ZONATION sωn1aʃω4n, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. zonation; till ZON]
(i fackspr.) om förhållandet l. egenskapen att vara uppdelad l. utbredd i zoner, zonering; i sht i fråga om växtförhållanden; ofta i konkretare anv., om enskild manifestation av sådan uppdelning osv. Det är ett egendomligt fenomen, att den från de skandinaviska fjällen så välbekanta zonationen i barrskogsregion, björkskogsregion och kalfjäll skall återkomma i skärgården. SvNat. 1923, s. 43. Växtsamhällenas zonation. SvNat. 1934, s. 69.
SAOB
