ss. gradadverbiell bestämning till komp., för att ange att ngt föreligger i än högre grad: allt (se ALLT, adv. 5), ännu; särsk. (o. numera bl.) i uttr. ytter värre (äv. sammanskrivet), ännu l. mycket värre. Ambrosiani DokumPprsbr. 91(i handl. fr. 1753). Att den skandinaviska unionen ånyo gjort bankrutt, är en förlust, som Norge endast till yttervärre skada för sig själft kan misskänna. Hjärne Utrikespol. 14(1905). Det är redan nu ej allt för väl ställdt med den tidiga tillgången af färskt bröd .. Nu skulle det bli ytter värre. VL 1908, nr 132, s. 3.
SAOB
