SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄTTNE vät3ne2, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(vättne (w-) 1738 osv. wätne 1615)
Etymologi
[sv. dial. vättne, vattne; jfr nyisl. vetni, väte; till VATTEN (l. VATTNA)]
(numera bl. ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) vattenställe l. vattendamm. Ett skarpt och magert, stenogt och ofruchtsamt Land, ther slätt intet watn och wätne är. Phrygius HimLif. 138 (1615). Vättne .. (dvs.) ställe vid sjöar, strömmar och vattensamlingar, hvarå ett visst djur med större eller mindre regelbundenhet brukar infinna sig för törstens släckande. Hemberg JagtbDäggdj. 295 (1897). I norr var .. torpen glesare och senare uppodlade än i söder, där Kallsjön låg med naturliga beten och vättnen. Spong Kråkn. 152 (1963).
Spoiler title
Spoiler content