[av t. wellbaum (med försvenskning av senare leden), av fht. welliboum, ssg av wella (se VÄLL, sbst.1) o. boum (se BOM, sbst.1)]
(numera i sht i skildring av ä. förh.) axel (se AXEL, sbst.1 I 2); särsk.: hjulstock (se d. o. 2; jfr VÄLL, sbst.1 1); förr äv. om axel hos oro (se ORO, sbst. 3), balansaxel; jfr VÄND-BOM. OxBr. 11: 209(1625). I stället för tänder, på Dref eller Väldbomar, satte han små kaflar eller iholige rullar på sina axlar, hvilket hade god verkan, och han utarbetade en ny utväxling för Pendelen. VetAH 1765, s. 3. Valsarna voro släta i banan, och den ena av resp. axeltappar var utformad till en fyrkant för koppling till vattenhjul över drivaxlar (vällbommar). Dædalus 1941, s. 48.
SAOB
