VÄNT vän4t, r.; best. -en.
väntande; särsk. (o. i sht) dels (i vissa trakter), motsv. VÄNTA, v. 1(, 4), i uttr. (vara o. d.) i vänten, i fråga om ngt mer l. mindre nära förestående (jfr VÄNTAN 1 b α), dels [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] (ngt vard.) motsv. VÄNTA, v. 4, i uttr. (stå l. sätta o. d.) på vänt, (befinna sig) i vänteläge (för att vid senare tillfälle tas om hand l. under behandling o. d.) (jfr VÄNTA, v. 4 f). En månad efter var kapellanen installerad som äkta man med hustru, två barn och ännu ett i vänten. Arbetet 29/3 1894, s. 4. De obehag han har i vänten tillsammans med en högst naturlig trötthet. Hedberg ÖppnFågelb. 125 (1967). Det står fem–sex kunder på vänt framför (i kön). SvD 30/12 2006, Näringsliv s. 7. Centerns interna förhandlingar drar ut på tiden och sätter hela kommunens beslutsprocess på vänt. NorrtT 15/10 2018, s. 5.
SAOB
