿder fast ått afftonen / Kattan gåår och wåånar. Visb. 2: 176 (c. 1675). Då andre ej wågade, wånade, förstodo, begrepo, då war han karl. Fries 2Linné 2: 335 (cit. fr. 1753).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content