SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄTA 3ta2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(veth- (w-, -ee-) 1546 (: wetha åår)1643 (: höstveetha). våt- 1681. vät- (w-, -æ-, -ää-, -th-) 1527 osv. wett- 1581. wätt- (-tth-) 15741588. -a 1541 osv. -e 15271619. -o, nom. 1601 (: rotwäto). -o, oblik form 15491671)
Etymologi
[fsv. väta; jfr fd. væte (d. væde), fvn. væta (nor. nn. væte), feng. wæta; avledn. av VÅT]
om tillståndet l. egenskapen att vara våt, våthet; äv. konkret, om ngt flytande (se FLYTA, v.1 II 7 slutet), särsk. om mindre mängd vatten l. annan vätska (i l. på ngt); äv. i fråga om (oönskad l. menlig) förekomst av vatten osv. i material l. råvara o. d., fuktighet l. fukt. Tiil Nielss hårdh ath han ackter granliga pa then biscops tiende .. ath han ey forfar aff væthe heller annath slikt. G1R 4: 88 (1527). I fält, blifwer .. til hwarje Karl, 24 skarpa skott utdelte, som sedan för wäta och förspilning i Soldatens patron-kök noga böra aktas. PH 5: 3143 (1751). Små bergkullar, högar, dalar och sänckningar, som .. hålla Landet friare ifrån stadnande och då mera skadande wäta. SvSaml. 3–6: 293 (1766). För att bleka .. sönderrifna och åter hopfästa planscher kan naturligtvis icke väta användas, emedan hopklistringen eller limningen då skulle lossna. AHB 111: 70 (1882). (En man bär) ett vattenfyldt getskinn .. Säcken glänser af väta. Rosenius Himmelstr. 284 (1903). Stora droppar, som föll med jämnt så långa mellanrum, att han kunde känna vätan av varje särskild droppe. Lindström Leksaksb. 146 (1931). — jfr OVAN-, REGN-, ROT-, VINTER-, VÅR-VÄTA m. fl. — särsk.
a) om regnig l. fuktig väderlek; regn l. regnande; särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med regn. Ath vnderstundom giffuer Gudt i thetta landt mygit regn och wäthe, när Andtimen för hånden är. G1R 14: 4 (1542). Dät är wäl att min k(äre) F(ar)k(är) haar fått in sin sääd och höö för än dänne stora wätan på kom, hwilken är här öffuer måtan. Ekeblad Bref 2: 270 (1661). Wälsignad Wäta! som det torra Land begiöt. Frese Pass. 76 (1728). Af förmycken väta förorsakades missväxt. Kolmodin Liv. 1: 362 (1831). Vätan och den därpå följande värmen gjorde underverk och den förtorkade grödan ”kryade hastigt på sig”. STSD 1933, nr 185, s. 16. — jfr HÖST-, VINTER-, VÅR-VÄTA.
b) (†) i uttr. i väto och töro, i fråga om markegendom, betecknande såväl våta som torra områden (jfr VÅT, adj. 1 b, o. TORR, adj. 3 a slutet). Tij affhende wij oss .. förnemde tuå gårda .. mett åker Eng skoug skijll fiske watnn ner bij och fieran i wetto och töro. Rääf Ydre 1: 328 (1581).
c) (†) om vätska som intas (l. är avsedd att intas) tillsammans med mat, särsk. om alkoholhaltig dryck. Wår gröt må bli så tjock han kan, / Men borta är wår wäta! Englund Ged. 82 (1853). Hvar har du bränvinsflaskan? Det här kalla regnet piskar till sist genom kläderna och fordrar varmare väta invändigt. Rydberg Frib. 267 (1877). — jfr GRÖT-, LÄPPE-VÄTA.
Ssg (till a; †): A: VÄT-ÅR. (vät- 17301888. väta- 1546. väte- 1640) våtår. HH XXXIII. 2: 6 (1546). Under torkår blef det missväxt på höjden af tegarne; i vätår i svackorna. Sundblad GBruk 273 (1888).
B: VÄTA-ÅR, se A.
C: VÄTE-ÅR, se A.
Spoiler title
Spoiler content