ZINKOGRAFI siŋ1kografi4, r. l. f.; best. -n, äv. (numera bl. ngn gg) -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. zinkographie, eng. zincography, fr. zincographie; av nylat. zinco-, ssgsform till zincum (se ZINK, sbst.4), o. -GRAFI]
(i fackspr.) om litografisk plantrycksmetod med zinkplatta (i stället för stenplatta); äv. konkret, om bild framställd gm sådan metod; jfr ZINK-ETSNING, ZINKOTYPI. PT 12/4 1855, s. 4. Som surrogat för stenen förekommer vid öfvertrycket i synnerhet zinken, och vi ha derför äfven att tala om en zinkografi. UB 1: 669 (1873). Färgkartorna (i atlasen) äro icke litografier, utan zinkografier. FinT 1896, 40: 315. — jfr FOTO-ZINKOGRAFI.
Avledn. (i fackspr.): ZINKOGRAFISK, adj. Zinkografiska arbeten efter ny metod. AB 18/7 1866, s. 3.
SAOB
