publicerad: 2019
VÄSTLIG väs3tlig2, adj. -are. adv. = (†, Månsson Siöb. K 2 b (1644)), -EN (†, Ling As. 263 (1833)), -T (Lind 2: 221 (1738) osv.).
Ordformer
(vestlig (w-) 1773–1900. västlig (w-, -gh) 1644 osv.)
Etymologi
[jfr d. vestlig, mlt. westelik, mnl. westelijc (nl. westelijk), t. westlich; avledn. av VÄST, adv. osv.]
1) betecknande läge l. befintlighet: som finns l. ligger i väster; äv. om riktning l. rörelse: som går åt väster, västerut; jfr OCCIDENTAL I 1, VÄSTERLIG. När man går södwäst så wästligh an, får man twenne öijar förvth. Månsson Siöb. K 2 b (1644). Öfver de vestliga klippornas topp Fullmånen sig höjde. Stagnelius (SVS) 3: 65 (1817). Räddningstjänsten säkrade olycksplatsen genom att stänga körbanan i västlig riktning under räddningsarbetet. SkånD 15/3 2019, s. A19. — jfr NORD-, OST-, SYD-VÄSTLIG.
2) om vind: som kommer från väster. En Wästligh och Nordwäst Wind. Månsson Siöb. F 4 b (1644). Änteligen den 29 Junii då vinden blef Västlig lyfte fientliga flottan. Tornquist Utk. 1: 54 (1788). I fjälltrakterna västlig eller nordvästlig vind, på kalfjället frisk. NorrbK 8/6 2018, s. 17. — jfr NORD-, SYD-VÄSTLIG.
3) som kommer från l. tillhör l. avser l. är utmärkande för väst (se VÄST, adv. osv. II 3), västerländsk; jfr OCCIDENTAL I 2. Mera westliga än östliga äro wäl ändock personerna (i ”Bilder des Orients”), äfwensom i allmänhet desza dikters sinnesart, känslor, tankar och styl. SvLittFT 1833, sp. 813. I talet uppmanades .. (rumänerna) att bekämpa borgerligt västligt inflytande. SvD 20/7 1971, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content