publicerad: 2021
X äk4s, n.; best. x-et; pl. =.
Ordformer
(ex 1602, 1951 osv. x 1530 osv.; sg. o. pl. best. äv. skrivna x’et, x:et resp. x’en, x:en)
Etymologi
[av lat. x; jfr gr. ξεῖ (med avs. på ljudvärdet) l. χεῖ (med avs. på bokstavens form)]
1) ss. benämning på den tjugofjärde (l. om v o. w inte hålls isär, den tjugotredje, l. i ä. tid, då bokstäverna i o. j inte hölls isär o. ibland inte heller u o. v, den tjugoandra resp. den tjugoförsta) bokstaven i vårt alfabet, oftast använd för att beteckna ljudkombinationen ks; äv. dels om tecken för ks-ljud i annat alfabet, dels ss. förkortning för ord som börjar med x (förr särsk. ss. kemisk beteckning för: xenon); ibland inte strängt skilt från angivelse av ks-ljudet. Bokstaven x. Stort, litet, kursivt x. Bureus Runaräfst 71 (1602). Xenon .. Dess kemiska tecken är X. 2NF 33: 510 (1922). Bokstaven x är redan tagen i anspråk för röntgenljusets räkning. SvD(A) 10/4 1924, s. 8. Särskilt vanliga (som Kristusmonogram) voro de här .. avbildade tecknen, vilka av de kristna själva tolkades ss. sammansatta av begynnelsebokstäverna i namnen Jesus och Kristus (I och grek. X). BonnierKL 6: 1380 (1925). I svenska ord förekommer x endast i inljud och slutljud; i några få lånord o. likn. kan x börja ordet och uttalas då ks. Östergren (1969). — särsk.
a) ss. rubrik över l. om den del av alfabetiskt ordnad uppställning (särsk. i ordbok l. uppslagsverk) som omfattar de ord l. namn o. d. som börjar med x. Ordboksarbetet har nu kommit till bokstaven X. Lælius Bünting Res. 1: Cc 3 b (1588). Som med alla goda uppslagsverk har boken den egenheten att när man ska slå upp A sitter man snart och läser B och C och X Y Z och glömmer lätt bort vad det var man egentligen skulle ta reda på. DN 1/12 1994, s. 16.
b) i utvidgad anv., om föremål l. figur som till formen liknar ett x; särsk. om kryss (se KRYSS, sbst.3 2 (f)). Sätt ett x i rutan framför rätt svar. X afbildar korset kära, Bär thet willigt natt och dag. Österling Lärops. 301 (1727).
2) i symbolisk anv.; särsk.
a) med kvardröjande bet. av 1, för att beteckna ngt ss. det tjugofjärde (resp. tjugotredje, förr äv. tjugoandra l. tjugoförsta) i ordningen. OPetri 2Post. 157 a (1530; ss. beteckning för bokens tjugoandra ark (i en andra följd)). SAOB H 134 (1930; ss. beteckning för moment i ordboksartikel).
b) (†) i sådana uttr. som skriva V (l. U) för X, ombyta V och X, i fråga om pengar l. räkenskaper o. d.: lura ngn (eg. gm att förvandla X (ss. det romerska tecknet för 10) till V (ss. det romerska tecknet för 5)). V för X kan iagh well skrijfua, / En stackot räckenskap honom gifua: / När han har itt glaas eller tw, / Vil iagh opskrifua kannor siu. Asteropherus 35 (1609; uppl. 1909). V och X när iagh ombyter, / Mångens Taska iagh tå snyter. Chronander Surge E 2 b (1647). X för V / Och sju för tu / Brukar jag, som fogde skrifva. Envallsson Slått. 28 (1787). Jungberg (1873).
c) mat. ss. beteckning för obekant storhet; äv. (i icke fackmässigt spr.) dels allmännare, om okänd l. inte angiven företeelse l. person (jfr f o. Y 3 b β), dels mer l. mindre adjektiviskt, i uttr. x antal (företeelser), ett (stort) okänt antal företeelser. Baronen var ett fullkomligt x eller z för kretsen af de maktägande. Kullberg Domaren 187 (1842). Om x betecknar ett godtyckligt antal kilogram, vilken funktion av x är då avbildad i figuren? Hedström o. Rendahl Alg. 46 (1915). Detta var i korta drag vad x antal kvinnor kommit överens om under en resa. DN(A) 25/7 1943, s. A8.
