VÄLL väl4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
(numera bl. ngn gg) motsv. VÄLLA, v.2 I 1, 2: (häftigt l. kraftigt) vällande l. strömmande l. forsande; särsk. dels konkret(are), dels (o. i sht) mer l. mindre bildl. Ekelund Mel. 30 (1902). Det rusar vatten genom snår och glänta, / ett tusenstämmigt, underjordiskt väll. Österling ÅrVis. 27 (1907). Bakom häpnaden, förskräckelsen steg plötsligt ett oklart, bubblande väll av andra känslor. Siwertz Varuh. 197 (1926). Båten svävar i en sfär av violett, vatten och himmel speglar varann, ett ändlöst ringlande väll av pärlemorskiftande, i varandra flytande bleka pastelltoner, en opalrymd. Barthel ÖarUrv. 205 (1950).
SAOB
