publicerad: 2023
ÄVENTYRLIG ä3venty2rlig (äfventy´rlig Weste (1807)), adj., -are; adv. -A (†, Serenius A 4 a (1734)), -EN (†, Humbla Landcr. Föret. 6 (1740)), -T (Widegren (1788) osv.).
Ordformer
(ewentyrlig (-fw-) 1615–1734. äfventyrlikt, adv. 1765. äventyrlig (-fv-, -fw-, -w-, -gh) 1615 osv. — n. sg. o. adv. -ligit (-et, -itt) 1615–1798. -ligt 1717 osv.)
Etymologi
[fsv. ävintyrliker; jfr d., nor. eventyrlig, mlt. aventürlik, eventǖrlik mht. āventiurlich (t. abenteurlich); avledn. av ÄVENTYR]
1) motsv. ÄVENTYR 1: som är beroende av slumpen; särsk. [numera med anslutning till 2] (jur.) i uttr. äventyrligt spel (se SPEL, sbst.1 7 e), om hasardspel. PH 1: 126 (1719).
2) motsv. ÄVENTYR 2: farlig l. riskabel; som har oviss utgång; osäker; förr särsk. i uttr. äventyrlig sjukdom, sjukdom med oviss utgång, livshotande sjukdom. (Köpmän) sättia offta lijffuet i wådha för en äwentyrligh och ringa winning. Phrygius HimLif. 147 (1615). Som Grufworne sig mer och mer utwidga, warda djupare och äfwentyrligare til at arbeta (osv.). HC11H 12: 120 (1697). Flera observationer (bestyrker), at den alt för sena sådden gerna är äfventyrligare. VetAH 1779, s. 173. Pest, gula febern eller annan äfventyrlig sjukdom. VetAH 1818, s. 62. I fråga om linet är rötningen kanske den allra viktigaste och äventyrligaste proceduren. Rig 1949, s. 43. Det ekonomiskt äventyrliga i all lyrikutgivning nuförtiden. Delblanc Gunn. 222 (1978).
3) motsv. ÄVENTYR 3, 4: förenad med l. full av äventyr; om person äv.: begiven på riskfyllda tilltag l. företag o. dyl. l. på lycksökeri, äventyrslysten. Någre giorde bång af .. sina äfwentyrliga Resor och alla de märkwärdigheter, de med egna ögon sedt. Dalin Arg. 1: 131 (1733, 1754). At bli hemma och sköta god Hushållning är wäl olika bättre, än et äfwentyrligt flackande, som sällan ger fulla lador och wisthus. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). De s. k. vandrande skolasterna .. afsigkomna och äfventyrliga studenter, prester och munkar, som i de flesta europeiska länder .. kringströko, ofta i skaror, på landsbygden. Rydberg Magi 138 (1865). Just i dessa dagar åtnjuter hufvudstaden den föga tilltalande äran att vara en samlingsplats för en mängd äfventyrliga personer, af hvilka de flesta varit i kollision med strafflagen. VL 1907, nr 11 A, s. 3. Att han kände ett slags äventyrlig upptäckarglädje. Siwertz JoDr. 106 (1928). Rörstrands grundare, den äventyrlige Johan Wulff. Fatab. 1951, s. 87. Han hade sovit i palats och i patricierhem .. han hade sovit i hästsadel och på åsnerygg .. På tusen och ett sätt hade han sovit under sitt långa och .. äventyrliga och farofyllda liv. Gyllensten Grott. 104 (1973).
4) [jfr motsv. anv. i d.] (†) motsv. ÄVENTYR 5: som för tanken till sagans värld; tillhörande dikten, uppdiktad; äv.: underlig, märkvärdig; osannolik. Wästra sijdan är förfallen och mycket lutar in i fähuset, så att det är äfwentyrliget om icke den kullfaller. VDAkt. 1723, Syneprot. Den spetsiga mössan hade han satt på grolles hufvud, hvilken .. gaf den goda åsnan det mest äfventyrliga utseende, som något kreatur i verlden kan hafva. Stiernstolpe DQ 4: 408 (1819). Isynnerhet måste djefwulens personliga och synbara framträdande, sådant det förutsättes i frestelsehistorien, befinnas wara en rent af äfwentyrlig och widunderlig föreställning. Melin JesuL 2: 87 (1855). I sig sjelf otänkbart är icke detta, men bra äfventyrligt i sanning. Rydqvist SSL 2: 492 (1860). Processionen till kyrkan var äfventyrligt praktfull. Sturzen-Becker 2: 169 (1861). Dessa renommerade raceförädlare i .. (Darwins) hemland, som producera den ena äfventyrliga djurgestalten efter den andra. TheolT 1869, s. 143. Några apokryfiska evangelier .. af mestadels högst äfventyrligt innehåll hafva aldrig vunnit något allmännare erkännande. Fehr Und. 27 (1894).
Avledn.: ÄVENTYRLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara slumpartad. Så at besluten hos Gud skulle förtaga tingens äwentyrlighet, eller mäniskiornas frihet. Högström Tank. 113 (1741).
2) (numera bl. tillf.) till 2, om egenskapen l. förhållandet att vara farlig l. osäker l. riskfylld; äv konkretare, dels om farlig l. riskfylld belägenhet, dels om fara l. risk. At riket aldrig mera måtte komma uti så stora äfventyrligheter. 2RARP 14: 639 (1743). Resande från andra orter skildrade mig vägens äfventyrlighet ganska svår. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 242 (1835). Men till gengäld var vägen .. (till o. från skolan) uppfylld af alla slags faror och äfventyrligheter. Söderberg MBirck 76 (1901).
3) till 3, om egenskapen l. förhållandet att vara äventyrlig; äv. konkretare: riskfyllt tilltag l. företag o. d., äventyr. Man har förebrått .. (Karl XII) äfwentyrlighet samt brist på plan och tydligt tänkta ändamål. Ekelund 1FädH II. 2: 60 (1831). Äfwentyrligheten är grundtypen för den form, som händelser och handlingar antaga i romantiken. Ljunggren Est. 1: 176 (1869). Axel Sparre .. hade inga barn, för hvilka han kunde berätta sin lefnads många öden och äfventyrligheter. KKD 12: XXI (1918). Ingenting kan ta bort den andlöst skälvande äventyrligheten ur vårluften för den som är sexton år. Boye Ast. 143 (1931). Det sista vi vill se är att Innerhamnsprojektet blir som Pirenprojektet i Karlshamn. Sådana äventyrligheter ska inte kommunen hålla på med. BlekLT 20/8 2022, s. 17.
4) (†) till 4, särsk. konkretare: påstående o. d. som saknar grund, osanning, påhitt. Denna Kristi ställning till mänskligheten .. lemnar .. intet stöd åt den ortodoxa kristologiens äfventyrligheter. Nyblæus RelUpps. 187 (1868, 1872). Före den dialektiska teologin och utan dess tungomålstalande och andra äventyrligheter har han otvetydigt, skarpt och klart dragit gränsen mellan den ”filosofiska” vägen till gudskunskap och uppenbarelsens väg. SvTeolKv. 1936, s. 272.
Spoiler title
Spoiler content