VÄSTMANLÄNNING väs3tman~län2iŋ, förr äv. VÄSTMANLÄNDING, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(vestmanländing (w-) 1773–1911. vestmanlänning (w-) 1747–1963. väsmannelänningarna, pl. best. c. 1640. västmanländing 1884–1938. västmanlänning (w-) 1885 osv. wesmaläningarna, pl. best. 1710. weszmanlenning 1640. wässmanlänningar, pl. c. 1710)
Etymologi
[avledn. av landskapsnamnet VÄSTMANLAND]
person som bor i l. kommer från Västmanland (l. Västmanlands län); särsk. (förr) i pl., om (soldater vid) regemente från Västmanland. HH 20: 276(c. 1640). 2 battailloner Wässmanlänningar. KKD 3: 69(c. 1710). 92 procent av västmanlänningarna når sin vårdcentral via telefon, men bara 82 procent av örebroläningarna. NerAlleh. 14/11 2017, s. 2.
