ångerköpthet | SAOB

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 2021

ÅNGER oŋ4er, r. l. m. ( (1526) osv.) ((†) n. (1604), (1636)); best. -ern ( (1778) osv.) ((†) -eren (1669); -ren (1528), ).

Ordformer

(anghers, gen. sg.? c. 1640. ånger (o-) 1526 osv.)

Etymologi

[fsv. anger; jfr fd., d. anger, fvn. angr (nor. anger, nyisl. angur); till den rot med bet.: (vara) trång som äv. föreligger i lat. angor, kvävning, andnöd, ångest, ängslan, o. sanskr. aṃhas, trångmål. — Jfr ÅGREN, ÅNGER, adj., ÅNGERMUS, ÅNGEST, ÅNGRA, ÅNGSE]

om sinnestillstånd av nedstämdhet l. sorg l. samvetskval l. grämelse l. bitterhet över egen (klandervärd l. förkastlig) handling l. underlåtenhet att handla; förr särsk. i (de pleonastiska) uttr. visa ånger och ruelse (se RUELSE a), göra ånger och ruelse (se RUELSE b); förr äv. allmännare, dels: sorg l. bedrövelse l. ängslan, dels (ngn gg): vrede l. harm l. förtret; jfr FÖRTRYTELSE 2, IDER, sbst.2, REGRET, RUELSE. Huilkit alt for:na tekn till att han föge ånger hade j sitt hierta for for:ne misgerning. (1541). The dogha intet, och äro en styggelse medh theres wäsende, thet är, Gudh kan icke see oss vthan ånger och wämielse. (1596). Vthur ded andhre dit breff förstår Jag icke vthan ånger och medhlidhande at dig skall wara fallen en stark flus i högre handen och wenstre knäed. (1647). Ånger öfver en förfelad bana. (1862). Jag kände nu ånger över att jag ej under morgonens förbifart stannat för att se det intressanta fyndet. (1930). Flera av medlemmarna i militärligan visade för första gången djup ånger när rättegången mot dem fortsatte i går i Stockholms tingsrätt. — jfr BOND-, GIFTAS-, SAMVETS-ÅNGER. — särsk. i religiös mening, i fråga om begångna synder (med särskild tanke på önskan om befrielse från straff för dessa). (1526). En san ånger öfwer begångna synder. (c. 1655). Ånger består i en upplyst menniskas förtrytelse öfver sin ådragna skuld, blygsel öfver sin ådragna orenhet, samt fruktan för döden och allt syndens straff. (1838). Kant gör .. gällande att den som väl en gång slagit in på dygdens smala väg måste bereda sig på ett liv i ständig ånger och ruelse. jfr SJÄLA-, SYNDA-ÅNGER.

Ssgr (Anm. Vissa av nedanstående ssgr kan äv. hänföras till ÅNGRA): A: ÅNGER-BLANKETT. blankett för användning vid utnyttjande av ångerrätt. Säljaren ska ge dig en ångerblankett där det står vilka rättigheter du har och där det också finns en avbeställningssedel. —

-BYTT, p. adj. [fsv. angerbytter] (†) som ångrar gjort byte; äv. (o. i sht) allmännare: ångerfull. Hwad fordeel hade tu vthi slijka byte som tu så bytte koo j werre nööt .. Hwad geller tå tu lärde rett forstå tu skulle bliffua ångerbytter. (1538). Auktor fick en skrapa för sina anakronismer, hvilka dock förlätos honom, då han visade sig helt ”ångerbytt” och försäkrade, att han framdeles skulle behandla allvarsamma ämnen allvarligt. (1877). (1958). —

-FRI. fri från ånger. (1794, 1806). Hvilken helsodryck ligger ej deri, att kunna ångerfri skåda tillbaka på sin förflutna lefnad? (1857). —

-FULL. [fsv. angerfulder] (ånger- 1561 osv. ångra- 1618) om person: som känner ånger; särsk. till slutet: som ångrar sina synder; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som vittnar om l. präglas l. kännetecknas av ånger; förr ngn gg äv.: ängslig l. rädd l. ångestfylld o. d.; jfr -bytt, -fylld, -köpt o. ider-full. (1561). En synnerligh siukdom och kranckheet .. som gör Menniskian i Sömpnen så bångse och ångerfull, så at hon ock offta inbillar sigh at thet är en Ande och itt spöke för handenne. (1647). En ångerfull blick; och Medea förlåter. (1784). En ångerfull människa undviker icke bara synden själv utan också det, som våra fäder på sitt träffande språk kallade syndatillfällena. (1939). Förlåt så mycke, det var inte meningen .. (Hon) lät ångerfull. (1978).

