SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
YTTERJORD yt3er~jω2rd, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[förleden är bildad till namnet på den svenska gruvorten YTTERBY (där jordarten upptäcktes), senare leden är JORD]
(i sht i ä. kemiskt fackspr.) benämning på grupp av jordarter (se JORDART 2 b α) (urspr. påträffade i o. utvunna ur gadolinit o.) utgörande oxider till vissa sällsynta jordartsmetaller (särsk. (o. förr äv. liktydigt med): yttriumoxid). VetAH 1797, s. 163. Ytterjord erhålles ur Gadolinit, en mycket sällsynt swart stenart, som finnes wid Ytterby i Roslagen. Hartman Naturk. 93 (1836). Ytterjord, metallen yttriums oxid. Cleve KemHlex. (1883). (Gadolinitmineralet) håller i rent tillstånd omkring 40 % ytterjordar, d. v. s. oxider af yttrium, erbium, holmium och tulium. KemT 1902, s. 77.
Spoiler title
Spoiler content