SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖDSLA ø3dsla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera bl. mera tillf., Ymer 1911, s. 21, osv.); -ARE (numera bl. mera tillf., Schulthess (1885) osv.).
Etymologi
[jfr d., nor. bm. ødsle, nor. nn. øydsle; till ÖDSEL, sbst., l. det sbst. som föreligger i fsv. -öþsla (se ÖDSEL, sbst.). — Jfr ÖDSEL, adj.]
(på mer l. mindre förödande l. utblottande sätt) slösa med l. till (stort) övermått använda (ngt); särsk. dels med avs. på tid, dels i förb. med bestämning inledd av prep. (jfr I 24 i ν); äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med, i sht förr äv. , dels abs. De ödslade sina pengar på allt möjligt. Alldeles i onödan hade vi ödslat en hel månad på det här arbetet. Nej, nu kan jag inte ödsla mer tid här. Ödsla aldrig med orden! Fråga om Skogen tål ett sådant ödslande. CarlstWeckot. 31/12 1784, s. 2. Då han i stum afbidan af sluttonen lät församligen ödsla med sin sångförmåga. Lovén Folkl. 156 (1847). Att Lancashire-smidet .. tagit den rigtningen, att vi allt mera ödsla på jern, men spara på kol. JernkA 1888, s. 394. Jag kan intet ge er, och ni får inte ödsla på mig det bästa ni har, utan att erhålla någonting i gengäld! Söderhjelm Brytn. 249 (1901). Jag ska allt lära dig att ödsla med ljusena, jag. Lagerlöf Liljecr. 95 (1911). Ty ingen chaufför får köra med endast halvbesatt bil i Sovjet. Det är att ödsla. Och det måste sparas. Martinson ArméHor. 252 (1942). Ödsla inte dina krafter på dem. Burton Miniatyrm. 365 (2015). — jfr BORT-ÖDSLA.
Särsk. förb.: ÖDSLA BORT10 4. gm ödslande förbruka (ngt). Enhvar vill lysa, ödslar bort sin tid / Med påhitt. Lovén Dante 3: 172 (1857). Stadens medel ödslas bort med svindlande fart. NordRevy 1895, s. 289. Sedan kunde jag vakna till och upptäcka att jag ödslat bort timmar på detta meningslösa ritande. Nilson MessTräb. 25 (1990). jfr bort-ödsla.
Spoiler title
Spoiler content