SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖVERT, adv. o. adj. oböjl.
Ordformer
(offuert 15411542. öffwrit 1526. öfwert (-f(f)u-, -ffw-) 15281650)
Etymologi
[fsv. yfrit, öfwert m. fl. former, n. sg. av yfrin (se YMNIG)]
(†) synnerligen l. alltför riklig l. ymnig; äv.: utomordentlig; ss. adv. särsk. (o. i sht) i uttr. övert nog, i överflöd, mer än tillräckligt, övernog. Jach är ko(m)men på thet ath the skula haffua lijff och öffwrit noogh haffua. Joh. 10: 10 (NT 1526; Bib. 1999: i överflöd). Honom loffuades sillfuer och gulld öffuert nogh. OPetri Kr. 127 (c. 1540). Medhan han här någhot nytt och öffuert företagh, som ellies emoot hans Reglo oc bruk är. PErici Musæus 2: 365 b (1582). Efter thet (dvs. arvet) icke heller öfuert war och til hen(n)es wälfärdh och ålderdoms tröst ländade. BjörkekDomb. 10/3 1602. Twifwelachtigh och mångtydeligh ord, sådana som Liturgien öfwert nogh hafwer. Chesnecopherus Skäl E 3 b (1607). Manuale 661 (1650).
Spoiler title
Spoiler content