d) ss. ersättning för namn man inte känner l. inte vill ange; särsk. (numera bl. ngn gg) i sådana uttr. som herr l. fru X Y Z. Til Herr X. Y. Z. som uti Wecko Bladet N:o 2 hedrat mig med sitt besök. CarlscrVBl. 1778, nr 3, s. 2. En ung skådespelare X .. uppehöll sig för en tid sedan i hufvudstaden i alldeles utblottadt tillstånd. SvD(A) 20/12 1884, s. 4. Han lär ju ha en hel svärm af beundrarinnor. Fruarna von X Y Z och fröknarna von det och det. Procopé Insp. 96 (1915). Herr X:s skäl äro lika svaga, som hans stämma är stark. Cederblad LevOrd. 36 (1933).
e) ss. ersättning för multiplikationstecken, särsk. för att beteckna att mått är tagna vinkelrätt mot varandra. Kosmos 1932, s. 84. Jag tror ingen bild i tidningen är över 13x18 centimeter, snarast mindre. Berg Fotogr. 77 (2006).
f) ss. beteckning för ngt i samspel med l. motsättning till ngt annat som betecknas med y; jfr c o. Y 3 b.
β) genet. ss. förled i ssgn X-KROMOSOM, om den könskromosom (hos människa o. andra däggdjur) som bär anlag för honkön.
Ssgr (Anm. Ssgrna skrivs vanl. med bindestreck mellan x o. efterleden): (2 f α) X-AXEL. mat. om den horisontala axeln i ett rätvinkligt koordinatsystem, abskissaxel; jfr axel, sbst.1 II 2. Andersson Geod. 253 (1876). —
(1 b) -BEN, pl. (tillf.) särsk. om ben som är deformerade gm kobenthet (så att de får formen av ett x); jfr ko-ben. KonvLex. 4: 411 (1866). —
(2 c) -FAKTOR. obekant l. oförutsägbar faktor (se d. o. II 2); äv. om sådan faktor som har l. kan ha avgörande betydelse för ngn l. ngt, särsk. om person. DN(A) 19/8 1949, s. 3. Alla lag behöver en x-faktor och en fixstjärna. AB 6/5 2008, Sport s. 7. Viss osäkerhet gäller .. hur tillförlitliga opinionsmätningarna är .. En annan x-faktor är det låga valdeltagandet. AB 6/11 2018, s. 11. —
(1) -FORMAD. x-formig. Två stolpar, som korsa varandra i en efter förhållandena avpassad punkt, så att de bilda en X-formad mast. IndTNorden 1928, s. 165. —
(1) -FORMIG. som har formen av bokstaven x; jfr -formad. Då laxen vistas i hafvet .. har han den bekanta silfverhvita färgen, med några x-formiga, svarta fläckar på sidorna. NF 9: 928 (1885). —
(1 b) -KROK. [ordet trol. bildat av uppfinnaren M. Larsson († 1928)] om mer l. mindre x-formig krok (se d. o. 1 b) för tavlor o. d.; jfr s-krok 2. SvD(A) 10/9 1909, s. 3. Över barnsängen hängde på en stadig x-krok en oljemålning. Hertzman-Ericson Hand 147 (1943). —
(2 f β) -KROMOSOM. genet. om den könskromosom (hos människa o. andra däggdjur) som bär anlag för honkön. SvD(A) 4/3 1925, s. 12. Hos så gott som alla män är en X-kromosom sammankopplad med en Y-kromosom. PsykLex. 584 (1997). —
(2 c) -STRÅLE. [jfr t. x-strahlen, pl.; benämningen gavs av den tyske fysikern W. C. Röntgen vid upptäckten 1895, då strålarna var av okänd natur] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i sht i pl.: röntgenstrålar; jfr stråle 2 b. De Röntgenska x-strålarnas användbarhet för kirurgiska ändamål är nu på det eklatantaste sätt konstaterad. DN(A) 23/1 1896, s. 3.
Avledn. (till 1): X-A, äv. EXA, -ning. [jfr dan. x’e, eng. x] (numera bl. ngn gg, i sht om ä. förh.) ”x-a över”. SAOL (1950). Här satt han nu hukad över sin (skrivmaskin) .. Om han fick ner något på det ödsliga vita, så exade han det genast för han såg vad det var värt: grova omogna krumelurer. DN(A) 6/12 1959, s. 3.
Särsk. förb. (numera bl. ngn gg, i sht om ä. förh.): x-a över. (på skrivmaskin) korsa över (text) (med bokstaven x (i större antal)); äv. abs.; jfr över-exa. SvD(A) 13/1 1927, s. 10. Felaktiga bokstäver x-ar man gladeligen över. SvD(A) 3/11 1948, s. 10. Han våndades, slet med formuleringar, x-ade över och skrev om. SDS 31/12 1993, s. A14.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content