publicerad: 2021
Ordformer
(äv. s-)
Etymologi
[jfr t., eng. zend; av fr. zend(e), etablerat 1771 av den fr. orientalisten A. H. Anquetil-Duperron, utlöst ur zend-avesta, ä. variantform till avesta (namn på zoroastrismens heliga skrifter; jfr pers. zand(a) wastā, zandastā, jfr äv. pehleviska avistāk va zend), där elementet zend har börjat användas självständigt ss. benämning på språket i texten (dvs. avestiska), ursprunget är dock trol. fpers. zanti, kunskap, o. zend har urspr. avsett kommentarer o. översättningar i Avesta-texten, zend-avesta alltså ungefär: Avesta med uttolkning]
(†) det forniranska språk på vilket zoroastrismens samling av heliga texter, Avesta, är skriven, avestiska; jfr ZEND-SPRÅK(ET). Hr Anquetil .. lärde sig hos Gebrerne det äldsta Persiska Språket, som kallas Zend. 1Saml. 1–6: 535 (1774). Zend är nära beslägtadt med Sanscrit. Frey 1850, s. 454. Zend är oss bekant såsom det språk, i hvilket persernas heliga böcker äro författade. UVTF 12: 11 (1875). BonnierKL (1928).
Ssgr (†): ZEND-FOLK(ET). om det forniranska (zoroastriska) folk som talade avestiska. En ren Sabeism, ungefär såsom Indernas och zendfolkets äldsta dyrkan. Frey 1850, s. 477. Cannelin (1939). —
-SPRÅK(ET). SvLitTidn. 1821, sp. 587. Upptäckten af sanskrit, åtföljd af zend-språket var för språkforskningen detsamma som upptäckten af Amerika för verldshandeln och kulturen. Beskow PVetA 1856, s. 31. OoB 1940, s. 546.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content