Avledn.: ångerfullhet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara ångerfull. Han var naturligtvis alltför stolt att visa ett spår af ångerfullhet öfver, att han låtit affären gå ifrån sig. (1894). —

-FYLLD, p. adj. (numera bl. tillf.) ångerfull. Falska nöjens ångerfyllda minne. (1803). —

-GIFTE. (†) ångrat giftermål. Hastigt ingångna giftermål hållas för en skam .. Ångergifte är tungt. —

-KÄNSLA. (ånger- 1798 osv. ångers- 1904) känsla av ånger. Min Brors senaste bref som jag nyss bekom .. har uppväckt hos mig förebråelsen och ångerkänslan. (1798). —

-KÖP.

1) ångrat köp; förr äv. allmännare: ånger. Huadh .. beslutat warder (om äktenskap) .. thet skal vthan ångerköp hallet warda. (1582). Vid byte och ångerköp krävs kvitto.

2) (†) skadestånd för upphävande av köpeavtal; jfr ruköp. (1629). Dee förliktes nilss lofuar gifua månss 3 dlr till ongerkiöp. (1873). —

-KÖPT, p. adj. som ångrar gjort köp; äv. (o. numera nästan bl.) allmännare: ångerfull. (c. 1600). Skulle du wara ångerköpt öfver tyget, så finnes en annan köpare. (1840). Jag måste erkänna, att jag då och då på Karlberg kände mig en smula ångerköpt över att jag lämnat den militära banan. (1951).

Avledn.: ångerköpthet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara ångerköpt. Han öfverfölls af en så häftig ångerköpthet, att han med en icke så ringa förlust fick köpet att gå tillbaka. (1909). För första gången sedan kuppen 1973 har Chiles militär visat något som skulle kunna beskrivas som ångerköpthet. —

-LÖS. (ånger- 1681 osv. ångers- 1696)

1) (†) fri från bekymmer l. ängslan. Finnes intet (tjuvgods) wari tå then ångers- saakz- och skadelöös som ransakades hoos. (1696).

2) (numera bl. tillf.) som inte känner ånger, obotfärdig; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. (1681). Hans förstenade och förvittrade anletsdrag, preglade af .. ångerlösa qval. (1877, 1882). —

-MÅL. (ånger- c. 1696. ångers- 1681) (†) ånger; jfr -mål (se sp. M 1795). Där någhot ångerss måhl eller oenigheet skulle upkomma antingen emällan desponsatos eller copulatos. (c. 1696). —

-RÄTT. (i lag stadgad) rätt för köpare att (under vissa förutsättningar) upphäva köp. Ångerrätten förverkas .. om den handpenning som köparen lämnat överstiger 25 procent av hela beloppet. Konsumenten har rätt att frånträda ett bindande avtal (ångerrätt). —

-RÖSTA, -ning. Ångerröstningen innebär att den som poströstat kan gå till vallokalen på valdagen och rösta en gång till. —

-STÅL. [jfr d. angerstål; metallföremålet tänktes antingen ha skadat ngn (o. därmed orsakat sorg) l. brutits sönder (o. därmed orsakat ånger över den oförsiktiga hanteringen)] i folktron, om (bit av) spetsigt l. skarpt metallföremål med magisk kraft. (1880). För att få smör snart bör man slå ångerstål (avbrutna nålsuddar, knivsuddar o. d.) i kärnstaken. (c. 1900). Ville man skjuta bäran, måste man ladda med avbrutna uddar av täljknivar, s. k. ångerstål. —

-SÄD. (numera föga br.) utsäde med ringa l. osäker avkastning (som ger bonden anledning att ångra sådden). (1690). Hvetets ansedda osäkerhet, hvaraf det fått namnet ”ångersäd”, beror väsendtligen på för sen sådd och oriktig behandling i öfrigt. (1860). —

-TÅR. (numera bl. tillf.) tår framkallad av ånger. (1701). Om I än med sena ångertårar skullen finna nåd i himmelen .. så är åtminstone eder jordiska lycka förspilld. (1838). —

-VECKA. om den tid (utgörande en vecka) under vilken köpare kan utnyttja ångerrätt. Laglig rätt skall finnas till s k ångervecka vid köp och kontraktsskrivning vid dörrförsäljning. Ångerveckan gäller inte vid köp i affärer, mässor, marknader, auktioner eller på postorder. (1989).

B (†): ÅNGERS-KÄNSLA, -LÖS, -MÅL, se A.

C (†): ÅNGRA-FULL, se A.

Avledn.: ÅNGERSAM, adj. (numera bl. tillf.) ångerfull; förr äv.: förargad l. förbittrad. Efter detta de Rewelskes swar wardt Hertigen swåra ångersam til mods. (1627). (Friidrottaren) dopade sig, men har nu insett vad hon har gjort och är ångersam.

SAOB

Alfabetisk lista

ånga verb1
ånga
ångande
ångare
ånge
ånger subst.
ånger adj.
ångerman subst.
ångermanländsk adj.
ångermanländskt
ångermanlänning subst.

Till alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content

Sök i tre ordböcker på en gång

Sök i tre ordböcker på en gång