SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
WIENARE vi3nare2, m.//ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[till stadsnamnet WIEN]
om person bosatt i l. härstammande från Wien. PT 20/12 1787, s. 1. Jag har .. hört .. (beskyllningen) ej blott af främlingar, utan ock af infödda Wienare. Atterbom Minn. 563 (1819). Kejsaren trädde ut på hofbibliotekets balkong och hälsade sina trogne wienare. Lundegård Stormf. 42 (1893).
Spoiler title
Spoiler content