[fsv. ätla; motsv. fd. ætle, fvn., nyisl. ætla (nor. etle, esle); till den stam som äv. föreligger i AKT, sbst.3, o. AKTA, möjl. till den rot som föreligger i ÖGA; åtm. i språkprovet från 1643 föreligger trol. litterärt lån från isl.]
(†) avse (se d. o. II 2 a) ((att göra) ngt) (jfr ÄMNA 5); äv. dels i liktydig refl. anv., dels: avse (se d. o. II 2 b) (ngt åt ngn) (jfr ÄMNA 4). Stiernhielm Fateb. E 4 a(1643). Om iag dätta ämne så bredt som däsz wichtighet synes fodra wille uthambra, skulle iag i stället för några blad allenast, iag åt tig ättler begynna at skriwa många böcker. Hermelin DuFour A 8 a(1683). Jag ättlar mig resa. Fernow Värmel. 153(1773).
SAOB
