YTTERIT yt1eri4t, äv. YTTERBIT yt1erbi4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (tillf.) -er.
Etymologi
[till namnet på den sv. gruvorten YTTERBY (där mineralen upptäcktes) med det i benämningar på mineral vanliga suffixet -it. — Jfr YTTERBIUM]
(i sht i ä. kemiskt fackspr.) gadolinit. Berzelius Kemi 1: 287 (1808). Yttrotantalen håller blott spår af cerium, men den röda ytteriten håller cerium. Berzelius Brev 8: 42 (1815). Gadolinit, äfven kallad Ytterit. Förekommer här insprängd i quarts, i form af små korn. FKM 4: 150 (1815).
